Trygghet i ett stim eller livsnödvändig koloni

Ett stim är en samling djur i vatten, oftast fiskar, som simmar tillsammans. Det är en motsvarighet till flock, hjord eller svärm. Ett stim är oftast individer av samma art, men det händer att olika arter simmar tillsammans. Fiskarna har nytta av varandras närhet, när de simmar många och tätt intill varandra försvårar de för rovdjuren att fånga dem. Det kan också bli lättare att hitta mat, om man hjälps åt och är många. Vissa rovfiskar jagar tillsammans i stim. Akvariefiskar som är stimlevande, men tvingas leva ensamma eller med bara ett par artfränder i ett begränsat akvarium, blir sjuka av stress. Det beror på att de förlorat tryggheten de får av stimmet.

Djur som lever i koloni, är en stor mängd individer som lever mer sammansvetsat än i ett stim. Vissa kolonilevande arter som till exempel myror, honungsbin och blåsmaneter, är helt beroende av kolonin för sin överlevnad. Kolonilevande arter specialiserar sig ofta på en viss typ av föda eller skydd som de bara kan få genom att leva så tätt tillsammans. Men det finns en fara, och det är att rovdjur som äter djur som lever i kolonier, kan få i sig många individer på en gång när de ger sig på kolonin.

Leva i kollektiv eller bo grannar

Myror lever i en koloni. I myrstacken har olika individer olika uppgifter, och hela kolonin måste samarbeta för att de ska kunna överleva och föröka sig. Det är bara drottningen som lägger ägg, och de flesta individer i stacken är sterila. De arbetar bara med att bygga, och att ge drottningen mat. En stor myrkoloni är nästan omöjlig för rovdjur att stoppa, även om de skulle äta delar av myrorna i den. Marken som myrorna lagt beslag på, går i arv i generation efter generation med myror.

Trädgårdsål är en liten långsmal fisk, där många individer lever nära varandra i en koloni. Var och en har en egen liten sandhåla. Trädgårdsålarna har utmärkt skydd mot rovdjur, dels av sandhålorna, dels av att leva så nära varandra. De sticker upp en del av kroppen ur sandhålan, och fångar in den mat som flyter förbi.

Bygga koloni med snäckor och skal

Snäcklekande fiskar, oftast ciklider, använder övergivna snäckskal för att leka och lägga sina ägg i. Snäckskalen skyddar både föräldrarna och äggen mot rovdjur. Vissa arter av snäcklekande fiskar kan bilda kolonier, där de använder ett område på botten med många övergivna snäckskal som ligger nära varandra. Alla fiskar i kolonin är hanar eller honor som kan befrukta eller lägga ägg. 

Musslor, som blåmusslan, lever på klipp- och stenbottnar. De producerar tunna, klibbiga trådar som de fäster på alger, stenar, klippor eller andra ytor. Mängder av musslor fäster sig tätt intill varandra i jättestora kolonier.

Kolonier med vingar

Fladdermöss kan också leva i kolonier. De lever då tätt tillsammans i grottor och i hål i träd, men också i vindsutrymmen och under tegelpannor på hus. De skyddar och värmer varandra, och flyger gemensamt ut och äter. Fladdermössen har stor nytta av att vara så många på samma ställe, samtidigt som alla är individer som fortplantar sig. Också många fågelarter bildar kolonier under tiden för häckningsperioden.

Orange trädgårdsål

Sticker upp ur hålor

Trädgårdsålar lever, trots sitt namn, inte i trädgårdar utan på havsbottnen. Trädgårdsålen lever i stora kolonier, men varje individ har sin egen lilla sandhåla. I den står ålen upprätt och delvis nedgrävd. Den vänder sig mot undervattensströmmen för att fånga byten som simmar förbi. En grupp på hundratals trädgårdsålar som sticker upp ur sina hålor kanske med lite fantasi ser ut som växter som är på väg att gro i en trädgård? 

Slem som bindemedel

En trädgårdsål kommer i stort sett aldrig upp helt ur sin håla. Nedre delen av fiskens kropp är stark och spetsig, för att kunna gräva ner sig i den perfekta gropen. Trädgårdsålens hud utsöndrar sedan ett slem som fungerar som ett slags bindemedel för den omgivande sanden. På så sätt rasar inte hålan ihop. Om trädgårdsålen känner sig hotad slinker den blixtsnabbt ner i sanden med hela sin kropp.

