Aktiva efter regn 

Luktgräsfjärilen lever i nästan alla öppna ängsmarker som på ängar med högväxta gräsarter och i odlingslandskapet. Den anpassar sig väl till människan. Luktgräsfjärilar är ofta de första aktiva fjärilarna efter ett regn och de flyger även i mulet väder om det är tillräckligt varmt.  

Luktgräsfjärilen är en av de vanligaste ängslevande fjärilarna i södra och mellersta Sverige, och längs hela östersjökusten. Utbredningsområdet är Europa och stora delar av Asien, i ett band från Storbritannien ända till Korea.  

Gynnas av kvävenedfall 

Luftburna kvävenedfall, det vill säga surt och kväverikt regn, kan gynna många högvuxna gräsarter och örter. Detta har starkt gynnat också luktgräsfjärilen. Andra fjärilsarter knutna till växter i kortare gräs har gått kraftigt tillbaka. Kvävenedfall innebär också ett hot med övergödning av sjöar och vattendrag som följd.  

Hanen lockar med doft 

Hanen uppvaktar honan genom att föra in sina framvingar mellan honans framvingar, för att hon ska bli mottaglig för lukten från doftfjällen på hans framvingar. Honan lägger äggen utspridda ett och ett på gräsblad och strån.  

Luktgräsfjärilen går liksom alla fjärilar, igenom fyra livsstadier från ägg till larv och puppa till vuxen fjäril. Ägget blir till en larv som är ett ungdomsstadie hos fjärilar, larven har ett helt annat utseende och lever på en värdväxt, luktgräsfjärilslarven lever på starrväxter. När larven ätit färdigt och inte behöver växa mer, förpuppas den. Puppan vilar hela tiden och behöver inte äta, den färdiga fjärilen bildas inne i puppan och när den är klar vrider den sig loss och flyger iväg. Larvtillväxten hos luktgräsfjäril är långsam och övervintringen sker som halvvuxen larv.