Fisk som fiskar
Evolutionen gör att arter utvecklar bättre och bättre jaktmetoder, för att få tag i mat. Ett sätt, som används av vissa fiskarter, är att locka bytesdjur med sin egen kropp! Om en del av fiskens kropp ser ut som en god mask eller räka, kommer andra djur att försöka äta upp den. Då kan fisken överraska, och sluka det hungriga bytesdjuret som blivit lurad av betet. Precis som när människor metar och sätter en mask på kroken – men istället för ett metspö är det en del av fiskens egen kropp!
Det finns många olika arter av djuphavsmarulkar, men av naturliga skäl är det få människor som sett dem på riktigt.
Bild: Masaki-Miya-et-al.-CC-BY
En djuphavsmarulk med sitt "fiskespö" i pannan.
Bild: NOAA-Photo-Library-CC-BY
Tångulkar är släkt med djuphavsmarulkar, men lever på grundare vatten i korallrev. De har också lockbeten i pannan.
Bild: Betty-Wills-CC-BY-SA
Tångulkars bete har många olika utseenden, anpassade efter olika bytesdjur.
Bild: Rickard-Zerpe-CC-BY-SA
En tångulk som lockar till sig bytesdjur med sitt bete.
Djuphavsmarulk med lysande metspö
Den mest kända gruppen fiskar som lurar till sig byten med sin egen kropp är djuphavsmarulkar. De har omvandlat en del av en fena, till ett spröt på huvudet. Längst ut på sprötet sitter en liten lysande del, som rör sig som en mask. Det är djurhavsmarulken själv som skapar ljuset, och viftar på sprötet. Andra fiskar tror att det är mat och hugger på betet. Då suger marulken snabbt in bytet och äter upp det. Djuphavsmarulken finns i alla världshaven och den lever på mycket stort djup på över 300 m, där det är helt mörkt.
Wobbegongen är en bottenlevande haj. Den använder sin stjärtfena för att imitera en liten fisk - för att locka till sig större fiskar att äta.
Bild: fiftygrit-CC-BY-NC
Alligatorsköldpaddan jagar genom att ligga helt stilla och gapa. I munnen har den en tunga som den vickar på - och som då ser precis ut som en liten mask. Det får fåglar och andra djur att hugga på tungan - och sköldpaddan stänger blixtsnabbt sin vassa mun och får sig ett mål mat.
Bild: gilbert_neil-CC-BY-NC
Spindelhuggormens svans liknar och rör sig precis som en spindel, för att locka till sig fåglar som ormen kan äta.
Bild: Omid-Mozaffari-Public-Domain
Den amerikanska vattensnoken ligger och lurar i vattnet och låter tungan vicka över vattenytan. Det liknar en liten insekt, och fiskar som vill äta insekten lockas direkt till ormens mun.
Bild: Roy-Bridgeman-Public-Domain
Dödsormen är en mycket giftig orm från Australien. Den använder sin svanstipp - som liknar en mask - som lockbete för att fånga bytesdjur.
Bild: Jean-and-Fred-CC-BY
Också växter kan lura till sig bytesdjur med lockbeten. Venus flugfälla är en köttätande växt, vars specialanpassade blad liknar och luktar som blommor för att locka till sig nektarhungriga insekter.
Bild: Fae-CC-BY
Ålar och ormar med stjärt som en mask
När vissa djur har sitt lockbete i pannan, har andra det i svansen. Pelikanålens lockbete sitter längst ut på stjärten. Änden liknar en piska, och är också självlysande, precis som betet i djuphavsmarulkens panna. Ålen har ett enormt gap, som gör att den kan svälja byten som är större än den själv är. Den lever på ända ner till 3000 meter djupt vatten, där det är totalt mörker.
Vissa ormar har samma sätt att locka till sig byten. Dödsormen, en giftsnok som lever i Australien, har också ett lockbete på svansen. Den viftar med svanstippen i närheten av sitt huvud, för att efterlikna en mask. När ett hungrigt djur kommer nära hugger ormen direkt.