Vad är en insekt?

Insekter är en grupp inom stammen leddjur. Det är den artrikaste djurgruppen på land! På hela jorden finns nästan en miljon olika insektsarter, och i Sverige lever ungefär 33 000 arter. Insekter finns över hela jorden. De är mycket anpassningsbara och varierar i storlek från mindre än en millimeter, till nästan en halvmeter långa! Det finns många insektsarter som flyttar över stora ytor, precis som flyttfåglar. Vetenskapen som ägnar sig åt insekter kallas för entomologi.

Insekter har funnits i miljontals år, en del har förändrats och anpassat sig mycket under evolutionen. De äldsta fossilen man funnit av insekter är 400 miljoner år gamla! Fossiler har hittats av trollsländeliknande insekter som var 70 cm mellan vingspetsarna.

Skelettet på utsidan av kroppen

Insekter har sitt skelett på utsidan. Det kallas exoskelett, och är förhårdad hud som fungerar som ett skal. Oftast har insekter 6 ben, men hos vissa arter kan ett av benparen vara omvandlade så att de inte kan användas till att gå med. I stället för lungor eller gälar andas insekter genom så kallade trakeer, rörformade gångar genom kroppen. Vissa arter har i stället boklungor, ett slags blodfyllda skivor som tar upp syre genom luften.

Nästan alla insekter har vingar, ett eller två par. Alla insekter har en kropp som är indelad i tre delar, huvud, mellankropp och bakkropp. På huvudet finns antenner, munverktyg med specialanpassade käkar och ögon.

Insekter till nytta och insekter som bits

Alla insekter har en funktion i ekosystemet, och många är enormt viktiga för människors överlevnad. Kanske allra viktigast är de insekter som pollinerar växter. Utan pollinering skulle många växter inte kunna föröka sig, och inga frukter, bär eller nötter skulle kunna bildas. I Sverige är det främst bin och humlor, men också vissa grupper av fjärilar, blomflugor och skalbaggar som pollinerar.

Olika insektsarter är anpassade att äta många olika saker. De hjälper till med nedbrytningen i naturen av växtdelar, svampar och döda djur. De är också mat åt många andra djur som fåglar, grodor och vissa däggdjur.

Men människan tycker att många insekter är skadedjur. Många tycker att flugor och kackerlackor är äckliga, men de kan också sprida sjukdomar och smuts. Gräshoppor kan svärma i enorma antal, och äta upp jordbruksgrödor. Bitande flugor kan samlas väldigt många och bita betande djur som hästar och kor så illa att de blir akut sjuka. Vissa myggor, som malariamyggan, kan sprida svåra sjukdomar. Men oftast blir skadeinsekter så många, för att människan förändrat miljön på olika sätt.

Insekter som människomat?

Det finns ett stort antal insekter som skalbaggar, larver, gräshoppor, syrsor och myror som äts av människor idag. I framtiden kommer människan sannolikt att odla och äta större mängder insekter. Detta ger mycket mindre klimatpåverkan än delar av dagens matproduktion och det ger en stor fördel inom djurskydd. Idag lever många däggdjur och hönsfåglar som föds upp för att bli kött, så att de inte kan utföra sina grundläggande naturliga behov och beteenden.

Indisk vandrande pinne

Spelar död

Den indiska vandrande pinnen är den vanligaste art av vandrande pinnar som hålls som husdjur. Alla vandrande pinnar är insekter som tillhör en grupp som kallas spökskräckor. Den indiska vandrande pinnen liknar verkligen en pinne med sin långsträckta, ljust grönbrunaktiga kropp. Arten är aktiv på natten, då den äter blad främst från rosväxter. På dagen vilar den på kvistar, och sträcker ut benen längs med sin kropp – för att ännu mer likna en pinne.

När en indisk vandrande pinne känner sig hotad kan den spela död! Den ”fryser” till i en utsträckt form och kan trilla till marken. Om arten i stället vill skrämmas, sträcker den ut sina framben och blottar de röda baserna av benen, som en varning.

Hanar kanske finns

Hos många arter av vandrande pinnar behövs inga hanar för att arten ska kunna föröka sig. Det gäller också för den indiska vandrande pinnen – där honan kan lägga obefruktade ägg som kläcks till nya insekter. Äggen släpps ner till marken utan någon planering, och är små och ovala med ett litet ”lock”. Äggen är lätt att missta för små fröer.

