Förgiftad av fiskar

Det finns ett stort antal fiskar på jorden, och minst 1000 olika arter som är giftiga. Fiskarna kan förgifta människor eller andra djur, antingen när den äts, eller genom att stickas. Ofta används giftet som ett försvar mot rovdjur, men det kan också vara ett sätt att döda bytesdjur. Vissa giftiga fiskar är färgglada eller har långa, synliga fenstrålar, för att på förhand varna rovdjur.

Om man äter en giftig fisk kan man bli illamående, eller få kramper, huvudvärk, diarré, yrsel, synförändringar och hjärtproblem. I vissa fall kan man kvävas, genom att andningsorganen blir förlamade. Blir man stucken av en giftig fisk kan man få liknande symptom, och det är vanligt att blodflödet sjunker så mycket att blodet inte längre pumpas runt normalt. Det kallas medicinsk chock. Ett stick från en giftig fisk kan vara otroligt smärtsamt, och i vissa fall till och med vara livsfarligt!

Tropiska fiskar som sticks

Stenfiskar ingår i gruppen skorpionfiskar. Stenfisken är mycket giftig, och lever i de tropiska delarna av Stilla Havet och Indiska Oceanen. Den har 13 gifttaggar på ryggen som den sticks med. Det är en av jordens giftigaste fiskar, och flera människor har dött av att ha råkat trampa på den. Stenfisken ligger ofta på botten, och har ett välutvecklat kamouflage som gör den svår att upptäcka.

Drakfiskar har långa fenor och fenstrålar som står ut från både sidorna och ryggen. Den lever i korallrev. Spetsarna på ryggfenans fenstrålar är giftiga. Drakfiskens stick är sällan dödligt för människor, men det är ett nervgift som ger svår smärta, kräkningar och andningsproblem, och kräver läkarhjälp.  

Havets huggorm och Sveriges enda giftiga fisk

Fjärsing är den enda fiskarten i svenska vatten som har ett farligt gift. Den har gifttaggar som sitter dels på gälarna, dels på den främre ryggfenan. Man kan sticka sig på den av misstag när man badar, eller om man lossar den ur fiskenät. Fjärsing finns längs med svenska västkusten ner till Öresund. Ett stick ger kraftig inflammation med smärta, svullnad och domningar, och man måste söka läkarhjälp. En släkting till fjärsing heter mindre fjärsing. Den kallas för havets huggorm, eftersom den är Europas giftigaste fiskart. Mindre fjärsing lever längs med Danmarks kust och i stora delar av Atlanten, Svarta havet och Medelhavet.

Drakfisk

Giftiga fenstrålar

Här gäller det att se upp! Drakfiskens fenstrålar är långa, och flera av dem innehåller ett gift som används till försvar mot rovdjur. Giftet är inte dödligt för människor, men ett stick kan orsaka mycket svår smärta och sjukdom. Andra djur kan dö av giftet. Drakfisken har fått sitt namn från sina långa fenor och sitt farliga gift. Den kallas ibland också för skorpionfisk eller lejonfisk. Drakfisken lever naturligt i korallrevsområden i Sydostasien och Oceanien, och gömmer sig bland stenar och koraller under dagens ljusaste timmar. I skymningen, på nätterna och i gryningen är fisken aktiv och simmar runt och letar efter bytesdjur. Attacken sker plötsligt – drakfisken öppnar sin stora mun och slukar blixtsnabbt sitt byte.

Utsläppt akvariefisk

I början av 1980-talet upptäcktes drakfiskar i havet utanför Floridas kust i USA. Trots att det är en giftig fisk har drakfisken varit en populär akvariefisk under många år, tack vare sitt spektakulära utseende. Men troligtvis hade någon tröttnat på sina akvariedrakfiskar, och släppt ut dem i havet. Sedan dess har drakfisken spritt sig mer och mer, i Karibien och längs Atlantens västra kustområden. Det har fått förödande konsekvenser för korallreven och ekosystemen.

