Tröskeln mellan Östersjön och Atlanten

Öresund är vattnet mellan Sverige och Danmark som förbinder Östersjön med Kattegatt, och så småningom Nordsjön och Atlanten utanför. Öresund är format som en smal tröskel. Tröskeln har varit öppen och stängd många gånger genom årtusendenas lopp, beroende på istider, landhöjning och kontinentalplattornas rörelse.

Ovanliga arter i Öresund

Många olika arter lever naturligt sitt liv i Öresund. Men det händer att andra arter, från Nordsjön eller Atlanten, simmar fel. Då kan de komma på korta besök i Öresund. Blåfenad tonfisk, den största arten av tonfisk, simmar över enorma ytor. Då och då händer det att någon enstaka individ simmar in i Öresund. Brugden, världens näst största haj, kan också komma på besök ibland. Andra hajar som kan komma på besök i Öresund är hågälen och nordlig hundhaj.

Arter som ökar genom klimatförändringarna

Klimatförändringarna som värmer upp jorden, har påverkat haven väldigt mycket. Östersjön är ett av världens mest påverkade hav, vattnet har blivit varmare och salthalten där har sänkts. Uppvärmningen av haven leder till övergödning och syrebrist. En del arter dör ut, medan andra minskar mycket i antal.

Men det finns också vattenlevande arter som är duktiga på att anpassa sig till förändringar. De får fördelar av ett varmare klimat. De kan föröka sig mer, och ta över levnadsområden från arter som dött ut. De flesta fiskarter växer och utvecklas snabbare, och får kortare livscykler av varmare vatten.

Varmt vatten runt kärnkraftverk

Havsvatten kan också värmas upp väldigt lokalt, som till exempel runt kärnkraftverk, vid utsläpp av det uppvärmda kylarvattnet. Vattnet kring kärnkraftverket i Barsebäck i Öresund, har blivit varmare än tidigare. Det har gjort att några ovanliga Öresundsbesökare stannat en längre tid i Barsebäck.

De senaste 25 åren har flera fiskar blivit vanligare i vattnen runt Barsebäck. Tånglake och skrubbskädda har båda ökat. Också rödspätta och lyrtorsk har gynnats. Vitling, sjurygg och abborre hittar mycket att äta i området. Forskare har också hittat ovanligt många storvuxna individer av ål och torsk, i det uppvärmda vattnet runt Barsebäck.

Rödspätta

Ögat byter sida

Har du trampat på eller sett små plattfiskar på botten vid stranden när du badat under sommaren? Det är ofta unga rödspättor som snabbt simmar iväg. De äldre trivs bättre på lite djupare vatten.

När en rödspätta kläcks ur sitt ägg ser den ut som en pytteliten version av en “vanlig” fisk – med ögonen på varsin sida om kroppen. När rödspättan växt lite sker en förvandling, där det ena ögat “vandrar” över till den andra sidan. Efter det lever rödspättan på bottnen. Du känner igen rödspättan på de typiska röda prickarna.

Har överfiskats

Rödspättan höll på att försvinna för att haven var förorenade och övergödda för 30-40 år sedan. Men haven mår bättre och rödspättorna i Nordsjön är på väg att långsamt bli fler.

Många fiskare fångar rödspätta eftersom många tycker om att äta den. Men den har överfiskats. Därför får den bara fiskas under vissa perioder på året. Har du ätit fisken?

Skrubbskädda

Vassa knölar på ryggen

Ser du att skrubbskäddan liknar rödspättan? Den kan till och med ha röda fläckar på ryggsidan precis som rödspättan. I mitten på ryggen har den en massa skrovliga, vassa knölar. De fortsätter längs fenan ner till analfenan. Därför kallas skrubbskräddan även för skrubba. Det beror på den har en ”skrubbiga” ryggen.

Skrubbskäddan fiskas i Nordsjön och Östersjön. Många gillar att äta den varmrökt. Som matfisk kallas den ofta för flundra. Skrubbskäddan är Ölands landskapsfisk. 

