Ljuset i vattnet

Har du tänkt på att alger som växer i havet kan ha olika färger? Om du tittar i akvarierna runt omkring dig, kan du kanske se några alger som är gröna, några som är bruna, men också flera som är röda! Vad beror det på? Jo, det beror på att de olika algerna använder olika delar av ljuset till sin fotosyntes – alltså den process som alla växter och alger använder för att skapa syre och energi av ljus och koldioxid.

I vattnet når inte ljuset lika långt som i luften. Det beror på att vattnet innehåller många olika partiklar, växt- och djurplankton, bakterier och dött organiskt material. Ju längre ner i vattnet man kommer, desto mer har solljuset absorberats av partiklarna, och desto mörkare blir det. Skillnaden i ljus, ger upphov till många olika livsmiljöer och livsförhållanden, för organismerna som lever i vattnet.

Gröna alger har störst behov av ljus

Närmast ytan är det som ljusast. Där växer och frodas grönalger och gröna växter. Grönalger använder grönt pigment för att fånga upp ljuset till sin fotosyntes. Många grönalger är små och encelliga, och går inte att se med blotta ögat. Men andra grönalger är flercelliga, och kan bilda stora sjok med tunna trådar, och vissa arter påminner om sallad!

I zonen där grönalger och gröna växter lever, bildas mängder av livsmiljöer och gömställen för olika djur. Om det blir för mycket näring i havet, finns det en risk att vissa arter av gröna alger växer så mycket, att de skymmer ljuset för de andra arterna. Det kallas algblomning, och leder i förlängningen till stora problem för många arter i havet.

De bruna tångskogarna

Brunalger, är en stor grupp med flercelliga alger. Tångarten blåstång, som är väldigt vanlig i Östersjön, Öresund och längs Västkusten, är en brunalg. Brunalgerna använder ett annat pigment än grönalger för sin fotosyntes, och det gör att de kan leva djupare ner än vad grönalger klarar av. Trots det trivs brunalger som blåstången också nära ytan, men de kan klara sig mycket längre ner också. En brunalg som kallas kelp, kan bilda enorma tångskogar som är perfekta hem för många andra arter, och vår blåstång bygger stora undervattensbuskage där fiskyngel och andra djur kan söka skydd.

Röda alger, musslor och polyper

Där ljuset inte längre räcker till för brunalgerna, dominerar rödalgerna. Rödalger använder ett pigment som kan ta tillvara på det sista ljuset som når ner i vattnet, innan det blir för mörkt för någon fotosyntes alls. Precis som för brunalgerna, kan rödalger växa nära ytan också, men de får sin största spridning längre ner. I svenska vatten kan rödalger leva ned till 40 meters djup, medan de i varmare vatten kan förekomma ända ner till 80 meter – och i vissa fall ännu djupare! De flesta rödalger är flercelliga, men några arter är encelliga organismer. Också rödalgerna bildar livsmiljöer som är mycket värdefulla för de organismer som lever på dessa djup.

När ljuset inte längre räcker till rödalgerna, är det så mörkt att inga fotosyntetiserande alger eller växter kan leva. Men det betyder inte att dessa djup är tomma på liv! Här finns mycket yta som inte används av alger, där filtrerande djurarter som musslor och koralldjur kan fästa på, och filtrera vattnet från djurplankton och dött organiskt material som singlar ner mot bottnen. I Östersjön domineras området under rödalgerna, av blåmusslor och andra filtrerare.