Ängar under ytan

Ribersborg, som också kallas Ribban, är en av Malmös mest besökta badstränder. Kanske har du varit där och badat, eller gått på hundpromenad? Men visste du, att under ytan gömmer det sig ett av havets viktigaste ekosystem? Här finns nämligen ålgräsängar – en miljö som blir mer och mer hotad.

Ålgräs är en växt som lever i havet, på grunt vatten så att solljuset når ner till bladen. De fäster rötterna i mjuka havsbottnar och bildar täta ängar. Ålgräsängarna ger bättre vatten, producerar syre som vi kan andas, gör bottnarna stabila och kan också dämpa kraftiga vågor. Dessutom är ålgräsängarna en viktig uppväxtplats för många fiskar och andra djur som lever i havet.

Barnkammare i svenska hav

Ålgräsängar finns på båda sidorna runt Sveriges kust, i Västerhavet och i Östersjön upp till Stockholms norra skärgård. Undervattensängarna är en viktig livsmiljö för havets djur på Ribersborg. De ger ett bra skydd mot rovdjur för ynglen av torskar, snultror, smörbultar, simpor, kantnålsfiskar, krabbor och räkor.

Alla dessa yngel och larver klarar sig bättre kring ålgräsängar än i andra miljöer i havet. På ålgräsbladen finns ytor där både små och stora alger växer. Algerna äts av ryggradslösa djur, som sedan blir mat till fiskar och kräftdjur.

Ålgräset är hotat!

De senaste 50 åren har ålgräsängarna minskat världen över. De största hoten är övergödning från jordbruket, överfiske och muddring. Muddring är när man gräver upp havsbottnen för att göra vattnet djupare och göra plats för hamnar och båttrafik. När ålgräsängarna förstörs blir vattnet grumligt, och alger kan växa till farligt höga nivåer.

Dykare planterar nya ängar

I Sverige har Länsstyrelsen arbetat hårt de senaste åren för att bevara och plantera nya ålgräsängar. För att skapa nya ängar, transplanterar man frön och plantor. Först samlar dykare in ålgräs i rätt storlek, högst från var tredje planta och från två olika ålgräsängar. Man får bara plocka från samma ålgräsäng en gång per år. Sedan planteras skotten ut på en botten, där det tidigare funnits en ålgräsäng. Plantorna sätts efter ett mönster som ger bäst chans för växten att överleva.

Sjustrålig smörbult

Dör efter lek

Sjustrålig smörbult blir könsmogen efter två år. Hanen blir blåaktig under leken. När honan har lagt äggen, vaktar hanen dem tills de har kläckts tio dagar senare. De leker under vår och sommar. Sjustrålig smörbult leker bara en gång under sin livstid och efter att äggen kläckts dör de vuxna.

Sju fenstrålar

Sjustrålig smörbult lever ofta i stim, i områden där det växer tång. Kan du gissa varför fisken heter sjustrålig smörbult? Ett tips är att titta på den främre ryggfenan. Den har nämligen sju strålar, de flesta andra smörbultar har färre. Ett annat kännetecken för fisken är en svart fläck med gul ring runt, vid början av stjärtfenan.

Storspigg

Hot mot större fiskars yngel

Storspiggen har på senare år ökat mycket i Östersjön och har tagit över en allt större del av Östersjökusten. Där har den blivit ett hot mot bland annat gädda och abborre, eftersom den gärna äter deras yngel. Storspigg gömmer sig ofta bakom bryggpålar och liknande, för att skydda sig.

Hanen försvarar boet

Storspiggen har taggar framför ryggfenan som fungerar som försvar mot rovdjur. Hanen har ett revir där han bygger ett näste av vattenväxter och han bjuder in flera honor genom att utföra en parningsdans. Honorna lägger sina ägg i boet. Sedan lämnar honorna och hanen vaktar aggressivt och sköter äggen tills de kläcks. Sedan fortsätter han vakta ungarna under ett par veckor.

Både sötvatten, bräckt- och saltvatten

Storspigg kan leva i både åar och sjöar med sötvatten och i bräckt vatten. Den kan även vandra mellan söt- och saltvatten och lever helst på mjuka bottnar med mycket växtlighet. Men storspiggen är en anpassningsbar art som kan leva på varierande ställen, från jordbruksdiken till stora djup i vissa sjöar. Arten är föda för många rovfiskar och även för fåglar som till exempel tärnor.

Tjockläppad multe

Skrapar med läpparna

Den tjockläppade multen heter som den gör på grund av sin stora överläpp. Överläppen är hård och knottrig, och den använder multen för att skrapa loss alger från stenar och andra ytor. Man kan nästan säga att den tjockläppade multen använder läpparna som tänder.