Ögat byter sida

När en skrubbskädda kläcks ur sitt ägg ser den ut som en pytteliten version av en “vanlig” fisk – med ögonen på varsin sida om kroppen. När skrubbskäddan växt lite sker en förvandling, där det ena ögat “vandrar” över till den andra sidan. Efter det lever skrubbskäddan på bottnen.

När skrubbskäddan är ung kan den leva i sötvatten. De vandrar ibland upp i floder och bäckar. När det är dags att para sig simmar fisken tillbaka till havet och saltvatten. Där stannar den resten av livet. 

Skärsnultra

Kallas putsarfiskar

Unga skärsnultror rengör huden på större fiskar från parasiter. Därför kallas de putsarfiskar. Skärsnultrorna äter upp parasiterna. Skärsnultror används ofta i laxodlingar för att rengöra laxen.

Bygger bo

Hanen bygger bo av tång bland klippskrevor. Han lockar in flera honor i boet för att de ska lägga sina ägg där. När skärsnultran lekt färdigt med en hona parar han sig med nästa hona. Det brukar bli fyra till fem honor.

Låtsas vara honor

Men hanen måste vara på sin vakt när han uppvaktar honor. Det finns nämligen hanar som ser ut precis som honor! De låtsas vara honor och försöker komma i närheten av hanens bo för att smygbefrukta äggen.

När äggen befruktats vaktar hanen dem. Han fläktar friskt syrerikt vatten över dem tills de kläcks.

Stensnultra

Putsar bort parasiter

Stensnultran är den absolut vanligaste av våra snultror, och känns igen på sin svarta fläck vid stjärtbasen.

Precis som flera av sina släktingar händer det att stensnultran putsar andra fiskar. På så sätt får den sig ett mål mat, och den putsade fisken blir av med parasiter.

Den håller mest till på grunt vatten och kan ofta ses kring bryggor, särskilt på sommaren. Kanske kan du se den när du badar någon gång! 

Tånglake

Har ett grönt skelett!

Tånglake är en fisk med långsträckt kropp, och liknar nästan en ål. Läpparna är kraftiga för att lättare kunna fånga upp maten. Tånglaken lever oftast nära botten på grunt vatten längs med kusterna, men kan gå ned till ca 20 metes djup för att leta mat. Den håller gärna till i miljöer med tång och alger och kan gräva ner sig i leran på botten eller gömma sig under en sten. Tånglakens skelett är grönt.

Honan föder levande ungar

Honan hos tånglake föder levande ungar, vilket är ovanligt bland fiskar. Hon bildar vanliga fiskägg, så kallad rom, men dessa kläcks i hennes kropp innan födseln.

Film: Ett litet gäng unga tånglakar

Kvar sedan istiden

Tånglaken är vad som kallas för en ishavsrelikt i Östersjön. Det betyder att den blivit kvar i Östersjön sedan istiden, och sedan isolerats och anpassats efter ett varmare klimat än den var van vid från början. Det gör att tånglaken blir negativt påverkad av den globala uppvärmningen, eftersom den redan nu lever i varmare temperaturer än den gjorde innan. Tånglaken är också känslig för lokala utsläpp och föroreningar.

Tjockläppad multe

Skrapar med läpparna

Den tjockläppade multen heter som den gör på grund av sin stora överläpp. Överläppen är hård och knottrig, och den använder multen för att skrapa loss alger från stenar och andra ytor. Man kan nästan säga att den tjockläppade multen använder läpparna som tänder.

Trivs i varmt vatten

Tjockläppad multe vill ha varmt vatten för att må bra, och därför är det främst under sommaren vi kan hitta denna fisk i svenska vatten. Under andra halvan av 1900-talet lockades tjockläppad multe till varmvattenutsläppen från svenska kärnkraftverk – på så sätt kunde den stanna kvar även under vinterhalvåret i områden som Barsebäck och Ringhals. Troligtvis kommer tjockläppad multe bli vanligare i svenska vatten om vattentemperaturen höjs av klimatförändringarna.

