Sadelfengädda

Troddes vara den saknade länken

I tropiska floder och träskområden i Afrika söder om Sahara lever en märklig fisk med köttiga fenor och underbett. Fisken kallas sadelfengädda och tillhör en uråldrig grupp av fiskar som kallas fengäddor eller Polypteridae på latin. Längs ryggen har fengäddan en lång rad ryggfenor, som nästan ser ut som taggar, eller ryggsköldarna på en stegosaurus! 

I början av 1800-talet upptäcktes fengäddorna av vetenskapsmän, som till en början inte kunde avgöra om det de hade framför sig var en fisk eller ett groddjur. Man tänkte också att man kanske hade funnit djuret som var länken mellan fiskar och de amfibier som en gång tog sig upp på land – eftersom fengäddans köttiga fenor nästan kan liknas vid ben att ta sig fram på marken med. 

Efter mycket forskning, många teorier, och flera livsfarliga expeditioner, placerades fengäddorna slutligen i en grupp arter, som inte har något direkt ursprung från de djur som en gång tog sig upp på land. Däremot kan fengäddornas anatomi studeras ändå – för att ge oss en bättre förståelse för rörelsemönstret hos fiskarna som tog sig över ytan. 

Kan andas både luft och vatten

Sadelfengäddan kan, som andra arter av fengädda, andas både luft och vatten. Så länge sadelfengäddan hålls fuktig, kan den faktiskt leva ett helt liv ovanför vattenytan. Spännande försök har gjorts med fengäddor, där man kan se att individer som får leva på land, med tiden lär sig att ta sig fram på ett sätt som är mycket mer effektivt än de individer som växer upp i vatten.

Dålig syn men bra luktsinne

På natten är sadelfengäddan som mest aktiv – men det betyder inte att den rör sig speciellt mycket. Sadelfengäddan jagar genom att smyga sig på eller vänta på sina byten. Därför spenderar den mycket av sin tid med att ligga stilla. Fisken ser mycket dåligt, och förlitar sig i stället på luktsinnet för att jaga. Sadelfengäddans mun är stor, och den kan äta i stort sett vad som helst som ryms i den.