Inga hanar av indisk vandrande pinne finns som husdjur eller i laboratoriemiljö, men man tror att det finns hanar i det vilda. Hos vandrande pinnar kallas ungarna för nymfer, och de är som små miniatyrer av de vuxna insekterna. De växer genom att ömsa skal, och efter ungefär 5 ömsningar har de blivit fullvuxna och kan föröka sig.

Taggig djävulspinne

Ovanligt levnadssätt för en vandrande pinne

I tropiska regnskogar på öar i Oceanien, lever den taggiga djävulspinnen. Arten tillhör en grupp insekter som brukar kallas vandrande pinnar, men den taggiga djävulspinnen liknar mer en tjock, ruttnande gren än en lång slank pinne. Arten är mörkt brun till färgen, och till skillnad från de flesta andra arter av vandrande pinnar lever den stor del av sitt liv på marken. Där passar den mörka färgen bra som kamouflage. Dagtid gömmer gärna de taggiga djävulspinnarna under bark och löv på marken. 

Behöver inte hanar för att föröka sig

Det finns både hanar och honor av den taggiga djävulspinnen, men skulle det saknas hanar är inte det ett problem för förökningen. Honorna kan nämligen, som hos många andra arter av vandrande pinnar, lägga ägg som hon befruktat själv! Men finns det hanar får arten en bättre genetisk variation. Ett ägg från en taggig djävulspinne kan ta allt från 3 månader till ett halvår innan det kläcks. Vandrande pinnars ungar kallar nymfer, och de växer genom att regelbundet ömsa skal. Efter ungefär 5-6 ömsningar, är den taggiga djävulspinnen fullvuxen. 

Taggar vassa som fiskekrokar

Hanar hos den taggiga djävulspinnen är mindre än honorna, men mycket mer aggressiva. På bakbenen har hanen en lång, böjd och vass tagg som används som försvar. Taggen har faktiskt använts av människor på Nya Guinea som fiskekrok. När en hane av taggig djävulspinne känner sig hotad reser han sig på frambenen och visar taggarna på bakbenen. Han kan ibland ge ifrån sig en illaluktande doft.

Peruansk sammetspinne

Akut utrotningshotad pinne

Peruanska sammetspinnar tillhör ordningen spökskräckor. Arten upptäcktes så sent som 2005 och är en typ av vandrande pinne. Hittills är arten inte så mycket studerad i det vilda. Området i Peru som pinnarna lever i är bara 25km² stort. Därför är peruansk sammetspinne akut utrotningshotad, då området är så litet och under stor risk att krympa ännu mer när skogen huggs ner. 

I världen finns totalt ca 2500 arter av vandrande pinnar. Alla vandrande pinnar har ett naturligt kamouflage som gör att de liknar torra trädkvistar och de är främst aktiva nattetid. Peruanska sammetspinnar försvarar sig mot rovdjur genom att dels spruta ut ett gift, dels fälla upp sina klarröda små vingar som en hotfull signal.

Hanen sitter på honans rygg

De flesta arter av vandrande pinnar har förmågan att föröka sig asexuellt. Det betyder att honor kan lägga ägg som kläcks till nya honor, utan att ha behövt para sig med en hane. Peruanska sammetspinnar behöver däremot para sig mellan en hona och en hane för att det ska kunna läggas befruktade ägg. Hanen är mindre än honan och kan sitta på honans rygg under långa perioder. De kopplar samman bakdelarna för att para sig. Äggen tar 3-4 månader att kläckas och sedan tar det ca 5 månader för ungarna att bli fullvuxna. 

Rosenbagge

Speciell flygstil

Rosenbagge tillhör ordningen skalbaggar och lever i tropiskt klimat i skogsområden, både på marken och i buskar och träd. Den är dagaktiv och solar sig gärna. Rosenbaggen kan flyga och den snurrar ofta flera gånger runt sin egen axel när den flyger från buskar eller träd till marken. Den ger också ifrån sig en rad olika höga ljud.