Slingrar sig runt varandra

Under parningstiden är ett av få tillfällen trädgårdsålar flyttar på sig. Hanarna gräver sin nya håla närmare den hona vars ägg de vill befrukta. När hon valt sin hane sträcker de ut sina kroppar ur hålorna så långt att de kan slingra sig runt varandra. De befruktade äggen släpps sedan ut i vattnet och ynglen får klara sig själva direkt de kläckts. I början lever de frisimmande i vattnet, men när de blivit tillräckligt stora söker de upp en koloni att gräva sin håla i.

Bajonettfisk

Huvudet ner och stjärten upp

Ser du fiskarna som simmar med huvudena neråt? De kallas för bajonettfiskar, och simmar tätt tillsammans med guppande rörelser, för att imitera vissnande blad som flyter omkring i vattnet. Bajonettfisken kallas också för rakbladsfisk, och lever i havet på lite grundare vatten i områden med korallrev och sjögräs. Kroppen är mycket smal och långsträckt, och täckt av tunna och genomskinliga plattor. Bajonettfiskens mun är pytteliten. Därför äter den väldigt små djurplankton, till exempel nykläckta larver av kräftdjuret artemia.

Gömmer sig bland sjöborrens taggar

Bajonettfiskens långsträckta kropp och speciella sätt att simma, gör att den kan gömma sig väldigt väl bland andra långsmala saker i havet. Ofta håller de till bland koraller med många förgreningar, eller till och med bland taggarna på en sjöborre. Rovdjur vill inte bli stuckna av sjöborrens taggar, därför är det ett bra skydd för bajonettfisken. När korallreven minskar, av miljöförstöring och klimatförändringar, riskerar också bajonettfisken att minska.

Stenkoraller

Bygger grunden till korallrev

Stenkoraller har hårda skelett, som de bygger av kalcium de plockar upp från havsvattnet. Korallerna är beroende av hög kalkhalt i vattnet för att få hållbara skelett. Koraller lever i haven över stora delar av jorden. De är vanligast i tropiska vatten, men lever också i svenska vatten utanför Bohuslän.

Stenkoraller har stor betydelse för att bygga upp korallreven, eftersom de bildar hårda kalkskelett som blir kvar även efter korallens död. Stenkoraller kan ha många olika former, som greniga, runda, skivformade eller knöliga. Stenkoraller som lever i kolonier kan till exempel likna en hjärna, eller ett älghorn.

Har alger som inneboende

Stenkoraller tillhör ordningen koralldjur, och det finns ca 2500 arter. En korall är oftast en hel koloni av små polyper, som var och en är en egen individ – ofta kopior av varandra. Polyper har en säckliknande kropp som skyddas av ett yttre kalkskelett. Stenkoraller lever oftast, men inte alltid, i stora kolonier.

Många arter av stenkoraller lever i symbios med så kallade zooxantheller, som är en typ av encelliga alger. Zooxantheller lever inuti polyperna. De bidrar till korallens energiförsörjning, och behöver solljus som når ner genom vattnet för att överleva. Stenkoraller i kolonier är hårdare och tåligare än ensamlevande. Men de stenkoraller som lever ensamma, kan finnas ända ner till 6000 meters djup! Djuplevande koraller får sin näring genom att äta plankton som flyter förbi i vattnet.

Vad är Rödlistan?

Rödlistning är ett sätt att bedöma om olika djur- och växtarter är utrotningshotade utifrån kriterier som hur många djur eller växter som finns av arten och hur utbredda de är. En nationell rödlistning bedömer artens risk att dö ut inom ett lands gränser. Den internationella rödlistningen bedömer artens risk att dö ut över hela jorden.

Läs mer

Om rödlistning i Sverige: Artdatabanken, www.artdatabanken.se
Om rödlistning i världen: International Union for Conservation of Nature, IUCN, www.iucn.org

Vad är CITES?

För att bekämpa olaglig handel med djur och växter finns en internationell överenskommelse om handel, som heter CITES. CITES innebär att utrotningshotade djur och växter inte får köpas eller säljas mellan olika länder utan tillstånd.

