Liten tuff och aktiv

Småvesslan är liten och aktiv och har därför en mycket hög ämnesomsättning. Detta gör att den måste jaga och äta det mesta av sin vakna tid. Arten är aktiv både dag och natt och sover bara korta stunder. Den är dessutom byte för de flesta andra rovdjur som rävar, ugglor, rovfåglar och tamkatter, och är därför ständigt jagad.

Småvesslan är orädd och försvarar sig våldsamt om den blir angripen. Den är mycket livfull och ses ofta kila omkring i stengärdsgårdar. Småvessla är den minsta arten i familjen mårddjur, men hanen är nästan dubbelt så stor som honan. Den anpassar sig både efter landskapet och människans bebyggelse och gillar kalhyggen, gärdsgårdar och häckar.

Två varianter

Småvesslans storlek varierar stort mellan olika geografiska platser, och hanen är större än honan. Därför kan småvesslan vara mellan 11 och 26 cm och vikten kan vara mellan 29 och 250 gram. I Norrland finns det en variant av småvesslan som är lite mindre och byter till en vit vinterpäls som fungerar som kamouflage mot snön. Vesslan som främst lever söder om norrlandsgränsen byter inte färg på vintern utan har en brun översida.

Tar över boet från bytesdjur

Småvesslorna är mestadels ensamlevande, men ibland vandrar småvesslorna utanför sina revir för att hitta byten. Hanen skaffar sig ett stort territorium som kan överlappa flera honors revir, här söker han aktivt efter en partner. Småvesslan tar ofta över ett bo från ett bytesdjur som den fångar. Honan kan även söka sig in under hus och uthus för att bygga bo. Det är parningssäsong från tidig vår till sensommar och honan föder ca 4-6 ungar. Dödligheten bland unga djur är mycket hög. Honan kan därför få en andra kull ungar vissa år.

Utbredningsområdet är stort. Småvesslan finns i större delen av Europa, norra Afrika, mellersta Asien och delar av Nordamerika. Människan har även introducerat dem på Nya Zeeland. I Sverige lever den i hela landet utom på Gotland.