Juliette föddes i Antwerpen. När kriget kom gömde hennes familj judar undan nazisterna. Familjen förråddes och splittrades. Hennes pappa mördades i koncentrationslägret Gross-Rosen.

Senare greps Juliette, men under fångtransporten till Tyskland lyckades hon fly och begav sig till sin bror i Österrike.

I slutet av 1943 blev Juliette påkommen när hon lyssnade på förbjudna engelska radioprogram. Återigen blev hon arresterad. Som politisk fånge skickades hon sedan till flera olika koncentrationsläger för att slutligen hamna i Ravensbrück.

Hon räddades av de Vita bussarna och kom till flyktingförläggningen på Malmö Museum. Juliette mindes museet som ett hotell och särskilt känslan av att återigen få sova på rena lakan.

Efter vistelsen i Malmö flyttades hon till Pjätteryd, ett flyktingläger utanför Älmhult.

Nu började livet om. Juliette bestämde sig för att stanna i Sverige. Hon lärde sig svenska genom att läsa
Hemmets veckotidning. När hon blev mamma till sonen Paul talade hon inte flamländska med honom.

Hon berättade endast delar om koncentrationslägrens brutalitet för sin familj, om misshandel, död och vänners försvinnande.