Invasiv och problematisk drake

Där drakfisken lever naturligt äts den av bland annat muränor och andra stora rovfiskar – men på den nya platsen finns inga naturliga fiender till drakfisken. Det – tillsammans med att drakfisken är väldigt effektiv på att föröka sig – har gjort att arten räknas som en av de värsta invasiva arterna i USA. Drakfisken har rapporterats kunna äta minst 70 olika lokala fiskarter, och kan leva väldigt tätt inpå varandra. På platser där drakfisken blivit som vanligast, har drakfisken tryckt ner mängden bytesfiskar med upp till 90%! Drakfiskar förökar sig året om, och en enda hona kan lägga upp till två miljoner ägg per år. Genom kampanjer försöker myndigheterna informera allmänheten, både om att inte släppa ut akvariefiskar, och om vad man ska göra när man ser en drakfisk i havet.

Stenfisk

Världens giftigaste fisk

Stenfisken är en av världens giftigaste fiskar. På ryggen har den 13 gifttaggar som är kopplade till giftblåsor inne i kroppen. Giftet angriper blodet, nerverna och hjärtat och orsakar chock, förlamning och celldöd. Det gäller att snabbt komma under läkarvård för att ha en chans att överleva. 

Stenfisken lever i havet, på grunt vatten, bland koraller och stenskärvor. Den håller till på botten, och kamouflerar sig genom att dels anta samma färg som bottenstenarna den ligger på, och dels låta alger växa på sin kropp. Stenfisken kan även gräva ner sig helt i sanden, som skydd mot hajar och rockor. När fisken lämnar sitt gömställe i sanden är den som farligast för människor. Eftersom den lever på grunt vatten, kan man råka trampa på den när man badar. Men att trampa på stenfiskar är ovanligt, även i länder där det finns många stenfiskar. 

Hanarna blir rödaktiga

En stenfisk rör sig helst inte alls, utan ligger stilla och väntar på att ett bytesdjur ska komma nära. När stenfisken hugger sitt byte, gör den med en av de högsta hastigheterna registrerade bland rovfiskar! 

Stenfisken är ensamlevande, förutom under parningssäsongen då stenfiskarna samlas i grupper. Hanarna får en rödaktig färgton, och knuffas för att få utrymme att simma ovanför honorna. Honorna släpper ut äggen på botten, och den dominanta hanen simmar över och befruktar äggen. 

Vad är Rödlistan?

Rödlistning är ett sätt att bedöma om olika djur- och växtarter är utrotningshotade utifrån kriterier som hur många djur eller växter som finns av arten och hur utbredda de är. En nationell rödlistning bedömer artens risk att dö ut inom ett lands gränser. Den internationella rödlistningen bedömer artens risk att dö ut över hela jorden.

Läs mer

Om rödlistning i Sverige: Artdatabanken, www.artdatabanken.se
Om rödlistning i världen: International Union for Conservation of Nature, IUCN, www.iucn.org

Vad är CITES?

För att bekämpa olaglig handel med djur och växter finns en internationell överenskommelse om handel, som heter CITES. CITES innebär att utrotningshotade djur och växter inte får köpas eller säljas mellan olika länder utan tillstånd.

CITES klassar olika arter i olika kategorier (som kallas Appendix I, II och III) beroende på hur hotad arten är. Ju större hotet från handeln är desto högre skydd. Inom EU finns ytterligare skydd för arter i CITES. EU:s egen klassning har fyra steg: A-D. 

Förbjudet att handla med viltfångade arter

Högst skydd mot handel har de arter som är inom kategori A och B. Här gäller oftast att handel mellan EU och övriga världen är förbjuden utan tillstånd. Arter som är CITES A eller B-klassade får inte heller köpas eller säljas inom EU om det inte kan bevisas att de har lagligt ursprung och inte fångats i det vilda.

Att använda växter eller djur för att tillverka souvenirer och annat är också förbjudet. Den som bryter mot reglerna kan dömas till böter eller fängelse. 

