Sisel

Spermophilus citellus

Utbredning i världen: Från östra Tyskland till Ukraina och Turkiet.  
Klassad som starkt hotad (EN) i världen.

Varför är siseln utrotningshotad? 

Siseln är en liten gnagare, endemisk i centrala och sydöstra Europa. Endemisk betyder att en art bara förekommer inom ett specifikt geografiskt område. Den hör ursprungligen hemma på stäppen, då de behöver marker med kort gräs för att bygga sina omfattande underjordsbon. När stäppmarker odlas upp, städer och vägar byggs och andelen betande djur som håller landskapet öppet minskar försvinner sislarnas naturliga hemvist. Idag lever de ofta på golfbanor, lekplatser, flygplatser, campingar och koloniodlingar – områden där de sällan är särskilt välkomna.  

foto: BS Thurner Hof CC BY

Sjusovare 

Sislar lever i kolonier bestående av flera familjegrupper. De ägnar större delen av dagen åt att leta efter föda. Under hela sommaren äter sislarna mycket för att bygga upp ett ordentligt fettlager som gör att de klarar av vinterdvalan. Kosten består av växter, rötter, frön och frukter, även en och annan insekt kan slinka ner. Siseln gräver långa gångar djupt ner i marken som leder till bohålorna där de tillbringar vintern. Förutom de djupa bohålorna grävs också grundare och mer lättillgängliga hålor där sislarna kan söka skydd mot rovdjur och andra faror.  

Sislar är djurvärldens ”sjusovare”. Redan i augusti – september går de första djuren i vinterdvala och de vaknar inte förrän till våren, i mars eller april. Under dvalan sjunker hjärtfrekvensen och andningen och kroppstemperaturen går ner till bara några grader.  

Vad görs för att skydda siseln? 

Under 2000-talet har man försökt återinföra siseln till platser i Tyskland och Polen där den tidigare levt. Siseln ingår också i Appendix II av Bernkonventionen för skyddande av arter och Annex II och IV i EU:s Art- och habitatdirektiv. 

Siselns päls är gulgrå med en blekgul mage. Kroppen är drygt 20 cm lång och svansen 6 cm.  Foto: Raphael Frey CC BY