De vita bussarna

Våren 1945, i slutet av andra världskriget höll Tyskland på att förlora kriget. Storbritannien bombade landet dag och natt.

Då genomförde Svenska Röda korset en stor räddningsaktion för att hämta fångar ur de tyska koncentrationslägren.

När engelsmännen fick höra om räddningsaktionen
krävde de att alla bussar skulle målas vita. Då skulle bussarna bli lättare att upptäcka från luften. Därför kom räddningsaktionen senare att kallas de Vita bussarna.

Räddningsaktionen påbörjades i mitten av februari 1945 och avslutades 1 maj 1945 innan kriget var slut. Totalt räddade De vita bussarna cirka 15 500 personer från nazisternas läger.

När de befriade fångarna anlände till Malmö var svårt att hitta plats för alla kvinnor, män och barn. Alla tillgängliga förläggningar i skolor, idrottshallar och till och med nöjespalats användes redan.

Ernst Fischer, museets dåvarande chef tog då ett modigt beslut – att göra Malmö Museum till flyktingförläggning. Under våren och sommaren 1945 fick omkring 2000 flyktingar tillfällig bostad på museet.