Långlivad fisk

Det tar lång tid för den tjockläppade multen att växa och att bli könsmogen. I kalla vatten kan det ta så mycket som 11 år innan fisken kan föröka sig. Då kan honan lägga upp mot 750 000 ägg på samma gång! Multar som inte blir uppätna som yngel kan leva länge – ända upp till 25 år.

Ishavssjöstjärna

Girigt rovdjur som fäller ut sin mage

Ishavsstjärnan, som också kallas för taggsjöstjärna, är en av de största sjöstjärnorna som kan hittas i svenska vatten. Den är ett riktigt girigt och glupskt rovdjur, som äter i stort sett allt som kommer i dess väg. Med hjälp av sina mycket starka sugfötter kan sjöstjärnan enkelt slita isär skalet på en mussla, för att sedan ”fälla ut” sin mage över och runt bytet och sakta börja bryta ner det.

Tappade armar kan växa tillbaka

Ishavsstjärnan har ett riktigt bra läkkött och det är inte alls ovanligt att den släpper en arm som sedan växer tillbaka igen. Den håller till såväl på hårda som mjuka bottnar, på allt från ett par meter till några hundra meters djup, men helst håller den till där tillgången på musslor är god. Den tar sig fram med sina många slangfötter med små sugkoppar som den har på undersidan av kroppen. Se om du kan hitta en sjöstjärna som sitter på rutan! I så fall kan du se hur fötterna rör sig och suger sig fast mot glaset.

Vanlig sjöstjärna

Fäller ut sin mage genom munnen

Blåmusslan är ett vanligt byte för sjöstjärnan. Sjöstjärnan angriper musslan Den vanliga sjöstjärnan är ett glupskt men långsamt rovdjur. Trots att den rör sig sakta har den inga problem att få i sig mat, eftersom den främst äter djur som är fastväxta på något underlag, till exempel blåmusslor eller havstulpaner.

På undersidan av armarna har sjöstjärnan jättemånga små slangfötter, med sugkoppar ytterst. När sjöstjärnan ska äta en blåmussla suger den fast sina slangfötter i skalet på musslan, och bänder upp skalet med en fantastisk kraft. Sedan fäller den ut sin mage genom munnen, som sitter på undersidan av kroppen, och kilar in den i musselskalet. Magen utsöndrar ämnen som bryter ner musslan. Då kan sjöstjärnan suga tillbaka magen och den nedbrutna musslan, in genom munnen igen.

Armar med ögon och könsorgan

Längst ut på varje sjöstjärnearm sitter ett öga. Med ögonen kan sjöstjärnan skilja mellan ljus och mörker. Varje arm innehåller också sjöstjärnans könsdelar, som kallas gonader. När vanliga sjöstjärnor ska föröka sig släpper hanarna ut spermier och honorna ägg i den fria vattenmassan. Äggen befruktas, och larverna som kläcks lever frisimmande några veckor. Sedan utvecklas den till en liten sjöstjärna på bara ett par millimeter, och håller sig till botten.

Oftast har den vanliga sjöstjärnan fem armar, men den kan ibland ha antingen fler eller färre. Om olyckan är framme och sjöstjärnan av någon anledning tappar en av sina armar, kan den växa tillbaka igen!

Vad är Rödlistan?

Rödlistning är ett sätt att bedöma om olika djur- och växtarter är utrotningshotade utifrån kriterier som hur många djur eller växter som finns av arten och hur utbredda de är. En nationell rödlistning bedömer artens risk att dö ut inom ett lands gränser. Den internationella rödlistningen bedömer artens risk att dö ut över hela jorden.

Läs mer

Om rödlistning i Sverige: Artdatabanken, www.artdatabanken.se
Om rödlistning i världen: International Union for Conservation of Nature, IUCN, www.iucn.org

Vad är CITES?