Trivs i varmt vatten

Tjockläppad multe vill ha varmt vatten för att må bra, och därför är det främst under sommaren vi kan hitta denna fisk i svenska vatten. Under andra halvan av 1900-talet lockades tjockläppad multe till varmvattenutsläppen från svenska kärnkraftverk – på så sätt kunde den stanna kvar även under vinterhalvåret i områden som Barsebäck och Ringhals. Troligtvis kommer tjockläppad multe bli vanligare i svenska vatten om vattentemperaturen höjs av klimatförändringarna.

Långlivad fisk

Det tar lång tid för den tjockläppade multen att växa och att bli könsmogen. I kalla vatten kan det ta så mycket som 11 år innan fisken kan föröka sig. Då kan honan lägga upp mot 750 000 ägg på samma gång! Multar som inte blir uppätna som yngel kan leva länge – ända upp till 25 år.

Tångräka

Äter gärna döda hudceller

Tångräkan är den största räkan i Östersjön. Kroppen är genomskinlig med brunaktiga ränder, och benen är randiga i blått och gult. Tångräkor lever på grunda vatten på somrarna, och håller gärna till på ålgräsängar, i tångruskor och kring bryggor.

Precis som andra kräftdjur har tångräkan tio ben, uppdelat på fem benpar. Det främsta benparet används som händer när tångräkan äter, och längst ut sitter två saxliknande klor. De är bra både på att hålla fast, och att riva sönder mat. Tångräkor äter allt möjligt, till exempel gärna dina döda hudceller på fötterna när du badar! De äter också andra döda växt- och djurdelar, andra små kräftdjur, och ibland till och med varandra.

Växer genom att byta skal

En eller två gånger per år förökar sig tångräkan. Efter parningen bär honan äggen, som kan vara upp mot ett par tusen, i en klump under stjärten. När äggen kläcks är larverna frisimmande i vattnet, tills de blivit stora nog att söka sig ner mot bottnen.

För att växa behöver tångräkan byta – eller ömsa – sitt skal. När skalet är för litet spricker det upp, och räkan drar sig ut genom öppningen. Det nya skalet är mjukt till en början, då är räkan extra sårbar. Den gömmer sig tills skalet har blivit hårt. Det är vanligt att fiska tångräkor, särskilt i Danmark. Där kallas tångräkor man äter för ”pillede rejer”.

Strandkrabba

Vår vanligaste krabba – ett hot på andra platser

Har du stått på en brygga i Sverige och fiskat krabbor är det med största säkerhet strandkrabbor du fångat. Strandkrabban finns naturligt här i Sverige och västra Europa, men i många andra delar av världen ses den faktiskt som ett problem. Den har spridit sig till bland annat USA och Australien via fartygstrafik och där är strandkrabban ett hot mot det lokala djurlivet.

Blåskrabban ett hot

På svenska västkusten har en annan sorts krabba – blåskrabban – börjat bosätta sig. Den hör vanligtvis hemma i Asien men här hos oss hotar den på längre sikt överlevnaden för strandkrabban. Det är viktigt att inte flytta djur från där de hör hemma!

Kan andas luft

På natten kommer strandkrabborna fram och blir mer aktiva i att leta efter mat. De håller gärna till i strandkanten och kan också andas luft i kortare perioder så länge gälarna håller sig fuktiga. På vintern håller sig strandkrabban gärna nedgrävd under bottenmaterialet i havet. Där blir det inte lika kallt som i det fria vattnet.

Byter skal för att växa

Krabbans skal kan inte växa, så när krabbor blir större byter de skal. De kryper ur sitt gamla och gömmer sig medan deras nya, större, skal hårdnar kring kroppen. Honor och hanar kan skiljas åt genom att titta på formen på stjärten. Den ligger tryckt upp under magen på krabban. Honornas stjärt är mycket bredare än hanarnas. Det är för att hon bär äggen under stjärten – som då fungerar som ett skydd.

Vad är Rödlistan?

Rödlistning är ett sätt att bedöma om olika djur- och växtarter är utrotningshotade utifrån kriterier som hur många djur eller växter som finns av arten och hur utbredda de är. En nationell rödlistning bedömer artens risk att dö ut inom ett lands gränser. Den internationella rödlistningen bedömer artens risk att dö ut över hela jorden.

Läs mer

Om rödlistning i Sverige: Artdatabanken, www.artdatabanken.se
Om rödlistning i världen: International Union for Conservation of Nature, IUCN, www.iucn.org

Vad är CITES?

För att bekämpa olaglig handel med djur och växter finns en internationell överenskommelse om handel, som heter CITES. CITES innebär att utrotningshotade djur och växter inte får köpas eller säljas mellan olika länder utan tillstånd.

CITES klassar olika arter i olika kategorier (som kallas Appendix I, II och III) beroende på hur hotad arten är. Ju större hotet från handeln är desto högre skydd. Inom EU finns ytterligare skydd för arter i CITES. EU:s egen klassning har fyra steg: A-D. 

