Grön trädpyton

Kan ”se” värme

Högt upp bland löv och grenar i regnskogsträd i området kring Nya Guinea och norra Australien, ligger den gröna trädpytonormen ihopringlad på en gren. Med sin knallgröna färg är den perfekt kamouflerad bland löven. På dagen vilar den mest, men på natten är den beredd att blixtsnabbt attackera ett byte. Längs med munnen har ormen hål som kallas ”värmegropar”. Dessa gör att den gröna trädpytonormen kan ”se” värme – och på så sätt känna av om något levande bytesdjur finns i närheten.  När ormen fått tag på ett byte, använder den sina starka muskler för att krama ihjäl det, innan den sväljer bytet helt – med huvudet före. Den gröna trädpytonormen är inte giftig alls, men har långa tänder som den använder för att få fatt i sitt byte.

Ruvar och värmer sina ägg

Största delen av livet lever gröna trädpytonormar för sig själva, men inte när det är dags för parning. Själva parningen har aldrig lyckats studeras i det vilda, men i fångenskap vet man att honan och hanen slingrar sig runt varandra i något som liknar en stående dans. Efter parningen lägger honan ägg – som hon sedan vaktar tills de kläcks. Hon ruvar och värmer äggen genom att göra skakande rörelser.

När ungarna kläcks, har de inte samma knallgröna färg som sina föräldrar. I stället är de oftast knallgula eller orangea, färger som är ett bättre kamouflage mot regnskogens marknivå – där ungarna spenderar sin första tid i livet. Allt eftersom de blir äldre och större, flyttar de högre upp i trädkronorna, och kroppsfärgen ändras också i takt med det. Det gröna trädpytonormen räknas idag inte som utrotningshotad enligt Rödlistan, men eftersom arten lever i regnskogen – finns det en risk att den kommer hotas i takt med att skogarna försvinner. 

Lockar med svanstippen

Den gröna trädpytonormen jagar oftast med hjälp av sina värmegropar, och att vänta på ett byte. Men ibland kan den också använda sin svanstipp som lockbete! Svanstippen är liten, smal och mörk, och kan likna en liten larv eller mask när ormen vickar på den. Då kan det hända att ett nyfiket djur kommer nära – för att sedan blixtsnabbt fångas av ormen.