För att bekämpa olaglig handel med djur och växter finns en internationell överenskommelse om handel, som heter CITES. CITES innebär att utrotningshotade djur och växter inte får köpas eller säljas mellan olika länder utan tillstånd.

CITES klassar olika arter i olika kategorier (som kallas Appendix I, II och III) beroende på hur hotad arten är. Ju större hotet från handeln är desto högre skydd. Inom EU finns ytterligare skydd för arter i CITES. EU:s egen klassning har fyra steg: A-D. 

Förbjudet att handla med viltfångade arter

Högst skydd mot handel har de arter som är inom kategori A och B. Här gäller oftast att handel mellan EU och övriga världen är förbjuden utan tillstånd. Arter som är CITES A eller B-klassade får inte heller köpas eller säljas inom EU om det inte kan bevisas att de har lagligt ursprung och inte fångats i det vilda.

Att använda växter eller djur för att tillverka souvenirer och annat är också förbjudet. Den som bryter mot reglerna kan dömas till böter eller fängelse. 

Kontrollera spridning av arter

Arter som är CITES C-klassade är utrotningshotade i ett visst land men inte nödvändigtvis i hela världen. CITES D-klassning betyder att en art importeras i så stort antal att de behöver regleras för att inte riskera att sprida sig okontrollerat där de inte hör hemma. 

The threshold between the Baltic Sea and the Atlantic Ocean

Öresund is the water between Sweden and Denmark that connects the Baltic Sea with the Kattegat, and eventually the North Sea and the Atlantic Ocean beyond. Öresund is shaped like a narrow strait. This strait has been opened and closed many times over the millennia, depending on ice ages, land uplift and the movement of continental plates.

Rare species in Öresund

Many species live their natural lives in Öresund. But sometimes other species, from the North Sea or the Atlantic, get lost. Then they find themselves on a short visit to Öresund. Bluefin tuna, the largest species of tuna, swim over huge areas. Occasionally, an individual swims into Öresund. A basking shark, the world’s second largest shark, may also visit from time to time. Other sharks that may visit Öresund are the blackmouth catshark and the starry smooth-hound.

Species increasing due to climate change

Climate change, which is warming the Earth, has had a huge impact on the oceans. The Baltic Sea is one of those hit hardest – its waters have become warmer and its salinity (salt level) has decreased. The warming of the oceans is leading to excess nutrients (eutrophication) and oxygen depletion. Some species are dying out, while others are declining greatly in numbers.

But there are also aquatic species that are good at adapting to change. They are benefiting from a warmer climate. They can reproduce more, taking over habitats from species that have died out. Most fish species grow and develop faster and have shorter life cycles in warmer waters.

Warm water around nuclear power plants

Seawater can also be heated very locally, such as around nuclear power plants, via the discharge of the heated cooling water. The water around the Barsebäck nuclear power plant in Öresund has become warmer than before. As a result, some rare visitors to the Öresund have stayed in Barsebäck for a long time.

Over the past 25 years, several fish species have become more common in the waters around Barsebäck. European eelpout and flounder have both increased. Plaice and pollack have also benefited. Whiting, lumpfish and perch find plenty to eat in the area. In addition, researchers have found unusually large numbers of big eels and cod in the warmer waters around Barsebäck.

European plaice

The eye moves to the other side

Have you ever stepped on or seen small flatfish on the bottom when you go swimming in the sea in the summer? Those are often young plaice that quickly swim away. Older specimens live in deeper water.

When a plaice hatches from its egg, it looks like a miniature version of a “normal fish” – with one eye on each side of its head. When the plaice has grown somewhat a transformation occurs and one eye “migrates” across to the other side. After that the plaice lives on the bottom. The European plaice is characterised by its red spots.

Regulated fishing

Plaice are disappearing because the oceans were polluted and overfertilised 30 to 40 years ago. But the oceans are now in better condition and plaice in the North Sea are slowly increasing in number.

