Vad är övergödning?

När sjöar och vattendrag får ett överskott av näringsämnen kallas det för övergödning. Näringsämnena som leder till övergödningen heter kväve och fosfor. De är ämnen som finns naturligt i miljön – och är viktiga för växters överlevnad – men det kan också bli för mycket av det goda. Konstgödsel, avloppsvatten och utsläpp från fabriker leder till stora utsläpp av kväve och fosfor i naturen. När dessa näringsämnen läcker ut till sjöar och vattendrag, leder det till att alger, cyanobakterier och växtplankton växer i överflöd. Det är det som kallas för algblomning. När de sedan dör, sjunker de till botten av vattendraget. Där bryts de ner av bottenlevande djur och bakterier – organismer som använder mycket syre för att leva. Så småningom tar syret slut på bottnarna. Det gör att fiskar och bottenväxter dör, och den biologiska mångfalden minskar.

Skåningarnas dricksvatten från viktiga sjöar

Skåne är ett bördigt jordbrukslandskap. Nästan hälften av Skånes yta är jordbruksmark, och hälften av all mat som produceras i Sverige kommer från Skåne! Men ett intensivt jordbruk påverkar också miljön. Övergödning är ett stort problem, och en stor del av Skånes vatten påverkas av övergödningen från jordbruket.

Många människor bor i Skåne och behovet av dricksvatten är stort. Samtidigt är tillgången till vattendrag som kan förse människor med dricksvatten begränsad. Skåningarna hämtar främst sitt vatten från Vombsjön, Ivösjön och från sjön Bolmen i Småland. Men det går inte att hämta vatten från sjöar hur som helst. Vombsjön är en viktig rastplats för fåglar, och har stora biologiska värden. Sjön är utsatt för övergödning med regelbundna algblomningar, och bottnen i sjön är artfattig. Malmö har hämtat vatten från Vombsjön sedan 1948. Det har sänkt vattennivån i sjön med 2,5 meter. Sänkningen av vattennivån har lett till en minskning av vattenväxter, vilket i sin tur ökar risken för algblomning i sjön.

Att återställa övergödda sjöar

Eftersom många sjöar och åar får för mycket näring på grund av övergödning, håller de på att växa igen. Fiskar och vattenväxter konkurreras ut. Vattendragen behöver återställas så att den biologiska mångfalden kan bevaras, och tillgången till dricksvatten kan skyddas. En del sjöar rensas från de växter som gör att de växer igen. För att minska övergödningen skapas våtmark runt jordbruksmarker, som ska hindra att kväve och fosfor tar sig vidare till sjöarna. 

Ta bort och sätta in fiskarter

I många vattendrag har den biologiska mångfalden minskat. I sjöar med för lite rovfisk, kan det bli ett överskott av fiskar som äter små djurplankton. Om mängden djurplankton minskar – ökar mängden växtplankton och alger. Det i sin tur kan leda till att fiskar får ännu svårare att överleva. Då kan det vara nödvändigt att skyddsfiska. En del djurplanktonätande fiskar fiskas upp, och rovfiskar planteras in. Ibland behöver bäckar och diken som leder till sjön rensas, för att återställa lekplatser och ge fiskar möjligheter att ta sig till sjön. Sedan återplanteras fiskar och växter in i sjön. I en del sjöar begränsas fisket för att minska utfiskning av vissa arter.

Ruda

Växer på höjden

Rudan växer på höjden när en rovfisk hotar! En ruda med hög rygg är nämligen svårare att svälja för en gädda. Om det inte finns rovfiskar i sjön är rudorna långsmala.

Men skulle du släppa ner en gädda i en sjö utan rovdjursfisk, kan rudorna känna på lukten att den finns där. Då börjar de ändra form och blir högryggade!

Går i ide på vintern

Hur kan rudan överleva när sjön fryser till is?

Den bäddar ner sig i bottengyttjan och går i ide. Vi människor lagrar fett. Rudan lagrar glykogen, en jättemolekyl av socker. Av den bildas mjölksyra som rudan gör om till alkohol. Det kallas anaerob metabolism. På så sätt får den energi utan att äta något. Och vävnaderna fryser inte.