Förbjudet att handla med viltfångade arter

Högst skydd mot handel har de arter som är inom kategori A och B. Här gäller oftast att handel mellan EU och övriga världen är förbjuden utan tillstånd. Arter som är CITES A eller B-klassade får inte heller köpas eller säljas inom EU om det inte kan bevisas att de har lagligt ursprung och inte fångats i det vilda.

Att använda växter eller djur för att tillverka souvenirer och annat är också förbjudet. Den som bryter mot reglerna kan dömas till böter eller fängelse. 

Kontrollera spridning av arter

Arter som är CITES C-klassade är utrotningshotade i ett visst land men inte nödvändigtvis i hela världen. CITES D-klassning betyder att en art importeras i så stort antal att de behöver regleras för att inte riskera att sprida sig okontrollerat där de inte hör hemma. 

Meadows under the surface

Ribersborg, also known as Ribban, is one of Malmö’s most popular beaches. Maybe you’ve been swimming or dog-walking there? But did you know that beneath the surface lies one of the most important ecosystems in the sea? It is home to eelgrass meadows – a habitat that is becoming increasingly threatened.

Eelgrass is a plant that lives in the sea, in shallow water so that sunlight reaches the leaves. It attaches its roots to soft seabeds and forms dense meadows. Eelgrass meadows provide better water, produce oxygen that we can breathe, stabilise the bottoms and can also reduce big waves. In addition, eelgrass meadows are an important nursery for many fish and other marine animals.

Nursery in Swedish seas

Eelgrass meadows can be found on both sides of Sweden, along the west coast and in the Baltic Sea up as far as Stockholm’s northern archipelago. The underwater meadows are an important habitat for the marine animals at Ribersborg. They provide good protection from predators for the fry of cod, wrasses, gobies, bullheads, seahorses, pipefish, crabs and shrimp. All these fry and larvae do better around eelgrass beds than in other marine environments. On the eelgrass leaves there are areas where both small and large algae grow. The algae are eaten by invertebrates, which then become food for fish and crustaceans. 

The eelgrass is under threat!

Over the past 50 years, eelgrass beds have been declining worldwide. The main threats are excess nutrients (eutrophication) from agriculture, overfishing and dredging. Dredging is the process of digging up the seabed to make the water deeper to make way for ports and shipping. When eelgrass beds are destroyed, the water becomes cloudy, and algae can grow to dangerously high levels.

Divers planting new meadows

In Sweden, County Administrative Boards have worked hard in recent years to preserve and plant new eelgrass meadows. To create new meadows, seeds and seedlings are transplanted. First, divers collect eelgrass of the right size, at most from every third plant and from two different eelgrass meadows. They can only pick from the same eelgrass meadow once a year. The shoots are then planted out on a seabed where there used to be an eelgrass meadow. The plants are arranged in a pattern that gives them the best chance of survival.

Two-spotted goby

Dies after spawning

It becomes sexually mature after two years. The male turns a bluish colour during the spawning season. When the female has laid her eggs the male guards them until they hatch ten days later. These gobies spawn in spring and summer. Two-spotted goby only spawn once and after their eggs has hatch the adults die. 

Two spots

Can you guess why this fish is called the two-spotted goby? The males of two-spotted goby har a black spot at the base of the tail fin and a second, smaller, black spot beneath the pectoral fins. The females only have the larger spot, though. The fish likes to live in areas where the seaweed is in abundance.

Three-spined stickleback

Threatening the fry of larger fish

The Baltic population of the three-spined stickleback has increased a lot in recent years, and the species has taken over an increasing part of the Baltic coast. It has become a threat to pike, perch, and other fish as it eats their fry. Three-spined stickleback often find cover behind jetty poles and the like.  

The male defends the nest

The three-spined stickleback is so named because of the protective spines located in front of the dorsal fin. The male creates a territory in which he builds a nest made from water plants. He invites multiple females by performing a mating dance. The females lay their eggs in the nest and leave, and then the male guards the eggs aggressively and tend to them until they hatch. He then continues to guard the fry for a couple of weeks. 

Both freshwater, brackish water, and salt water

Three-spined stickleback can live in both freshwater lakes and in brackish water. It can even migrate between freshwater and salt water, and prefers to live on soft bottoms with plenty of vegetation. But the three-spined stickleback is an adaptable species that can live in a variety of habitats, from agricultural ditches to great depths in certain lakes. The species is food for many predatory fish and also for birds such as terns. 

Thicklip grey mullet

Uses its lip to scrape food

The thicklip grey mullet is named after its large upper lip. The upper lip is hard and rough, and the mullet uses it to scrape algae off of stones and other surfaces. You can almost say that the thicklip grey mullet uses its lips like teeth.