Many fishermen catch plaice because many people like to eat it. That is why it can only be fished during certain periods of the year.

European Flounder

Sharp lumps on its back

Can you see that the flounder looks like a plaice? It can even have red spots on its back just like a plaice. In the middle of its back it has lots of rough, sharp lumps. They continue along the fin down to the anal fin. Flounder is fished in the North Sea and Baltic Sea. Many people like to eat smoked flounder. The flounder is Öland’s provincial fish.  

The eye moves to the other side

When a flounder hatches from its egg, it looks like a miniature version of a “normal fish” – with one eye on each side of its head. When the flounder has grown somewhat a transformation occurs and one eye “migrates” across to the other side. After that, the flounder lives on the bottom.

When flounders are young they can live in fresh water. They sometimes swim up rivers and streams. When it is time to spawn, the fish swim back to the sea and salt water. They then stay there for the rest of their life. 

Corkwing Wrasse

Called cleaner fish

Young corkwing wrasse clean parasites off the skin of bigger fish. That is why they are called cleaner fish. The corkwing wrasse eat up the parasites. Corkwing wrasse are often used in salmon farms to clean the salmon.

Builds a nest

The male builds a nest of seaweed among the rock crevices. He attracts several females into the nest so they will lay their eggs there.After the corkwing wrasse has finished mating with one female he mates with the next one. He usually does this with four or five females.

Pretends to be females

But males must watch out when they try to attract females – some males look exactly like females! They pretend to be female and try to get close to the male’s nest so they can sneak in and fertilise the eggs themselves.

After the eggs have been fertilised the male guards them. He fans fresh oxygen-rich water over them until they hatch.

Goldsinny Wrasse

Cleans parasites away

The goldsinny wrasse belongs to the wrasse family. It is the smallest and most common species within this fish family in our waters. It is easily recognisable by the black spot at the base of its tail fin.

Just like many of its relatives, the goldsinny wrasse sometimes cleans other fish. This gives it a meal and the cleaned fish gets rid of its parasites.

The goldsinny wrasse lives mainly in shallow water and can often be seen near jetties, especially in the summer. Perhaps you might see it when you go swimming! 

Viviparous eelpout

Has a green skeleton!

The viviparous eelpout, or European eelpout, is an elongated fish which resembles an eel. It has thick, protuberant lips which make it easy to catch prey. The eelpout usually lives close to the bottom in shallow coastal waters, but it can go down to depths of around 20 meters to look for food. It prefers environments with seaweed and algae and can bury itself in the mud on the bottom or hide under a rock. The skeleton of the viviparous eelpout is green. 

The female gives birth to live young

The female viviparous eelpout gives birth to live young, which is uncommon among fish. She produces normal fish eggs, so-called rye, but these hatch inside her body and she then gives birth. The word ‘viviparous’ is derived from the Latin words vivus (“living”) and pario (“give birth to”).

Movie: A small group of young viviparous eelpouts

A remnant from the Ice Age

The viviparous eelpout is an example of what we call a relict in the Baltic Sea. That means it remained in the Baltic Sea after the Ice Age ended and has since been isolated and adapted to a warmer climate than it was used to. It also means that the viviparous eelpout is negatively affected by global warming, since it already lives in warmer temperatures than it used to. The viviparous eelpout is also sensitive to local pollution. 

Thicklip grey mullet

Uses its lip to scrape food

The thicklip grey mullet is named after its large upper lip. The upper lip is hard and rough, and the mullet uses it to scrape algae off of stones and other surfaces. You can almost say that the thicklip grey mullet uses its lips like teeth.

Lives in warm water

The thicklip grey mullet likes warm water, and so it is mainly in the summer that we find it in Swedish waters. During the second half of the 20th century, thicklip grey mullets gathered around the warm-water outfalls near the nuclear power plants at Barsebäck and Ringhals – and could stay during the winter in these areas. The thicklip grey mullet will probably become more common in Swedish waters if the water temperature is raised due to climate change.