Blir rudan inte berusad? Troligen inte. Alkoholen försvinner ut genom gälarna utan att fisken blir full.

Sutare

Tålig fisk

Sutaren är en mycket tålig fisk och klarar lägre syrehalter än många andra fiskar. På grund av denna tålighet är sutaren lämplig att odla i dammar.

På vintern slutar Sutaren att äta och kroppstemperaturen sänks i takt med den omgivande vattentemperaturen. Sutaren går in i ett tillstånd som liknar dvala och gräver ned sig i botten.

Sutare är skymningsaktiva. Det innebär att den är aktiv om kvällen och natten då den bland annat söker efter mat. Sutaren letar efter mat vid botten och runt växter.

Inplanterad som matfisk

Sutaren var förr i tiden en uppskattad matfisk och spreds aktivt till flera vatten. Idag finns sutaren inplanterad på alla kontinenter utom Antarktis.  

Flodkräfta

En akut utrotningshotad kräfta

I Sverige är flodkräftan nästan utrotad. Det beror på en sjukdom som heter kräftpest. Kräftpesten kom till Sverige första gången för omkring 100 år sedan, i en båtleverans med smittade kräftor från Finland. I mitten av 1900-talet planterades en amerikansk kräftart – signalkräfta – ut i många sjöar och vattendrag i Sverige. Det gjordes för att man trodde att signalkräftan skulle ge bättre fångster än flodkräftan. Det man inte visste var att alla signalkräftor bär på – och är immuna mot – kräftpest. Det gjorde att kräftpesten snabbt spreds och tog död på enorma mängder flodkräftor.

Under de senaste 100 åren har flodkräftorna minskat med 98 % i Sverige. Fortfarande finns människor som utan tillåtelse planterar ut signalkräftor i Sverige för att de vill kunna fiska kräftor. Det finns många projekt för att rädda flodkräftan. Flodkräftor föds upp i små sjöar och vattendrag där signalkräftan ännu inte hunnit bosätta sig.

Aktiva på natten

Flodkräftor lever på botten av sjöar och rinnande vattendrag. De gräver gärna djupa hålor i bottensanden där de kan gömma sig. De är aktiva på natten och kommer då ut ur sina hålor för att äta. De parar sig på hösten, när det blivit kallt i vattnet. Efter parning bär honan äggen under sin stjärt, och har dem kvar där hela vintern. När kräftorna kläcks på våren ser de ut som miniatyrer av vuxna kräftor. De växer genom att ömsa skal.

Löja

Användes för att tillverka pärlor

Löjan, eller benlöja som den också kallas, är en stimlevande fisk som främst håller till i sötvatten. Den finns också längs med Östersjöns kuster. Fjällen på löjans kropp är väldigt silverglänsande. Förut användes löjans fjäll till att tillverka konstgjorda pärlor. Löjrom kommer inte, som man kanske kan tro, från löjan utan från en fisk som heter siklöja.

Hoppar ovanför vattenytan

Under sommarhalvåret håller löjan främst till vid ytan i grunda vatten. De har bra syn och med hjälp av den jagar de insekter och kräftdjur som lever i och precis ovanför ytvattnet. Löjan kan hoppa ovanför vattenytan för att fånga flygande insekter. Under vinterhalvåret söker sig löjan till djupare vatten.

Vattnet kokar

Under maj och juni samlas löjor i stora stim för att leka – alltså föröka sig. Leken sker på grunda stenbottnar. Det kan se ut som att vattnet kokar när alla löjor samlas tätt och hoppar och skvätter i vattnet. En hona kan lägga upp till 10 000 ägg under en lekperiod. Äggen klibbar fast på stenar och vattenväxter.

Braxen

En braxen – flera braxnar

Kanske låter det som att den här fisken borde heta ”brax”, men den heter faktiskt braxen även i obestämd form. Namnet braxen kommer från ett fornnordiskt ord för ”att glänsa” – braxn. Braxnar är vanliga i Sverige och anses goda att äta, men köttet är väldigt rikt på ben.

Strutformad mun

Braxen trivs i sött och bräckt vatten i områden med mjuka bottnar. Munnen kan skjutas ut ungefär som en strut, och är anpassad till att söka och suga upp föda från bottnen. När braxen sugit upp bottenmaterial silar den ut det som är oätligt och släpper ut det genom gällocken. Det här sättet att äta skapar ett smackande läte som är speciellt för braxen.

