Östersjötorskens viktiga roll

Torsken i Östersjön skiljer sig mycket från torsken i Nordsjön och Atlanten. Den har anpassats i både kroppen och beteendet till det bräckta vattnets låga salthalt. Torsken räknas som en av människans viktigaste matfiskar. Men ännu viktigare än som matfisk, är torskens roll i ekosystemet.

När mängden torsk förändras i Östersjön – förändras mängden av alla andra arter – ända ner till mikroskopiska djur och alger. När torsken minskar i antal och inte kan äta lika mycket mat som till exempel skarpsill, blir skarpsillarna fler. Det gör att skarpsillarna äter mer djurplankton. Då blir djurplanktonen färre, och de kan i sin tur inte äta lika mycket växtplankton som när näringskedjan är i balans. När det blir väldigt stora mängder växtplankton, blir det mer algblomning – en kraftig tillväxt av planktonalger. Det hotar i sin tur allt möjligt liv i havet, eftersom det både tar slut på syret i bottenvattnet, och riskerar att förgifta flera arter. Dessutom leder syrefria bottnar till att torskens ägg och yngel får svårare att överleva – och effekten förstärks.

Överfisket i Östersjön och undantaget i Öresund

I Östersjön har torsken fiskats mycket hårt. Torsken blir könsmogen mellan 2 och 6 års ålder och kan leva upp till 25 år. När för unga torskar fiskas har de inte hunnit föröka sig – och populationen minskar. Det höga fisketrycket har lett till att östersjötorsken stressas att bli könsmogen tidigare än normalt, och många unga torskar är undernärda, angripna av parasiter och i dåligt skick.

Ett stort hot mot torsken är fiske med bottentrål – en slags påse som dras längs med bottnen. Förutom att fånga väldigt mycket fisk, förstör också trålen bottnarna. Den rycker upp bottenlevande djur och växter. I Öresund har fiske med trål varit förbjudet sedan 1930-talet. Det har lett till att torskarna i Öresund mår mycket bättre än i Östersjön.

Fiskekvoter och fiskestopp

Vissa torskbestånd har fiskats så hårt att de minskat till farligt låga nivåer. Arten klassas nu som sårbar enligt Rödlistan. Internationella Havsforskningsrådet ger råd om begränsat fiske. I EU har länderna enats om kvoter, för hur stor mängd torsk varje land får fiska upp. Man har också bestämt att torskar under en viss storlek inte får plockas upp. Detta för att man vill att torsken ska hinna föröka sig innan den fiskas. Även redskapen som används vid fisket begränsas. Men många menar att det inte räcker. Både Världsnaturfonden (WWF) och många forskare vill helt stoppa torskfisket i Östersjön.

Torsken har fiskats så hårt att den anses som sårbar enligt Rödlistan.

Den kanadensiska torskkollapsen

Längs Kanadas atlantkust ligger området Grand Banks. Där började torsk fiskas med trål redan i början av 1900-talet. I början ökade fångsterna kraftigt, och nådde sin topp under 1960-talet. I slutet av 1980-talet kollapsade torskbeståndet fullständigt, och 1991 förbjöds torskfisket i området. Då fanns bara omkring 1% av torsken kvar, i jämförelse med 1960.

Orsaken till kraschen var överfiske i kombination med låg tillväxt. Kraschen i kanadensiska Grand Banks liknar den som skett i Östersjön på många sätt, men eftersom Östersjön är ett innanhav med få andra stora rovfiskar, har överfisket om möjligt en ännu större påverkan här.