Long-lived fish

It takes a long time for the thicklip grey mullet to grow and mature sexually. In cold waters, it can take up to 11 years before the fish is ready to reproduce. But when it is ready, the female can lay up to 750,000 eggs at once! A mullet that does not get eaten as a fry can live a long time – up to 25 years.

Spiny Starfish

Greedy predator that folds out its stomach

The spiny starfish is one of the largest starfish found in Swedish waters. It is a really greedy and voracious predator, eating just about anything that comes its way. Using its very strong suction feet, the starfish can easily pull apart the shell of a mussel, then “fold out” its stomach over and around the prey and slowly begin to break it down.

Lost arms can grow back

The starfish has really good healing powers and it is not at all uncommon for it to shed an arm and then grow it back again. It lives on both hard and soft bottoms, from a few metres to a few hundred metres deep, but it prefers to live where there is a good supply of mussels. It gets around using its many tube feet with small suction cups that it has on the underside of its body. See if you can find a starfish sitting on the window! See how the feet move and suck against the glass.

Common Starfish

Folds its stomach out through its mouth

The common starfish is a voracious but slow predator. Although it moves slowly, it has no problem getting food, as it mainly eats animals that are attached to a surface, such as mussels or barnacles. On the underside of the arms, the starfish has lots of little tube feet, with suction cups on the end. To eat a mussel, the starfish sucks its tube feet onto the shell of the mussel then pulls the shell open with amazing force. It then extends its stomach through its mouth, which is on the underside of its body, and wedges it into the mussel shell. The stomach secretes substances that break down the mussel. Then the starfish can suck the stomach and the broken-down mussel back in through its mouth.

Arms with eyes and sexual organs

At the end of each arm is an eye, which can distinguish between light and darkness. Each arm also contains the sexual organs of the starfish, called gonads. When common starfish reproduce, males release sperm and females release eggs into the open water. The eggs are fertilised, and the larvae that hatch float around for a few weeks. They then develop into tiny starfish of just a few millimetres, and stay on the bottom.

Usually the common starfish has five arms, but it can sometimes have either more or fewer. If an accident occurs and the starfish loses one of its arms for some reason, it can grow it back again!

What is the Red List?

The Red List is a way to assess whether different animal and plant species are at risk of extinction based on criteria such as how many animals or plants of a species exist and how widely distributed they are. A national Red List assesses a species’ risk of dying out within national borders. The international Red List assesses a species’ risk of dying out worldwide. 

Read more

About the Red List in Sweden: The Swedish Species Information Centre (Artdatabanken), www.artdatabanken.se/en/ 
About the Red List worldwide: The International Union for Conservation of Nature (IUCN), www.iucn.org

What is CITES?

CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is a treaty that makes it illegal to buy or sell animals and plants that are at risk of extinction between countries without a permit.

CITES classifies species into different categories (called Appendix I, II and III) depending on how endangered each species is. In addition, the more the species is threatened by international trade, the higher its level of protection. Within the EU, CITES-listed species are further classified and protected by the EU’s own classification system. This has four Annexes, from A to D. 

Ban on trading wild-caught species

The highest protection against trade is given to CITES-listed species included in the EU’s Annexes A and B. Usually this means that trade between the EU and the rest of the world is illegal without a permit. There is also a ban on trading these species within the EU unless it can be proved that they have a lawful origin and were not caught in the wild.

It is also forbidden to use plants or animals to make souvenirs etc. Anyone who breaks these regulations can be fined or imprisoned.   

Controlling the spread of species

CITES-listed species that are in the EU’s Annex C are classified as endangered in at least one country but not necessarily in the whole world. An Annex D classification means that individual members of a species may be imported to the extent that they do not need to be regulated to avoid any risk of them spreading uncontrollably where they do not belong.