Karin arbetade på Malmö Museum när museet tog emot flyktingar 1945. Hon har berättat om människorna som kom, om personliga öden och glädjen över att vara fri.

Under kriget bildades grupper med antinazistiska åsikter i Malmö. En av dem kallades Tisdagsklubben. Karin blev aktiv i klubben och ansvarig för den hemliga listan med medlemmarnas telefonnummer.

När museet stängde för att ta emot flyktingar, fick Karin skriva sjukjournaler och skaffa fram eftertraktade småsaker som speglar och pappersnäsdukar.

Hon mindes kvinnorna bäst, hur de förvandlades från avmagrade och sjuka till människor med hopp om ett normalt liv.

När museet öppnade igen i oktober 1945 blev det åter vardag. Karin arbetade på museet fram till pensionen. Även senare i livet pratade hon om hur viktigt det är med öppenhet kring främlingsfientlighet.

Vi som har egenupplevda minnen från denna tid är skyldiga att förmedla dem som en varning om den tunna ishinna av mänsklighet som vi vandrar på. Men sanningen får inte bli en grogrund för hat och oförsonlighet.