Går i dvala i grupp

Under vintern samlas braxnar i stora grupper och går i en slags gemensam dvala på djupare bottnar. Den samlingen kallas för braxenstånd. Braxnar samlas också under försommaren för att leka – alltså föröka sig. Leken kan pågå i några dagar och består av mycket plaskande. En hona kan lägga upp till 300 000 romkorn under ett lektillfälle. En braxen blir könsmogen sent, ofta efter 3-6 år men kallare områden kan det ta upp till 10 år innan en braxen kan föröka sig.

Björkna

Parar sig ibland med braxnar

I akvariet framför dig simmar många silvriga fiskar! En art heter björkna, och är svår att skilja från sin nära släkting braxen. En skillnad mellan björkna och braxen är att en vuxen björknas ögon är större i förhållande till huvudet, än en vuxen braxens ögon. Men också erfarna fiskare kan ha svårt att se skillnad. Ännu svårare kan det bli, eftersom björkna och braxen kan föröka sig med varandra och skapa hybrider. Oftast är det en braxenhona och en björknahane som parat sig. 

Skvättig och plaskig parning

Björknan lever främst i sötvatten, längs strandkanten i sjöar och långsamt rinnande åar. De lever där det är mycket växtlighet. Den söker i botten efter smådjur, och använder sin strutliknande, utfällbara mun, för att rota i bottenmaterialet. Björknan kan också äta djurplankton som simmar i den fria vattenmassan.

Under sommaren leker (alltså parar sig) björknan, på grunda bottnar med mycket gräs. Fiskarna skvätter och plaskar i vattnet, och det kan nästan se ut som att vattnet kokar! Honan lägger ungefär 100 000 ägg som klibbar fast på växterna, och kläcks efter ungefär 1-2 veckor. 

Liknar björkens trädstam

Björknan har fått sitt namn efter sin ljusa färg, som liknar björkens ljusa trädstam. Men fisken har också många andra lokala svenska namn, som blicka, blecka, bläcka, bjelk, kjärta, stjärta, pank, panka, blåpanka, flarna, björkfisk, saver och pläts.

Mört

En av Sveriges vanligaste fiskar

Mörten är en av Sveriges vanligaste fiskar. Den tillhör familjen karpfiskar, som är världens största fiskfamilj med över 3000 arter runt om i världen. Precis som andra karpfiskar saknar mörten tänder i munnen, men har i stället tänder i svalget som kan krossa mussel- och snäckskal som mörten äter. Mörten äter det mesta, från små djurplankton och alger, till maskar, larver och småfisk. Den finns över nästan hela landet, både i sötvatten och i bräckt vatten längs kusten.

Trivs inte i surt vatten

Mörten trivs inte när det är surt, därför klarar den sig inte i försurade sjöar och vattendrag, eller vatten som är naturligt sura. När man kalkat försurade vattendrag har mörten kunnat komma tillbaka. Den har däremot stor tolerans för övergödning eller biologiska miljögifter – därför har mörten ökat på många platser med övergödningsproblem.

Parar sig bland växtligheten

På våren är det parningstid för mörten, när vattentemperaturen blivit ungefär 10 grader. Då samlas mängder av mörtar på ganska grunt vatten, och plaskar våldsamt i vattnet. Flera hanar kan tvinga in en hona i växtligheten i vattnet, och befrukta hennes ägg. Honan lägger upp mot 200 000 klibbiga små ägg som fäster på växter och stenar. Äggen kläcks efter några dagar, upp till två veckor, och ynglen spenderar sin första tid på bottnen innan de samlas i stora stim, i skydd av växtligheten under vattnet.

Vad är Rödlistan?

Rödlistning är ett sätt att bedöma om olika djur- och växtarter är utrotningshotade utifrån kriterier som hur många djur eller växter som finns av arten och hur utbredda de är. En nationell rödlistning bedömer artens risk att dö ut inom ett lands gränser. Den internationella rödlistningen bedömer artens risk att dö ut över hela jorden.

