Hornuggla

Asio otus

Storlek: Längd ca 35-40 cm, vingspann ca 100 cm. 
Ålder: Den äldsta kända hornugglan blev över 27 år. 
Äter: Små däggdjur, framförallt smågnagare och ibland insekter. 

Rörliga örontofsar 

Hornugglan har långa tofsar på huvudet som liknar öron. Örontofsarna kan de resa och fälla i hop. Hornugglans vetenskapliga namn Asio otus – Betyder ungefär öronuggla, och förr har den i bland kallats för ”Skogsuv” eftersom uvar också har långa örontofsar. Benen och fötterna är klädda med fjädrar.  Hornugglan är aktiv i gryning och skymning och på natten. Under dagtid sover den gärna i träd, där den är väl kamouflerad. Ibland kan stora flockar med många hornugglor samlas i samma träd. 

Hornuggla som flyger.

Har tre ögonlock 

Hornugglan har utmärkt bra syn och hörsel. Den har tre ögonlock, ett för att blinka, ett för att sova och ett ögonlock för att hålla ögat rent och friskt.  Hornugglan jagar i skymning och gryning. Den flyger nära marken o knäpper med näbben för att skrämma upp bytet så att det blir lättare att fånga. Ugglan flyger ljudlöst eftersom handpennorna, fjädrarna längst ut på vingen, har en sågtandad mjuk kant.  När hornugglan äter sväljer den bytet helt och sedan kräker den upp ben och päls i en hårboll. 

Använder kråkbon 

Hornugglan häckar februari-juni och hanen och honan hjälps åt. De använder gärna gamla bon från kråkfåglar och honan lägger ca 3-5 ägg. När ungarna lämnar boet får de fortsatt mat och hjälp under en period, av båda föräldrarna. Ugglor har speciellt ljud, där hanarna hoar långa serier med ljud under parningssäsongen, detta kan höras på kvällar och nätter. Uggleungar har också ett karaktäristiskt ljud i form av gnisslande pip som de tigger mat av föräldrarna med. Hornugglor lever i stora delar av Europa och Asien och även i Nordamerika. I Sverige finn den i hela landet men är vanligast i södra och mellersta Sverige. Arten är främst flyttfågel, men en del övervintrar i södra Sverige.