Äter mycket på vintern

Talgoxen är vanlig i trädgårdar och lätt att få så tam att den äter ur handen. En talgoxe som börjat äta ur handen, kommer gärna tillbaka direkt när den som matar visar sig. Talgoxen äter insekter, frön och talg, men kan ibland attackera småfåglar som den dödar och äter. Under framförallt vintern måste den öka sin kroppsvikt med ca 10% varje dag, för att klara den kommande kalla natten. Det är svårare för ett litet djur, än ett stort, att hålla kroppsvärmen. Talgoxen har förmåga att snabbt bygga upp men också att bryta ner fett. Hjälp gärna talgoxar och andra småfåglar med att stödutfodra vid fågelbord på vintern.

Anpassningsbar fågel

Talgoxen är den största fågeln inom familjen mesar i Europa. De finns i hela Europa, västra, centrala och norra Asien och delar av Nordafrika. Den lever i alla sorters skogslandskap, parker och trädgårdar. Även om talgoxen trivs allra bäst i skog, så anpassar den sig bra efter bebyggelse och människan. Den tillhör de djurarter som klarar att anpassa sig även när människan förändrar miljön, både i jordbruket och i städerna. I Sverige är den en stannfågel och den i ökar i antal.

Varierande läte

Talgoxen häckar under maj-juni första gången och gärna i fågelholkar, ihåliga träd, eller ventiler i hus och liknande ställen inne i städerna. Boet kläs med fjädrar. Honan lägger ca 12 ägg och ruvar ensam i 14 dagar, men både hanen och honan hjälps åt att mata och ta hand om ungarna. Ungarna är flygfärdiga efter några veckor. Föräldrarna lägger ofta två kullar per år. Arten är jagad av sparvhökar och boet kan bli plundrat av ekorrar, hackspettar och vesslor. Den är en av de svenska fågelarter som har mest varierade läten och lätena varierar mellan olika individer.

Det finns en myt om att det betyder otur för en jägare om hen får se en talgoxe. 

Bra på att lösa problem

Talgoxen är väldigt populär bland forskare att studera och är en av de mer utforskade fågelarterna i världen. Talgoxar är bra på att lösa problem. I ett försök hängdes nötkärnor upp i tunna trådar, hängande ner från grenar. För att komma åt nötkärnorna satte sig talgoxarna på grenen där nötkärnan är fast och med näbben drog de upp tråden, trampade på den uppdragna biten tråd, drog med näbben igen, trampade på tråden, ända till de nådde nötkärnan.