Varför är silvergibbonen utrotningshotad? 

Silvergibbonen är en apa som är endemisk på ön Java i Indonesien, främst på öns västra delar. Endemisk betyder att en art bara förekommer inom ett specifikt geografiskt område. Java är världens folkrikaste ö och mycket tätbefolkad. På grund av människans utbredning på Java är silvergibbonens levnadsområden små och uppdelade i flera områden. Enligt uppskattningar finns inte mer än 2 000 individer av silvergibbonen kvar i vilt tillstånd. 

Silvergibboner jagas också, både för att bli mat och användas som sällskapsdjur. Ofta dödas föräldrarna när en ung gibbon ska göras till husdjur.   

Sjunger på morgonen 

Silvergibbonen är aktiv på dagen och lever helst i träd. Med hjälp av de långa armarna klättrar de från gren till gren i trädet. Silvergibbonerna lever i par med stabila revir. De har läten som påminner om sång och som visar andra silvergibboner var reviret börjar och slutar. Andra gibbonapor sjunger gärna i duett, men silvergibbonen sjunger var för sig, gärna på morgonen. 

De äter helst frukt, men också blad, blommor och ibland smådjur. 

Vad görs för att skydda silvergibbonen? 

Silvergibbonen har varit skyddad av indonesisk lag sedan 1925. Den är också skyddad mot internationell handel via CITES appendix I. CITES innebär att utrotningshotade djur och växter inte får köpas eller säljas mellan olika länder utan tillstånd. CITES klassar olika arter i olika kategorier (som kallas Appendix I, II och III) beroende på hur hotad arten är. 

Det finns populationer av silvergibbon som lever i skyddade nationalparker på Java. Men de flesta gibbonerna lever inte i sådana skyddade områden. I flera djurparker har avelsprogram för att säkra silvergibbonens bestånd påbörjats.