Gillar fallfrukt

Efter parningen lägger rosenbaggshonan 20–40 ägg i fuktig jord. Larverna som kläcks äter förmultnade växtdelar och fallfrukt. När larverna vuxit så de är drygt 3 cm långa, murar de in sig i en kokong bestående av jord och avföring, förpuppas, och blir efter flera veckor till en färdig skalbagge.   

Rosenbagge är en av de populäraste skalbaggarna att hålla i terrarium.

Frågeteckenkackerlacka

Mönster som frågetecken

Med lite fantasi kanske du kan se hur frågeteckenkackerlackan fått sitt namn? På täckvingarna har den ett svartvitt mönster, som man skulle kunna säga liknar frågetecken. Arten har en nära släkting som är svart med vita prickar – den kallas för dominokackerlacka. Båda arterna tror man använder sitt utseende för att likna andra, farligare, arter av insekter. Det är en strategi som kallas mimikry, och används som ett slags skydd eller försvar.

Lever ett kort liv som vuxen

Frågeteckenkackerlackan är en indisk art av kackerlacka. Den blir ganska liten, platt och rund som vuxen. Största delen av sitt liv spenderar den dock som liten nymf, nedgrävd i jorden och ätandes på döda växtdelar. Efter ett par år som nymf har den växt till sig och blivit vuxen. Då är det dags för ett kort liv ovan jord, ungefär ett år, där den gärna äter fallfrukt från marken. Under parningstiden lägger honorna mängder av äggkapslar, som i sin tur innehåller 20-30 ägg var. Äggen lägger hon skyddade under löv på marken, och de kläcks efter några månader. Kort efter förökningen dör både hanen och honan.

Vad är Rödlistan?

Rödlistning är ett sätt att bedöma om olika djur- och växtarter är utrotningshotade utifrån kriterier som hur många djur eller växter som finns av arten och hur utbredda de är. En nationell rödlistning bedömer artens risk att dö ut inom ett lands gränser. Den internationella rödlistningen bedömer artens risk att dö ut över hela jorden.

Läs mer

Om rödlistning i Sverige: Artdatabanken, www.artdatabanken.se
Om rödlistning i världen: International Union for Conservation of Nature, IUCN, www.iucn.org

Vad är CITES?

För att bekämpa olaglig handel med djur och växter finns en internationell överenskommelse om handel, som heter CITES. CITES innebär att utrotningshotade djur och växter inte får köpas eller säljas mellan olika länder utan tillstånd.

CITES klassar olika arter i olika kategorier (som kallas Appendix I, II och III) beroende på hur hotad arten är. Ju större hotet från handeln är desto högre skydd. Inom EU finns ytterligare skydd för arter i CITES. EU:s egen klassning har fyra steg: A-D. 

Förbjudet att handla med viltfångade arter

Högst skydd mot handel har de arter som är inom kategori A och B. Här gäller oftast att handel mellan EU och övriga världen är förbjuden utan tillstånd. Arter som är CITES A eller B-klassade får inte heller köpas eller säljas inom EU om det inte kan bevisas att de har lagligt ursprung och inte fångats i det vilda.

Att använda växter eller djur för att tillverka souvenirer och annat är också förbjudet. Den som bryter mot reglerna kan dömas till böter eller fängelse. 

Kontrollera spridning av arter

Arter som är CITES C-klassade är utrotningshotade i ett visst land men inte nödvändigtvis i hela världen. CITES D-klassning betyder att en art importeras i så stort antal att de behöver regleras för att inte riskera att sprida sig okontrollerat där de inte hör hemma. 

What is an insect?

Insects are a group within the phylum Arthropoda. It is the most diverse group of animals on land! There are almost a million different species of insects on the planet, and in Sweden there are around 33,000 species. Insects are found all over the world. They are highly adaptable and range in size from less than a millimetre, to almost half a metre long! There are many species of insects that migrate over large areas, just like migratory birds. The science of insects is called entomology. 

Insects have been around for millions of years, and some have changed and adapted a lot during evolution. The oldest fossils found of insects are 400 million years old! Fossils have been found of dragonfly-like insects that were 70 cm between the tips of their wings. 

The exoskeleton of the body

Insects have their skeleton on the outside. This is called an exoskeleton, and it is hardened skin that acts like a shell. Usually insects have 6 legs, but in some species one of the pairs of legs may be transformed, making them useless for walking. Instead of lungs or gills, insects breathe through so-called tracheae, which are tubular passages through the body. Some species instead have buccal lungs, a kind of blood-filled disc that absorbs oxygen from the air. 

