Maria hade just blivit mamma till Kristina när hon greps av nazisterna i Warszawa 1939. Den första tiden tog mormodern hand om Kristina. När hon inte längre orkade överlämnades Kristina till ett barnhem.

Maria tillbringade hela kriget i olika koncentrationsläger. Numret 7023 tatuerades in på hennes arm. En tysk vakt gjorde Maria med barn, när barnet föddes togs det genast ifrån henne.

När Maria räddades av de Vita bussarna, vägde hon endast 40 kilo. Resan till Sverige beskrev hon som att åka till himmelriket.

Efter en kort tid i Sverige började Maria arbeta på en fabrik i Ystad. Med hjälp av Röda Korset lyckades dottern Kristina hitta Maria. Kristina var då 17 år gammal och bodde fortfarande på ett barnhem i Polen.

Återföreningen i Sverige blev inte alls så bra som Kristina hade drömt om. Åren i koncentrationslägren hade gjort Maria hård och känslokall.

Efter några månader tillsammans i Ystad ville Kristina inte bo kvar hos Maria. Hon flyttade till en egen lägenhet, fick ett arbete och så småningom en egen familj.

Mor och dotter fortsatte hålla kontakten men Maria kunde aldrig ge Kristina någon kärlek.