CITES klassar olika arter i olika kategorier (som kallas Appendix I, II och III) beroende på hur hotad arten är. Ju större hotet från handeln är desto högre skydd. Inom EU finns ytterligare skydd för arter i CITES. EU:s egen klassning har fyra steg: A-D. 

Förbjudet att handla med viltfångade arter

Högst skydd mot handel har de arter som är inom kategori A och B. Här gäller oftast att handel mellan EU och övriga världen är förbjuden utan tillstånd. Arter som är CITES A eller B-klassade får inte heller köpas eller säljas inom EU om det inte kan bevisas att de har lagligt ursprung och inte fångats i det vilda.

Att använda växter eller djur för att tillverka souvenirer och annat är också förbjudet. Den som bryter mot reglerna kan dömas till böter eller fängelse. 

Kontrollera spridning av arter

Arter som är CITES C-klassade är utrotningshotade i ett visst land men inte nödvändigtvis i hela världen. CITES D-klassning betyder att en art importeras i så stort antal att de behöver regleras för att inte riskera att sprida sig okontrollerat där de inte hör hemma. 

Safety in a shoal or vital colony

A shoal is a group of animals in water, usually fish, swimming together. It is the equivalent of a flock, herd or swarm. A shoal is usually consisting of individuals of the same species, but sometimes different species swim together. Fish benefit from the proximity of each other; when they swim in numbers and close together, they make it harder for predators to catch them. It can also be easier to find food if there is a lot of help. Some predatory fish hunt together in shoals. Aquarium fish that are shoaling, but are forced to live alone or with only a few members of their own species in a confined tank, become ill from stress. This due to having lost the security they get from the shoal. 

Animals living in colonies are a large number of individuals living more closely together than in a shoal. Some colony-dwelling species, such as ants, honeybees and the Portuguese man o’ war, are entirely dependent on the colony for their survival. Colony forming species often specialise in a particular type of food or shelter that they can only obtain by living so closely together. But there is a danger, and it is that predators that eat animals that live in colonies can consume a large number of individuals in one go when they attack the colony. 

Neighbors or room mates

Ants live in colonies. In the ant colony, different individuals have different tasks, and the whole colony must work together to survive and reproduce. Only the queen lays eggs, and most individuals in the hive are sterile. They only occupy themselves with building, and feeding the queen. A large ant colony is almost impossible for predators to stop, even if they were to eat a big portion of the ants in it. The land that the ants have seized is passed down through generations of ants. 

The garden eel is a small, elongated fish, with many individuals living close together in a colony. Each one has its own small sand burrow. Garden eels enjoy excellent protection from predators, partly from the burrows and partly from living so close together. They stick part of their body out of the burrow, catching any food that floats by.

Building colonies with seashells

Shell dwelling fish, usually cichlids, use abandoned shells to spawn and lay their eggs. The shells protect both the parents and the eggs from predators. Some species of shell dwellers can form colonies, using an area of the bottom with many abandoned shells close together. All the fish in the colony are male or female and can fertilise or lay eggs.   

Mussels, such as the blue mussel, inhabit rocky and stony bottoms. They produce thin, sticky threads that they attach to algae, rocks, cliffs or other surfaces. Crowds of mussels attach themselves close together in giant colonies. 

Colonies with wings

Bats sometimes also live in colonies. They live close together in caves and holes in trees, but also in attics and under the roofing tiles on houses. They protect and keep each other warm, and fly out together to feed. Bats benefit greatly from being so many in the same location and maintaining a close-knit group, because it increases reproductive success, and it is important for rearing pups. Many bird species also form colonies during rearing season.

Splendid Garden Eel

Emerge from burrows

Despite their name, garden eels do not live in gardens but on the ocean floor. The spotted garden eel forms large colonies, but each individual has its own burrow in which the eel stands upright, partly emerged. It turns towards the underwater current to catch prey that swims by. A group of hundreds of garden eels emerging from their burrows might, with a little imagination, look like plants sprouting in a garden.

Mucus as cement

A garden eel hardly ever emerges fully out of its burrow. The lower part of its body is powerful and pointy, so that it can dig down and create a perfect burrow. The skin of the garden eel then secretes a slimy mucus which acts like cement, stabilising the surrounding sand and keeping the burrow form caving in. If the garden eel feels threatened, it quickly disappears down into the sand.