Almost all insects have wings, either one or two pairs. All insects have a body that is divided into three parts: head, thorax and abdomen. The head has antennae and mouthparts with specially adapted jaws and eyes. 

Beneficial insects and insects that bite

All insects have a function in the ecosystem, and many are vital for human survival. Perhaps most important are the insects that pollinate plants. Without pollination, many plants would not be able to multiply, and no fruits, berries or nuts would be able to form. In Sweden, it is mainly bees and bumblebees, but also certain groups of butterflies, hoverflies and beetles that pollinate. 

Different insect species are adapted to eat many different things. They help break down plant material, fungi and dead animals in nature. They are also food for many other animals such as birds, frogs and some mammals.  

However, humans view many insects as pests. A lot of people find flies and cockroaches disgusting, and they can also spread disease and dirt. Locusts are capable of swarming in huge numbers, and can devour agricultural crops. Biting flies can gather in huge numbers and bite grazing animals like horses and cows so badly that they become acutely ill. Some mosquitoes, like the malaria mosquito, can spread serious diseases. But usually, pests become so numerous because humans have changed the environment in various ways.

Insects as food for humans? 

There are a large number of insects such as beetles, larvae, grasshoppers, crickets and ants that are eaten by humans today. In the future, humans are likely to farm and eat larger quantities of insects. This will have a much smaller impact on the climate than some of today’s food production, and will significantly improve animal welfare. Today, many mammals and poultry are raised for meat, which deprives them of their basic, natural needs and behaviours.

Indian Stick Insect

Feigning dead

The Indian stick insect is the most common species of stick insects kept as pets. All stick insects belong to an order known as Phasmatodea. The Indian stick insect really resembles a stick with its elongated, light greenish-brownish body. The species is active at night, when it feeds on leaves mainly from rose plants. During the day, it rests on twigs, and stretches its legs along its body – looking even more like a stick. 

When an Indian stick insect feels threatened, it can play dead! It “freezes” in an extended form and can fall to the ground. If, on the other hand, the species wants to startle, it stretches out its front legs and exposes the red bases of its legs, as a warning.

Males may exist

In many species of sticks insects, males are not needed for the species to reproduce. This is also true for the Indian stick insect – where the female can lay unfertilised eggs that hatch into new insects. The eggs are dropped to the ground without any planning, and are small and oval with a small “lid”. The eggs are easily mistaken for small seeds.

No male Indian stick insects are found as pets or in a laboratory environment, but it is believed that there are males in the wild. In stick insects, the young are called nymphs, and they are like small miniatures of the adult insects. They grow by shedding their shells, and after about 5 molts they are fully grown and can reproduce.  

Thorny devil stick insect

Unusual way of life for a stick insect

In tropical rainforests on islands in Oceania, the thorny devil stick insect lives. The species belongs to an order of insects commonly known as sticks insects, but the thorny devil stick insect resembles more of a thick, rotting branch than a long, slender stick. The species is dark brown in colour, and unlike most other species of stick insects, it lives much of its life on the ground. There, the dark colour is a fitting camouflage. During the day, the thorny devil stick insect like to hide under bark and leaves on the ground. 

Does not need males to reproduce

There are both males and females of the thorny devil stick insect, but if there are no males, this is not a problem for reproduction. The females can, as for many other species of stick insects, lay eggs that she has fertilised herself! But if there are males, the species will have a better genetic variation. An egg from a thorny devil stick insect can take anywhere from 3 months to half a year to hatch. The young of stick insects are called nymphs, and they grow by regularly shedding their shells. After about 5-6 molts, the thorny devil stick insect is fully grown. 

Thorns sharp as fishing hooks

Males of the thorny devil stick insect are smaller than the females, but much more aggressive. On its hind legs, the male has a long, curved, and sharp thorn, which is used as a defence. The thorn has actually been used by people in New Guinea as a fishing hook. When a male of the thorny devil stick insect feels threatened, he stands up on his front legs and shows the thorns on his hind legs. He can sometimes give off a foul smell. 