Lives in warm water

The thicklip grey mullet likes warm water, and so it is mainly in the summer that we find it in Swedish waters. During the second half of the 20th century, thicklip grey mullets gathered around the warm-water outfalls near the nuclear power plants at Barsebäck and Ringhals – and could stay during the winter in these areas. The thicklip grey mullet will probably become more common in Swedish waters if the water temperature is raised due to climate change.

Long-lived fish

It takes a long time for the thicklip grey mullet to grow and mature sexually. In cold waters, it can take up to 11 years before the fish is ready to reproduce. But when it is ready, the female can lay up to 750,000 eggs at once! A mullet that does not get eaten as a fry can live a long time – up to 25 years.

Baltic Prawn

Likes to eat dead skin cells

The Baltic prawn is the largest shrimp in the Baltic Sea. Its body is translucent with brownish stripes, and the legs are striped in blue and yellow. Baltic prawns live in shallow waters in summer, preferably in eelgrass beds, among seaweed and around jetties.

Like other crustaceans, the Baltic prawn has ten legs, divided into five pairs. The front pair are used as hands when the Baltic prawn feeds, and have two scissor-like claws at the end. They are good for both holding and tearing up food. Baltic prawns will eat anything, including the dead skin cells on your feet when you swim! They also eat other dead plant and animal parts, other small crustaceans, and sometimes even each other.

Grow by shedding shell

Baltic prawns reproduce once or twice a year. After mating, the female carries the eggs, which can number up to a couple of thousand, in a clump under her tail. When the eggs hatch, the larvae swim about in the water, until they are big enough to make their way down to the bottom.

To grow, the Baltic prawn needs to replace its shell, in a process called moulting. When the shell becomes too small, it cracks open and the prawn pulls itself out through the opening. The new shell is soft at first, making the prawn extra vulnerable. It hides until the shell has hardened.

Fishing for Baltic prawn is common, particularly in Denmark. There, the Baltic prawn that you eat are called “pillede rejer”.

Shore Crab

Our most common crab – a threat in other places

If you have ever caught crabs from a jetty in Sweden, it is most likely shore crabs that you have caught. The shore crab is native to Sweden and western Europe, but it is regarded as a problem in other parts of the world. It has spread with ships to places like the United States and Australia, where it threatens the local wildlife.

The Japanese shore crab – a threat in Sweden

Another crab, the Japanese shore crab, has begun to spread along the Swedish West Coast. It is native to East Asia, but here it threatens our native European shore crab. It is important not to move animals from where they belong!

Can breathe air

At night, the shore crabs are more active in their search for food. They prefer to stick close the shoreline and can also breathe air for shorter periods, as long as their gills stay wet. During the winter, shore crabs prefer to stay buried in the seabed, under the bottom material. It is warmer there than in the open water. 

Sheds its shell to grow

The shell of the crab cannot grow, so in order to grow the crab sheds its shell. It crawls out from its old shell and hides while the new, bigger shell hardens around its body. You can tell males and females apart by looking at the shape of their tail, which is pressed up under the crab’s belly. The tail of the female is much wider than that of the male. This is because the female carries the eggs under her tail – the wider tail protects the eggs.

What is the Red List?

The Red List is a way to assess whether different animal and plant species are at risk of extinction based on criteria such as how many animals or plants of a species exist and how widely distributed they are. A national Red List assesses a species’ risk of dying out within national borders. The international Red List assesses a species’ risk of dying out worldwide. 

Read more

About the Red List in Sweden: The Swedish Species Information Centre (Artdatabanken), www.artdatabanken.se/en/ 
About the Red List worldwide: The International Union for Conservation of Nature (IUCN), www.iucn.org

What is CITES?

CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is a treaty that makes it illegal to buy or sell animals and plants that are at risk of extinction between countries without a permit.

CITES classifies species into different categories (called Appendix I, II and III) depending on how endangered each species is. In addition, the more the species is threatened by international trade, the higher its level of protection. Within the EU, CITES-listed species are further classified and protected by the EU’s own classification system. This has four Annexes, from A to D. 

Ban on trading wild-caught species

The highest protection against trade is given to CITES-listed species included in the EU’s Annexes A and B. Usually this means that trade between the EU and the rest of the world is illegal without a permit. There is also a ban on trading these species within the EU unless it can be proved that they have a lawful origin and were not caught in the wild.

It is also forbidden to use plants or animals to make souvenirs etc. Anyone who breaks these regulations can be fined or imprisoned.   

Controlling the spread of species

CITES-listed species that are in the EU’s Annex C are classified as endangered in at least one country but not necessarily in the whole world. An Annex D classification means that individual members of a species may be imported to the extent that they do not need to be regulated to avoid any risk of them spreading uncontrollably where they do not belong.