Janinas mamma dog när hon var liten. När hon var 15 år tvingades hon lämna sin familj för att arbeta i Warszawa.

Janina greps av nazisterna på grund av vänner som var aktiva i motståndsrörelsen. Hon fördes till flera olika läger för att slutligen hamna i Ravensbrück. I lägret arbetade hon på nätterna i en vapenfabrik.

En tvål, en ring, ett smycke. Personliga ägodelar var förbjudna i lägret. För Janina betydde de renlighet, liv och kärlek. En gång var katastrofen nära. Ringen höll hon gömd inuti tvålen. En vakt tog tvålen och bröt den itu, men vakten hittade inte ringen.

Janina räddades av de Vita bussarna och kom till flyktingförläggningen på Malmö Museum. Den första tiden i Sverige var overklig. Hon kunde inte tro att hon verkligen överlevt. Efter fem dagar på museet flyttades Janina till Onslunda tillsammans med andra kvinnor från Polen.

Janina gifte sig sedan och fick två barn. Familjen arbetade på flera jordbruk runt om i Skåne.