Läs mer

Om rödlistning i Sverige: Artdatabanken, www.artdatabanken.se
Om rödlistning i världen: International Union for Conservation of Nature, IUCN, www.iucn.org

Vad är CITES?

För att bekämpa olaglig handel med djur och växter finns en internationell överenskommelse om handel, som heter CITES. CITES innebär att utrotningshotade djur och växter inte får köpas eller säljas mellan olika länder utan tillstånd.

CITES klassar olika arter i olika kategorier (som kallas Appendix I, II och III) beroende på hur hotad arten är. Ju större hotet från handeln är desto högre skydd. Inom EU finns ytterligare skydd för arter i CITES. EU:s egen klassning har fyra steg: A-D. 

Förbjudet att handla med viltfångade arter

Högst skydd mot handel har de arter som är inom kategori A och B. Här gäller oftast att handel mellan EU och övriga världen är förbjuden utan tillstånd. Arter som är CITES A eller B-klassade får inte heller köpas eller säljas inom EU om det inte kan bevisas att de har lagligt ursprung och inte fångats i det vilda.

Att använda växter eller djur för att tillverka souvenirer och annat är också förbjudet. Den som bryter mot reglerna kan dömas till böter eller fängelse. 

Kontrollera spridning av arter

Arter som är CITES C-klassade är utrotningshotade i ett visst land men inte nödvändigtvis i hela världen. CITES D-klassning betyder att en art importeras i så stort antal att de behöver regleras för att inte riskera att sprida sig okontrollerat där de inte hör hemma. 

What is eutrophication?

When lakes and streams have a surplus of nutrients, it is called eutrophication. The nutrients that lead to eutrophication are nitrogen and phosphorus. They are substances that occur naturally in the environment – and are important for the survival of plants – but there can also be too much of a good thing. Artificial fertilisers, wastewater and emissions from factories lead to large emissions of nitrogen and phosphorus into the environment. When these nutrients enter lakes and streams, algae, cyanobacteria and phytoplankton grow in abundance. This is what is known as an algal bloom. Then, when they die, they sink to the bottom of the watercourse. There, they are broken down by benthic animals and bacteria – organisms that use a lot of oxygen to live. Eventually, oxygen is depleted at the bottom. This causes fish and benthic plants to die, and biodiversity then decreases. 

Skåne’s drinking water from important lakes

Skåne is a fertile agricultural landscape. Almost half of Skåne is agricultural land, and half of all food produced in Sweden comes from Skåne! But intensive agriculture also has an impact on the environment. Eutrophication is a major problem, and a large part of Skåne’s water is affected by eutrophication from agriculture. 

Many people live in Skåne and the need for drinking water is great. At the same time, access to watercourses that can provide people with drinking water is limited. The people of Skåne mainly get their water from Vombsjön, Ivösjön and from Lake Bolmen in Småland. But you cannot just get water from lakes. Vombsjön is an important resting place for birds, and has great biological values. The lake is exposed to eutrophication with regular algal blooms, and the bottom of the lake lacks biodiversity. Malmö has been collecting water from Lake Vombsjön since 1948. It has lowered the water level in the lake by 2.5 metres. The lowering of the water level has led to a decrease in aquatic plants, which in turn increases the risk of algal blooms in the lake.

Restoring eutrophicated lakes

Since many lakes and rivers receive too many nutrients due to eutrophication, they are becoming overgrown. Fish and aquatic plants are being outcompeted. Watercourses need to be restored so that biodiversity can be preserved, and access to drinking water can be protected. Some lakes are cleared of the plants that cause them to become overgrown. To reduce eutrophication, wetlands are created around agricultural land, which will prevent nitrogen and phosphorus from entering the lakes. 

Removing and inserting fish species

In many watercourses, biodiversity has declined. In lakes with too few predatory fish, there may be an excess of fish that eat small zooplankton. If the amount of zooplankton decreases – the amount of phytoplankton and algae increases. This, in turn, can make it even more difficult for fish to survive. In such cases, it may be necessary to carry out protective fishing. Some zooplankton-eating fish are fished out, and predatory fish are inserted. Sometimes streams and ditches entering the lake need to be cleared, to restore spawning grounds and give fish opportunities to make their way to the lake. Then fish and plants are reintroduced into the lake. In some lakes, fishing is restricted to reduce the depletion of certain species.

