På en enda plats
Fiji är ett land med flera öar, mitt i Stilla Havet. Öarna bildades genom vulkanisk aktivitet, och de består till stor del av torra gräsmarker och mangroveträsk. Klimatet är tropiskt med värme och mycket regn. Här finns många endemiska arter. En art som är endemisk lever bara på ett visst ställe. Det kan vara en viss ö eller i en viss sjö, på en särskild bergstopp eller i ett visst land.
Fiji består av hundratals öar, bildade av vulkanisk aktivitet. Landet tillhör världsdelen Oceanien.
Vulkanen Nabukelevu på Fiji hade sitt senaste utbrott på 1600-talet. I området runt och på vulkanen lever många endemiska fågelarter.
Bild: Jaejay77-CC-BY-SA
Endemiska arter är vanliga på isolerade platser. Denna sjö, som ligger i Arizona i USA, har bildats genom att kalkstensberggrunden kollapsat och skapat ett hål. I sjön finns minst fem olika arter som inte finns någon annan plats på jorden.
Bild: Efo8183-CC-BY-SA
Öar är extra isolerade
På öar, som Fiji, är det vanligt med endemiska arter. Det beror på att öar är isolerade, och därför kan inte arter blandas med varandra lika lätt som på fastlandet. Endemiska arter är helt anpassade till miljön och klimatet på just den plats de lever på. En del endemiska fåglar förlorar flygförmågan, om den inte behövs för att fly rovdjur. Djur och växter som är så anpassade till den lokala miljön, blir extra sårbara för förändringar som sker i miljön och klimatet. Därför är endemiska arter väldigt känsliga för utrotning.
Emun är en stor fågel, släkt med strutsar. Den är endemisk för Australien och kan inte flyga. När européerna kom till Australien utrotades flera släktingar till emun.
Bild: Donald-Hobern-CC-BY
För miljontals år sedan fanns pungdjur på flera platser i världen. Kontinentalplattorna gjorde att Australien blev en ö som isolerades från resten av världen. Så småningom dog nästan alla pungdjur ut i resten av världen för att de fick konkurrens från däggdjur med moderkaka. Numera är de flesta pungdjur, som kängurun, endemiska för Australien.
En del fåglar som hamnar på isolerade öar tappar flygförmågan eftersom det inte finns några marklevande rovdjur. Kivifågeln på Nya Zeeland, är en sådan fågel.
Bild: Glen-Fergus-CC-BY-SA
Kakapon är en papegoja som är endemisk för Nya Zeeland. Den har tappat flygförmågan, och är akut utrotningshotad. Troligtvis finns bara omkring 200 individer kvar i det vilda.
Bild: Mnolf-CC-BY-SA
På ön Inaccessible Island, i Atlanten mitt mellan Afrika och Sydamerika, lever världens minsta flygokunniga fågel. Den heter atlantdvärgrall, och har med tiden förlorat sin flygförmåga eftersom den inte har några naturliga landlevande fiender på ön.
Bild: Brian-Gratwicke-CC-BY
Det mystiska fingerdjuret är en släkting till lemuren, och endemisk för Madagaskar. Sina långa fingrar använder djuret för att knacka på trädstammar och hitta håligheter, där den kan pilla ut insekter att äta.
Bild: nomis-simon-CC-BY
Den vackra gyllenfruktduvan är endemisk för Fiji.
Bild: Rainer-Burkard-CC-BY-SA
Världens ovanligaste fisk heter djävulshålstandkarp. Den finns bara i ett enda vattenfyllt hål i Nevada i södra USA.
Bild: Olin-Feuerbacher Public Domain
Den indiska flygödlan glidflyger med sina extra stora hudflikar på sidan av kroppen. Ödlan är endemisk för södra Indien.
Bild: Prashanthns-CC-BY-SA
Att komma till en ny plats
Hur hamnar djur och växter på en ny ö? Jo, många har kommit till ön genom att simma, flyta på stockar eller genom att ha spolats iväg med vattnet efter en översvämning. Fåglar kan flyga fel, eller hitta en tillfällig landningsplats under flyttning, där de har mat och konkurrensen är låg. Geologiska förändringar, som innebär att jorden och klimatet ändras, kan historiskt vara skäl till att djurarter fått fly, och några har tagit sig till nya miljöer som öar.
Efter en orkan i Karibien 1995 tog sig 15 gröna leguaner från ön Guadeloupe till Anguilla, ungefär 27 mil, genom att flyta på nedblåsta trädstammar. Resan tog ungefär 3 veckor, och innan dess hade gröna leguaner inte funnits på ön Anguilla, men nu finns det en population där.
Bild: Paul Asman, Jill Lenoble-CC-BY
Drivved tros vara ett viktigt sätt som arter tar sig till nya platser på. Det kan vara genom att klänga sig fast på veden, eller arter som lagt sina ägg på ved som sedan flyter iväg till en annan plats.
Bild: Corina-Vicentini-CC-BY-SA
Den gemensamma anfadern till Madagaskars lemurer tros ha flytit från det afrikanska fastlandet till Madagaskar på drivved.
Bild: Mathias-Appel-Public-Domain
Fijileguanen är endemisk för Fiji, och tros ha kommit till ögruppen på drivved över havet. Arten är starkt utrotningshotad, men flera bevarandeprogram finns för att försöka rädda arten.
Bild: Leszek-Leszczynski-CC-BY
Hoten mot fijileguanen
Fijileguan är en endemisk art som är starkt utrotningshotad. Djurparker världen över arbetar tillsammans med Fiji för att bevara leguanen. De föder upp fijileguaner i ett avelsprogram, för att det ska finnas leguaner i reserv om de blir för få i naturen. Hotet mot fijileguanen beror framför allt på att människor har tagit med sig flera arter rovdjur till öarna. Rovdjuren jagar fijileguanerna, och andra endemiska arter på Fiji. Ett annat mycket stort miljöproblem på Fiji är skövling av regnskog.
Den utrotade dronten
För länge sedan fanns en fågel som kallas för dront. Den var släkt med dagens duvor, men kunde inte flyga. Det berodde på att den var endemisk för ön Mauritius, utanför Madagaskar, där den saknade fiender. När européerna gick i land på ön såg de dronten som ett enkelt byte, lätt att jaga och med mycket kött att äta. Dronten jagades mycket hårt, och utrotades helt på 1600-talet, bara 100 år efter att den upptäcktes av européerna.