Entwine their bodies together

The breeding season is one of very few occasions on which garden eels move. The males dig a new burrow closer to the female whose eggs he wants to fertilise. When she has picked a male, they extend their bodies out of the burrows enough to entwine their upper halves together. The fertilised eggs are then released into the water and the fry must fend for themselves when they hatch. At first, they live in the open water but when they are large enough, they seek out a colony where they can dig a burrow.

Razorfish

Head down and tail up

Can you see the fish swimming with their heads down? They are known as razorfish, and they swim closely together with bobbing movements, to imitate wilting leaves floating in the water. Razorfish live in the ocean in shallower waters in areas with coral reefs and seaweed. The body is very slender and elongated, and covered with thin, transparent plates. The mouth of the razorfish is tiny. It therefore eats very small zooplankton, such as the newly hatched larvae of the crustacean known as Artemia.

Hiding among the spines of the sea urchin

The elongated body of the razorfish and its particular way of swimming allows it to hide very well among other elongated things in the sea. They often reside among corals with many branches, or even among the spines of sea urchins. Predators don’t want to be stung by these spines, which is why the sea urchin offers great protection for the razorfish. As coral reefs decline, due to environmental degradation and climate change, the razorfish is also at risk of decline.

Stony corals

The foundation for coral reefs

Stony corals have hard skeletons, which they build from the calcium they absorb from seawater. Corals depend on high levels of calcium in the water in order to develop sturdy skeletons. Corals live in the oceans across large parts of the world. They are most common in tropical waters, but also inhabit the Swedish waters off Bohuslän.

Stony corals play an important role in the building of coral reefs, as they form hard calcareous skeletons that remain even after the coral has died. Stony corals come in many different shapes, such as branching, rounded, disc-shaped or lumpy. For example, stony corals living in colonies may resemble a brain or moose antlers.

Algae are common inhabitants

Stony corals belong to the class Anthozoa, and there are about 2,500 species. A coral is usually a whole colony of small polyps, each of which is a separate individual – often copies of each other. Polyps have a sack-like body protected by an outer calcareous skeleton. Stony corals usually, but not always, live in large colonies.

Many species of stony corals live in symbiosis with so-called zooxanthellae, a type of single-celled algae. Zooxanthellae live inside the polyps. They contribute to the energy supply of the coral and depend on sunlight penetrating deep into the water to survive. Stony corals in colonies are harder and more resilient than those living alone. But the stony corals that live alone can be found as deep as 6,000 metres! Deep-dwelling corals get their food from eating plankton that float by in the water.

What is the Red List?

The Red List is a way to assess whether different animal and plant species are at risk of extinction based on criteria such as how many animals or plants of a species exist and how widely distributed they are. A national Red List assesses a species’ risk of dying out within national borders. The international Red List assesses a species’ risk of dying out worldwide. 

Read more

About the Red List in Sweden: The Swedish Species Information Centre (Artdatabanken), www.artdatabanken.se/en/ 
About the Red List worldwide: The International Union for Conservation of Nature (IUCN), www.iucn.org

What is CITES?

CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is a treaty that makes it illegal to buy or sell animals and plants that are at risk of extinction between countries without a permit.

CITES classifies species into different categories (called Appendix I, II and III) depending on how endangered each species is. In addition, the more the species is threatened by international trade, the higher its level of protection. Within the EU, CITES-listed species are further classified and protected by the EU’s own classification system. This has four Annexes, from A to D. 

Ban on trading wild-caught species

The highest protection against trade is given to CITES-listed species included in the EU’s Annexes A and B. Usually this means that trade between the EU and the rest of the world is illegal without a permit. There is also a ban on trading these species within the EU unless it can be proved that they have a lawful origin and were not caught in the wild.

It is also forbidden to use plants or animals to make souvenirs etc. Anyone who breaks these regulations can be fined or imprisoned.   

Controlling the spread of species

CITES-listed species that are in the EU’s Annex C are classified as endangered in at least one country but not necessarily in the whole world. An Annex D classification means that individual members of a species may be imported to the extent that they do not need to be regulated to avoid any risk of them spreading uncontrollably where they do not belong.