Duvor
Columba livia domesticus
Finns på stentavlor från Mesopotamien
Tamduvan härstammar från klippduvan. Genom årtusenden av duvavel har många nya raser uppstått. Här finns flera olika raser representerade.
Duvan är ett av de tidigaste domesticerade djuren. Tamduvor nämns på 3000 år gamla stentavlor från Mesopotamien. Men forskning visar att människan för mer än 10 000 år sedan höll duvor som tamdjur. Att ha tama duvor gav en kontinuerlig tillgång på kött i de tidiga samhällena, dessutom är duvor lätta att föda upp. Med tiden avlades olika varianter fram, vackra duvor blev en statussymbol för de rika och mäktiga.
Duvor avlades också utifrån olika egenskaper. De som var bra på att flyga långa sträckor och att hitta hem blev brevduvor. Brevduvor kunde bära med sig meddelande mycket fortare än människor till fots eller till häst. I Egypten användes brevduvor redan för 5000 år sedan. I Rom under romarrikets storhetstid, för ungefär 2000 år sedan, föddes duvor upp i gigantiska duvslag – en slags byggnad anpassad för att hålla tamduvor.
Engelsk carrier är en duva som är speciellt framavlad för att kunna hitta hem igen när den blir utsläppt på en annan plats. Engelsk Carrier är en lite större duva ofta med en ganska stor utväxt på ovansidan av näbben.
Detta är en engelsk krävduva. Krävduvor avlas för att få ett stort och vackert bröst. De används för sitt utseende i duvutställningar.
Nürnbergerbagdetten är en duva med ett lite längre och mer böjd näbb än andra duvor. Den har en röd ring runt ögonen. Det är en populär utställningsduva som avlats i många år.
Påfågelduvan har en stjärt som påminner om en påfågels. Den har också ett putande bröst. Den här är svart men finns i många andra former.
Tamduvan härstammar från arten klippduva. Stadsduvorna består av förrymda bestånd av tamduvor, och kan ha en mångfald av färger och mönster. Vissa har den blåbandiga mönstringen som den ursprungliga klippduvan har. Klippduvan och tamdduvan häckar tillsammans och kan få ungar, detta har gjort att klippduvan i sin urspungsform nästan helt har försvunnit.
Medalj för tapperhet
För 2 000 år sedan, under romarrikets storhetstid, fanns det gigantiska duvslag i Rom som rymde mer än 5 000 duvor. Brevduvor användes under både första och andra världskrigen. I bägge krigen har duvor fått medaljer för att de räddat liv. Den franska duvan Cher Ami mottog Croix de Guerre efter första världskriget. Trots att hon nästan förlorat ett ben och blivit skjuten i bröstet flög hon 4 mil för att leverera ett meddelande.
Efter andra världskriget belönades trettiotvå duvor med Dickinmedaljen för tapperhet i fält.
En brevduva släpps från en brittisk stridsvagn under första världskriget 1918. Foto: David McLellan/ The Imperial War Museums
Den franska duvan Cher Ami mottog Croix de Guerre efter första världskriget. Trots att hon nästan förlorat ett ben och blivit skjuten i bröstet flög hon 4 mil för att leverera ett meddelande. Foto: War Department U.S. Signal Corps
Ett meddelande fästs vid en brevduva som tillhör US Signal Corps, cirka 1917-18.
Japandska armén använder sig av brevduvor 1922. Foto: Bain News Service/Library of Congress
Brevduvor i ett hägn. Foto: צילוםדר אבישי טייכר CC-BY
Darwins duvexperiment
Charles Darwin gjorde banbrytande upptäckter om evolutionen i mitten av 1800-talet. I boken Om arternas uppkomst bevisade han sin teori om att alla arter utvecklats genom gradvisa förändringar Förutom att Darwin studerade det mångfacetterade djurlivet på Galapagosöarna testade han också sina teorier genom att korsa olika sorters duvor med varandra. På så sätt fick han fram duvor med speciella egenskaper och varierat utseende. Trots att duvorna var av samma art. Här kan du se tre duvor som Darwin avlade fram, engelsk carrier, engelsk krävduva och nürnbergerbagett.
Tamduvor i flock i staden. Foto: Retro Lenses CC BY 4.0
Martha den allra sista vandringsduvan 1914.
Duvor visas upp på en duvutställning. Foto: Gyyr CC-BY-SA
Olika varianter av tamduvor från ett tyskt lexikon 1909.
Illustrations från Charles Darwins bok "Variation of Animals and Plants Under Domestication" publicerad 1868.