Anpassar sig till människan

Ringduvan är en av de arter som anpassat sig allra bäst till människans bebyggelse. Den till och med gynnas av människan, till skillnad från en majoritet av vilda arter som minskar eller trängs undan av mänsklig aktivitet. Ringduvan är en av de vanligaste vilda arterna i städerna och de är ofta mycket orädda och plockar frö, frukt, bröd med mera som spills av människan. Ringduvan finns i jordbrukslandskap, skog, städer och annan bebyggelse. Den har ökat kraftigt i Sverige under 1900-talet.

Ringduvan finns i hela Sverige utom i fjällen. Den finns i hela Europa, utom på Island, i de nordligaste delarna och i de västra delarna av Asien och i nordvästra Afrika.

Karakteristiskt femstavigt hoande

Ringduvan hörs regelbundet i städerna och känns lätt igen på sitt femstaviga hoande. Den har ljust blågrå fjädrar på halsens sidor, ett grönaktigt metallskimmer i fjäderdräkten och de vuxna fåglarna har en vit fläck på halsen. Det är en flyttfågel men en del individer övervintrar i södra Sverige. Under flytten flyger ringduvan i jättestora flockar.

Strålande minne

Ringduvan har utmärkt minne och har visat detta i ett flertal minnestester, gjorda av forskare på bland annat Cambridge University. Duvorna kan spara foder och veta när det sparade fodret måste ätas för att inte hinna bli dåligt. De kan visa forskarna genom att markera med näbben på symboler, vad de sett och upplevt både för en stund sedan och för en längre tid sedan.

Smattrar med vingarna

Ringduvan häckar i träd, gärna i granar. Boet är platt och byggs av tunna kvistar. Under uppvaktningen flyger hanen brant uppåt med ljudligt smatter av vingarna och sedan glidflyger han med stela vingar och utbredd stjärt. I mitten av april lägger honan 2 ägg som hon ruvar ca 17-20 dagar och båda föräldrarna hjälps åt med ungarna. Ungarna blir flygfärdiga efter ca 35 dagar.