Gyllene kokoigiftgroda

Världens giftigaste ryggradsdjur

Den gyllene kokoigiftgrodan lever i ett väldigt litet område i Colombias regnskog. Den är helt beroende av mycket regn och hög luftfuktighet. Den gyllene kokoigiftgrodan räknas som världens giftigaste ryggradsdjur! Giftet utsöndras från körtlar i grodans hud. Hos andra giftiga grodor krävs nästan att man äter hela grodan för att giftet ska vara farligt för en människa. Men den gyllene kokoigiftgrodan är så giftig att det till och med kan vara farligt att röra vid den. En enda groda kan innehålla gift tillräckligt för att ta livet av 20 människor! 

Tillverkar inte giftet själva

Den gyllene kokoigiftgrodan ingår i en grupp av grodor som kallas för pilgiftsgrodor. En gyllene kokoigiftgroda som växt upp i fångenskap är inte giftig alls! Det beror på att grodan inte tillverkar sitt gift själv, utan samlar på sig giftet från insekter som den äter. Forskare har ännu inte med säkerhet kommit fram till vilka insekter grodan äter för att få i sig gift, men olika myror, termiter och skalbaggar är troliga kandidater. Pilgiftsgrodor som föds upp i fångenskap äter helt vanliga bananflugor, och är därför ofarliga för människor. 

Gruppen pilgiftsgrodor har fått sitt namn av att vissa grupper av ursprungsbefolkningar i regnskogen använder grodornas gift för att doppa sina pilspetsar i, för att sedan kunna använda pilarna i jakt. Långt ifrån alla pilgiftsgrodor är giftiga, och bara fyra arter av pilgiftsgrodor har bekräftats använts till pilspetsar. Den gyllene kokoigiftgrodan är en av dem. En pilspets som doppats i gift från den gyllene kokoigiftgrodan, är dödlig i upp till två år.

Föräldrarna bär ynglen i slem på ryggen

Hanen och honan av den gyllene kokoigiftgrodan har en parningsritual där de stryker och rör vid varandra innan befruktningen av äggen. Honan lägger äggen på marken under löv. När äggen kläcks, ålar sig de små grodynglen upp på föräldrarnas ryggar, där de hänger kvar i ett slemlager. Föräldrarna bär sedan med sig sina yngel upp i träden, för att hitta växter med små vattensamlingar i. Där lämnas ynglen för att utvecklas till vuxna grodor.