Tagghudingar
Echinodermata
Har yttre skelett
Tagghudingar är samlingsnamnet för en stor grupp djur som lever på havsbotten. Tagghudingarna består av sjöstjärnor, sjöborrar, ormstjärnor, sjöliljor och sjögurkor. Totalt finns över 9000 olika arter av tagghudingar på hela jorden. En stor del lever i korallrev, men det finns tagghudingar både kring Antarktis och på stora djup. Ett 80-tal arter finns längs den svenska kusten.
Alla tagghudingar har ett yttre skelett i form av kalkplattor, som oftast är täckt av taggar. Flera av arterna är giftiga. De kan variera i storlek, från några millimeter ända upp till 100 cm i diameter. Forskare har hittat fossil av utdöda sjöliljor, som varit så stora som 20 meter.
En australiensisk sjöstjärna med många olika färger.
Bild: John-Turnbull-CC-BY-SA
En ikonsjöstjärna med grafiskt mönster.
Bild: Blogie-Robillo-CC-BY-SA
Sjöstjärnor kan ha runda former.
Bild: Edward-Callaghan-CC-BY
Sjöstjärnor har oftast fem armar. Längst ut på varje arm sitter ett litet öga som kan uppfatta ljusskillnader. Det finns arter som har så mycket som 50 armar, många av dem ingår i familjen solstjärnor.
Bild: Lumpytrout-CC-BY-SA
Sjöborrar har en rund form och oftast vassa taggar.
Bild: Prilfish-CC-BY
Men sjöborrar kan också ha grova, trubbiga taggar.
Bild: Scott-Roy-Atwood-CC-BY-SA
Sköldsjöborrens taggar är ombildade till ett slags fjäll.
Bild: Makuahine-CC-BY
Ormstjärnans kropp består av en rund skiva som det sitter fast fem armar i. Skivan kan vara upp till 15 cm och armarna upp till 70 cm. De har inga ögon och inte heller någon analöppning.
Bild: Philippe-Bourjon-CC-BY-SA
Medusahuvuden är en familj av ormstjärnor, med många krulliga utskott på armarna.
Bild: Seascapeza-CC-BY-SA
Sjöliljor anses vara de äldsta tagghudingarna på jorden. Sorten på bilden, som inte har någon stjälk, kallas för hårstjärna.
Bild: Alexander-Vasenin-CC-BY-SA
Sjöliljor med stjälk, som fästs upp och ner mot en klippvägg.
Bild: NobuTamura-CC-BY-SA
Sjögurkor tillhör också gruppen tagghudingar.
Bild: Diego-Delso-CC-BY-SA
En ananassjögurka med kraftiga taggar.
Bild: Bernard-DUPONT-CC-BY-SA
Slangfötter och ljuskänsliga organ
Tagghudingar rör sig långsamt framåt, med hjälp av hundratals så kallade slangfötter. Slangfötterna är speciella utskott från tagghudingens kropp, som den förflyttar sig med. Tagghudingar har varken ögon eller hjärna, utan bara ett enkelt nervsystem. En del sjöstjärnor har dock ljuskänsliga organ som sitter på armarna och kan mäta olika nivåer av ljus, och forskare har visat att sjöborrar har ljuskänsliga celler i slangfötterna.
Tagghudingar fortplantar sig genom så kallad yttre befruktning. Det betyder att hanen sprutar ut sperma och honan sprutar ut ägg, direkt i vattnet. Ägg och spermier möts där och sjunker sedan till botten. Nere på botten utvecklas de sedan till fullvuxna organismer.
På sjöstjärnans undersida sitter hundratals små sugfötter. De kallas slangfötter och används till förflyttning och för infångning av byten.
Bild: Stewart-Butterfield-CC-BY
En sjöstjärna som använt slangfötterna för att fånga en fisk.
Bild: Jinterwas-CC-BY
Sjöstjärnans mun sitter på undersidan i mitten. De sväljer inte sin mat utan istället trycker de ut sin magsäck på bytet. Magsäcken utsöndrar vätskor som smälter maten och kan sedan ta upp näringen.
Bild: Coughdrop12-CC-BY-SA
Sjöborrar betar på alger och sjögräs som antingen sitter fast eller flyter omkring. Munnen sitter på undersidan och är ett invecklat system av käkar och muskler. Tänderna är otroligt starka och kan bita igenom stål.
Bild: Bundesstefan-CC-BY-SA
Forskare tror att sjöborrens slangfötter har funktioner som hjälper sjöborren att se - eller åtminstone uppfatta ljusskillnader.
Bild: Jerry-Kirkhart-CC-BY
Sjögurkor har tentakler runt munnen, som de kan använda för att föra in mat i munnen. De äter oftast dött och levande organiskt material på havsbottnen.
Bild: Bernard-DUPONT-CC-BY-SA
Vissa sjögurkor använder sina tentakler runt munnen för att filtrera plankton ur vattnet.
Bild: Derek-Keats-CC-BY
En sjölilja som använder sina fjäderlika utskott för att fånga in mat.
Som larver lever tagghudingar, som denna sjöborre, i den fria vattenmassan innan de blivit stora nog att sätta sig på bottnen eller en klippvägg.
Bild: Bruno-C.-Vellutini-CC-BY-SA
En mycket ung sjöborre som precis börjat sitt bottenlevande liv.
Bild: Philippe-Bourjon-CC-BY-SA
Kan ersätta förlorade kroppsdelar
Tagghudingar är kända för att vara mästare på att återskapa förlorade kroppsdelar. Om en sjöstjärna eller ormstjärna tappar en arm växer en ny snabbt ut igen. Men ännu mer spektakulärt, är att sjögurkor kan spy eller bajsa ut sina inälvor, och sedan återbilda dem igen! Att skjuta ut sina inälvor är ett försvar från sjögurkan. Det krävs speciella stamceller för att klara att återskapa förlorade kroppsdelar. Dessa stamceller intresserar forskare, med tanke på att tagghudingarna är släkt med människor på långt håll.
Fossil av sjöliljor, den äldsta klassen i gruppen tagghudingar.
Bild: James-St.-John-CC-BY
Solrosstjärnan är en av de största sjöstjärnearterna. Den kan bli upp mot 1 meter i diameter.
Bild: Ed-Bierman-CC-BY
Morgonsolstjärnan är en sjöstjärna som livnär sig på att äta andra sjöstjärnor.
Ormstjärnorna kan, precis som andra tagghudingar, återskapa förlorade kroppsdelar. På bilden syns en ormstjärna med ett par delvis kapade armar, som håller på att växa ut igen.
Bild: Philippe-Bourjon-CC-BY-SA
En mindre ormstjärna som också håller på att få tillbaka tappade armar.
Bild: Jay-Sturner-CC-BY
En sjögurka som känner sig hotad kan skjuta ut sina inälvor ur kroppen - och sedan återbilda dem igen! Sjögurkor andas genom att dra in vatten genom analöppningen, som passerar djurets andningsorgan.
Bild: Rpillon-CC-BY-SA
En vanlig sjöstjärna som håller på att återfå två förlorade armar.
Bild: Dean-Franklin-CC-BY.