Black beauty stick insect

Critically endangered stick

Black beauty stick insects belong to the order of Phasmatodea. The species was discovered as recently as 2005 and is a type of stick insect. So far, the species has not been much studied in the wild. The area in Peru where this stick insect lives is only 25km². This is why the black beauty stick insect is critically endangered, as the area is so small and at great risk of shrinking even more as the forest is cleared. 

There are about 2,500 species of stick insects in the world. All stick insects have a natural camouflage that makes them resemble dry twigs, and they are mainly active at night. Black beauty stick insects defend themselves against predators by spraying a venom and raising their bright red wings as a threatening signal.

The male sits on the back of the female

Most species of stick insects have the ability to reproduce asexually. This means that females can lay eggs that hatch into new females, without having to mate with a male. The black beauty stick insect, on the other hand, requires mating between a female and a male in order to lay fertilised eggs. The male is smaller than the female and can sit on her back for long periods. They connect their rear ends to mate. The eggs take 3–4 months to hatch and then it takes about 5 months for the nymphs to reach maturity. 

Sun beetle

Unique style of flying

The sun beetle belongs to the Coleoptera, or beetle order, and inhabits tropical climates in forested areas, both on the ground and in shrubs and trees. It is active during the day and likes to bask in the sun. The sun beetle can fly and it often spins several times around its own axis as it flies from shrubs or trees to the ground. It also makes a variety of loud sounds.

Enjoys fallen fruit 

After mating, the female sun beetle lays 20–40 eggs in moist soil. The larvae that hatch feed on decaying plant matter and fallen fruit. When the larvae have grown to over 3 cm in length, they enclose themselves in a cocoon of soil and faeces, pupate, and after several weeks become a fully developed beetle. 

The sun beetle is one of the most popular beetles to keep in a terrarium. 

Question-mark cockroach

Markings resembling question marks

With a little imagination, you might be able to see how the question-mark cockroach got its name? On the wings, it has a black and white pattern, which could resemble question marks. The species has a close relative, which is black with white dots – it is called the domino cockroach. Both species are believed to use their appearance to resemble other, more dangerous, species of insects. It is a strategy called mimicry, and it is used as a kind of protection or defence.

Living a short life as an adult

The question-mark cockroach is an Indian species of cockroach. It is quite small, flat and round when fully grown. However, it spends most of its life as a small nymph, buried in the soil and feeding on dead plant parts. After a couple of years as a nymph, it has grown and become an adult. Then it is time for a short life above ground, about a year, where it likes to eat fallen fruit from the ground. During the mating season, the females lay lots of egg capsules, containing 20-30 eggs each. She lays the eggs protected under leaves on the ground, and they hatch after a few months. Shortly after reproduction, both the male and female die.

What is the Red List?

The Red List is a way to assess whether different animal and plant species are at risk of extinction based on criteria such as how many animals or plants of a species exist and how widely distributed they are. A national Red List assesses a species’ risk of dying out within national borders. The international Red List assesses a species’ risk of dying out worldwide. 

Read more

About the Red List in Sweden: The Swedish Species Information Centre (Artdatabanken), www.artdatabanken.se/en/ 
About the Red List worldwide: The International Union for Conservation of Nature (IUCN), www.iucn.org

What is CITES?

CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is a treaty that makes it illegal to buy or sell animals and plants that are at risk of extinction between countries without a permit.

CITES classifies species into different categories (called Appendix I, II and III) depending on how endangered each species is. In addition, the more the species is threatened by international trade, the higher its level of protection. Within the EU, CITES-listed species are further classified and protected by the EU’s own classification system. This has four Annexes, from A to D. 

Ban on trading wild-caught species

The highest protection against trade is given to CITES-listed species included in the EU’s Annexes A and B. Usually this means that trade between the EU and the rest of the world is illegal without a permit. There is also a ban on trading these species within the EU unless it can be proved that they have a lawful origin and were not caught in the wild.

It is also forbidden to use plants or animals to make souvenirs etc. Anyone who breaks these regulations can be fined or imprisoned.   

Controlling the spread of species

CITES-listed species that are in the EU’s Annex C are classified as endangered in at least one country but not necessarily in the whole world. An Annex D classification means that individual members of a species may be imported to the extent that they do not need to be regulated to avoid any risk of them spreading uncontrollably where they do not belong.