”När jag tänker på kriget är allt som en dröm. Det är som jag sovit. Minnena från kriget är sådana att jag inte vill berätta, inte för barnen och inte för mig själv”.

Bezalel befriades av engelsmännen från koncentrationslägret Bergen Belsen. Svårt sjuk fördes han sedan till ett militärsjukhus och stannade där en kort tid.

Först under sommaren 1945 fick Bezalel möjligheten att åka till Sverige.

Efter en kort tid på Södervärnsskolan flyttades Bezalel till flyktingförläggningen på Malmö Museum. För honom var det mycket märkligt att hamna där. På ett museum förvarar man dyra skatter, men lägerfångar?

Bezalel minns vallgraven runt slottet. Det var spännande att se på alla vackra flickor som kom från staden för att titta. Ibland skrevs det meddelanden som kastades över till andra sidan vallgraven. För Bezalel var friheten fantastisk. Vetskapen om att vara fri, att kunna komma och gå som han ville var nog. Rädslan och hungern fanns inte mer.

Bezalel hittade ett arbete på en skofabrik i Malmö. Han träffade Sulamit, som också hade genomlidit fångenskapen och befriats av de Vita bussarna.