Strandskata
Haematopus ostralegus
Lång och röd näbb
Strandskatan är en dagaktiv vadarfågel. Den lever främst kring kusterna och vid större insjöar inåt landet men den kan också ses i städerna. Du känner lätt igen en strandskata på sin ovanligt långa röda näbb, kombinerat med mycket långa rödaktiga ben. Den har också ett speciellt läte med ett drillande ”kubik” som upprepas.
Foto: Andreas Trepte CC-BY-SA
Strandskatorna bygger sina bon på marken. Foto: Bjorn Christian Torrissen CC-BY-SA
Foto: Ronnie Robertson CC-BY-SA
Öppnar musslor på två sätt
Strandskatan äter allra helst blåmusslor och är skicklig på att öppna dem genom att den trycker näbben genom skalets halvor så att musslans muskler släpper. Sedan vrider strandskatan musslan med näbben för att helt öppna musslan. En annan teknik som strandskatan ibland använder är att lägga musslan på ett fast underlag på marken, hålla fast den med fötterna samtidigt som fågeln slår på musslan med sluten näbb och en gungande rörelse med kroppen. Ungarna lär sig någon av teknikerna av sina föräldrar.
Bo i marken
Strandskatan häckar vid vatten och bygger bo i en grop på marken, helst på sand eller grusständer eller på strandängar. Boet kläs med små stenar och musselskal. Om boet lagts i ett område med tidvatten, är föräldrarna aktiva både på dagen och på natten. Strandskatan är monogam och håller sig till en partner. Hanarna parningsspelar för honorna och båda hjälps åt att ta hand om ungarna. Ungarnas utveckling och när de blir självständiga varierar beroende på var i landet föräldrarna häckar. Om ett rovdjur hotar boet kan föräldrarna spela skadade genom att dra ena vingen snett över marken. Del lockar bort rovdjuret från boet. De kan också bli mycket aggressiva mot rovdjur och även mot människor som kommer för nära området där boet ligger.
Strandskatan lever i södra Sverige och Bohuslän upp till norra Uppland. Utbredningsområdet är Västeuropa, centrala och nordöstra Asien och kusterna i norra delarna av Afrika.