Grönsvart pilgiftsgroda

Dendrobates auratus

Storlek: Ca 4 cm.
Livslängd: Upp till 8 år.
Äter: Små insekter.

Bär sina ungar i slem på ryggen

Hanarna hos grönsvart pilgiftsgrodorna samlas i större grupper när det är dags för parning. De slåss om vilka som ska få de bästa reviren. Honan väljer vilken hane hon ska para sig med, och hanen visar sedan henne en pöl han valt ut till hennes ägg. Under tiden som äggen utvecklas besöker han pölen flera gånger för att se till att allt går bra för hans yngel.

När grodynglen kläckts bär hanen dem på sin rygg, i en hinna av slem, till en lite större pöl eller liten bäck. Där kan ynglen växa till vuxna grodor. Det tar ca 6 veckor från kläckt grodyngel till färdig groda.

Ett par grönsvarta pilgiftsgrodor.
Bild: I-Wildfeuer-CC-BY-SA

Flyttats till Hawaii

Grönsvart pilgiftsgroda har tagits med av människor till Hawaii. Där har grodan förökat sig och spritt sig. I tätbefolkade områden händer det till och med att grodan lägger sina ägg i vattensamlingar som bildas i skräp – kanske en trasig burk eller plastförpackning.

Grönsvart pilgiftsgroda kallas också guldgroda, och är en av de mest varierade pilgiftsgrodorna när det gäller kroppsfärg.

Inte giftig av sig själv

Inte alla pilgiftsgrodor är giftiga, men grönsvart pilgiftsgroda är en av de giftiga arterna. Grodan tillverkar inte giftet själv, utan det kommer från något den äter. Troligtvis är det skalbaggar och myror som innehåller giftet.

När grodorna äter de giftiga insekterna kan de spara giftet i sin egen kropp och sedan utsöndra det genom körtlar i huden. På så sätt blir pilgiftsgrodorna giftiga för andra djur att komma i kontakt med. När pilgiftsgrodor föds upp i fångenskap är de inte giftiga – för då matas de med insekter som inte är giftiga!

Utbredningsområde i världen

Centralamerika och norra Sydamerika. Inplanterad på Hawaii.

Hotstatus enligt Rödlistan

Reglerad inom handel

CITES: B-listad.