Crucian Carp

Raises their backs

Crucian carp that live in lakes increase their height when a predatory fish threatens them! A crucian carp with a high back is harder for a pike to swallow. If there are no predatory fish in the lake, the crucian carp are long and narrow.

But if you were to put a pike into a lake where there had been no predatory fish, the crucian carp can smell it is there. Then they start to change shape and raise their backs!

Hibernates during winter

How can crucian carp survive when a lake freezes to ice?

They snuggle down into the mud on the lake bottom and hibernate. We humans store fat. The crucian carp stores glycogen, a huge sugar molecule. From this, lactic acid is made, which the crucian carp makes into alcohol. This is called anaerobic metabolism. In this way the carp get energy without eating anything. And their body tissue does not freeze.

Don’t the carp get drunk? Probably not. The alcohol disappears out through their gills without the carp getting drunk.  

Tench

Resilient fish

Also called the doctor fish, the tench is a very resilient fish and can survive far lower oxygen levels than many other fish. Due to this robustness it is suitable for fish farming.

In the winter tench stop eating and their body temperature falls to match that of the surrounding water. They enter a hibernation-like state and dig themselves into the sand or mud.

Tench are crepuscular, which means they are active in the evening and at night, which is when they hunt for food on the lake or riverbed and around plants. 

Planted as food fish

Previously the tench was a popular food fish and was actively introduced to many bodies of water. Today it has been planted out in all continents except Antarctica.

European crayfish

A threatened crayfish

The European crayfish is almost extinct in Sweden. This is because of a disease called crayfish plague. The plague first arrived in Sweden around 100 years ago, with a cargo of infected crayfish from Finland. In the mid-twentieth century, a North American crayfish species – the signal crayfish – was introduced to many lakes and watercourses in Sweden. People did this because they believed that the signal crayfish would produce better catches than the native European crayfish. What people did not know was that all signal crayfish carry – and are immune to – the crayfish plague. The plague spread rapidly and killed an enormous number of European crayfish.

Over the last 100 years, the number of European crayfish in Sweden has decreased by 98 %. There are still people who illegally plant signal crayfish in Sweden because they want to catch crayfish. There are plenty of projects to save the European crayfish. Specimens are bred in small lakes and watercourses to which the signal crayfish has not yet spread.

Active at night

European crayfish live on the bottom of lakes and watercourses. They dig deep burrows in the sand to hide in. They are nocturnal and emerge from their burrows at night to feed. They mate in autumn when the water is cold. After mating, the female carries the eggs under her tail where she keeps them through the winter. When the young hatch in the spring, they look like miniature adult crayfish. They grow by shedding their shell.  

Common Bleak

Used to make pearls

The common bleak is a schooling fish that lives primarily in fresh water. It can also be found along the Baltic coast. The bleak’s scales are silvery, and an extract made from them, called “pearl essence”, were once used to make artificial pearls.

Jumps above the surface

Between April and September, the common bleak usually sticks to shallow water, where it dwells close to the surface. It has good eyesight, allowing it to hunt insects and crustaceans that live on and just above the surface. The bleak can jump above the surface to catch flying insects. Between October and March, the bleak is found in deeper waters.

The water boils

In May and June, common bleaks gather in large schools on shallow, rocky bottoms to spawn. It can look like the water is boiling when the bleaks gather closely together and jump and splash in the water. A female can lay up to 10,000 eggs during the spawning period. The eggs stick to stones and plants.

Common Bream

A shiny fish

The Swedish name for the common bream, braxen, is derived from an Old Norse word, braxn, meaning ‘to shine’. The bream is a common fish in Sweden and considered a table fish, but it is very bony.

Smacking sound

The common bream lives in fresh and brackish water in areas with soft bottoms. Its protractile mouth is adapted to seeking out and sucking food from the bottom. When the bream has sucked in bottom material, it filters out anything inedible through the gill covers. This manner of feeding emits a kind of smacking sound that is characteristic of the bream.

Group dormancy

In the winter, large shoals of bream gather and enter into a kind of group dormancy on deep bottoms. Bream also gather in early summer to spawn. The spawning may last for days and involves a lot of splashing. A female can lay up to 300,000 eggs in a single spawning. The common bream matures sexually rather slowly; they are usually sexually mature after 3–6 years, but in colder areas it can take up to 10 years before the bream is ready to spawn.

Silver Bream

Sometimes mates with the common bream

The aquarium in front of you is full of silvery fish! One of the species is called the silver bream, but it is difficult to distinguish from its close relative, the common bream. One difference between a silver bream and a common bream is that the eyes of an adult silver bream are larger, in relation to their head, than the eyes of an adult common bream. But even experienced fishermen can find it hard to tell the difference. This can be made even more tricky by the fact that silver bream and common bream can interbreed and create hybrids. Usually it is a female common bream and a male silver bream that mate.

Splashy mating

The silver bream lives mainly in freshwater, along the shores of lakes and slow-flowing rivers. It lives where there is a lot of vegetation. It searches the bottom for small animals, using its funnel-like, extendable mouth to root around in the bottom material.

Silver bream may also eat zooplankton swimming in the open water. During the summer, the silver bream spawns (mates) on shallow bottoms with lots of grass. The fish splash around in the water, and it can almost look like the water is boiling! The female lays about 100,000 eggs, which stick to the plants, and hatch after about 1-2 weeks.

Common Roach

One of the most common fish in Sweden

The common roach is one of the most abundant fish species in Sweden. It belongs to the carp family, which is the world’s largest family of fish with more than 3,000 species around the world. Like other carp fish, the common roach has no teeth in its mouth, but instead has teeth in its throat that can break the shells of mussels and freshwater snails that it eats. The common roach eats most things, from small zooplankton and algae, to worms, larvae, and small fish. It can be found almost all over the country, both in fresh and brackish water along the coast.

Doesn’t thrive in acidic water

The common roach does not thrive in acidic conditions, which is why it is unable to survive in acidified lakes and streams, or in naturally acidic waters. When acidified streams have been limed, the roach has been able to rebound. In contrast, it has a high tolerance to eutrophication (over-fertilisation) or biological pollutants – which is why the roach has flourished in many places with eutrophication problems.

Mates among the vegetation

Spawning season for the common roach occurs in the spring when the temperature of the water is around 10 degrees. At this time, large numbers of roach gather in fairly shallow depths, splashing violently in the water. Several males may force a female into the aquatic vegetation and fertilise her eggs. The female lays up to 200,000 sticky little eggs that attach to plants and rocks. The eggs hatch after a few days and up to two weeks, and the fry spend their first time on the bottom before gathering in large shoals, protected by underwater vegetation.

What is the Red List?

The Red List is a way to assess whether different animal and plant species are at risk of extinction based on criteria such as how many animals or plants of a species exist and how widely distributed they are. A national Red List assesses a species’ risk of dying out within national borders. The international Red List assesses a species’ risk of dying out worldwide. 

Read more

About the Red List in Sweden: The Swedish Species Information Centre (Artdatabanken), www.artdatabanken.se/en/ 
About the Red List worldwide: The International Union for Conservation of Nature (IUCN), www.iucn.org

What is CITES?

CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is a treaty that makes it illegal to buy or sell animals and plants that are at risk of extinction between countries without a permit.

CITES classifies species into different categories (called Appendix I, II and III) depending on how endangered each species is. In addition, the more the species is threatened by international trade, the higher its level of protection. Within the EU, CITES-listed species are further classified and protected by the EU’s own classification system. This has four Annexes, from A to D. 

Ban on trading wild-caught species

The highest protection against trade is given to CITES-listed species included in the EU’s Annexes A and B. Usually this means that trade between the EU and the rest of the world is illegal without a permit. There is also a ban on trading these species within the EU unless it can be proved that they have a lawful origin and were not caught in the wild.

It is also forbidden to use plants or animals to make souvenirs etc. Anyone who breaks these regulations can be fined or imprisoned.   

Controlling the spread of species

CITES-listed species that are in the EU’s Annex C are classified as endangered in at least one country but not necessarily in the whole world. An Annex D classification means that individual members of a species may be imported to the extent that they do not need to be regulated to avoid any risk of them spreading uncontrollably where they do not belong.