Kontrollera spridning av arter

Arter som är CITES C-klassade är utrotningshotade i ett visst land men inte nödvändigtvis i hela världen. CITES D-klassning betyder att en art importeras i så stort antal att de behöver regleras för att inte riskera att sprida sig okontrollerat där de inte hör hemma. 

Poisoned by fish

There are a huge number of fish on earth, and at least 1,000 different species that are poisonous or venomous. Fish can poison or envenom humans or other animals, either when eaten, or by stinging. Often the venom is used as a defence against predators, but it can also be a way of killing prey. Some venomous and poisonous fish are brightly coloured or have long, visible fin rays, to warn predators in advance. 

Eating a poisonous fish can make you feel nauseous, or cause cramps, headaches, diarrhoea, dizziness, vision changes and heart problems. In some cases, you may suffocate, through paralysis of the respiratory system. If you are stung by a venomous fish, you may experience similar symptoms, and it is common for circulation to drop so much that blood is no longer pumped around normally. This is called medical shock. A sting from a venomous fish can be incredibly painful, and in some cases even fatal!

Tropical fish that sting

Stonefish belong to the Scorpaenidae family. The stonefish is highly venomous, and lives in the tropical parts of the Pacific and Indian Oceans. It has 13 venomous spines on its back with which it stings. It is one of the most venomous fish on earth, and several people have died from accidentally stepping on it. The stonefish often lies on the bottom, and has a well-developed camouflage that makes it difficult to detect. 

The red lionfish has long fins and fin rays that protrude from both its sides and back. It inhabits coral reefs. The tips of the dorsal fin rays are venomous. The sting from the red lionfish is rarely fatal to humans, but it carries a neurotoxin that causes severe pain, vomiting and breathing problems, and it will require medical attention. 

The viper of the sea and Sweden’s only venomous fish

The greater weever is the only fish species in Swedish waters that has a dangerous toxin. It has venomous spines that are located partly on the gills and partly on the front dorsal fin. You can accidentally get stung by it when swimming, or if you attempt releasing it from a fishing net. The greater weever can be found along the west coast of Sweden down to Öresund. A sting causes severe inflammation with pain, swelling and numbness, and you will need to seek medical attention. A relative of the greater weever is called lesser weever. It is sometimes called ”the viper of the sea” as it is the most venomous fish species in Europe. The lesser weever lives along the coast of Denmark and in large parts of the Atlantic, Black and Mediterranean Seas. 

Stonefish

The world’s most venomous fish

The stonefish is one of the world’s most venomous fish. On its back it has 13 venomous spines that are connected to venomous bladders inside its body. The venom targets the blood, nerves and heart, causing shock, paralysis and cell death. It is important to get medical attention quickly to have a chance of survival. 

Stonefish inhabits the ocean, in shallow waters among corals and stone shards. It lives on the bottom, camouflaging itself by adopting the same colour as the rocks on which it lies as well as allowing algae to grow on its body. The stonefish sometimes buries itself completely in the sand to protect itself from sharks and rays. When the fish leaves its hiding place in the sand, it is at its most dangerous to humans. Because it lives in shallow water, you may accidentally step on it while swimming. But stepping on stonefish is rare, even in countries where stonefish are abundant. 

The male turns reddish

A stonefish prefers not to move at all, but to lie still and wait for a prey to come near. When the stonefish strikes at its prey, it does so at one of the fastest speeds on record among predatory fish! 

The stonefish are solitary, except during the mating season when they gather in groups. The males turn a reddish hue, and will shove each other around to get space to swim above the females. The females release the eggs on the bottom, after which the dominant male swims over the eggs to fertilise them.

What is the Red List?

The Red List is a way to assess whether different animal and plant species are at risk of extinction based on criteria such as how many animals or plants of a species exist and how widely distributed they are. A national Red List assesses a species’ risk of dying out within national borders. The international Red List assesses a species’ risk of dying out worldwide. 

Read more

About the Red List in Sweden: The Swedish Species Information Centre (Artdatabanken), www.artdatabanken.se/en/ 
About the Red List worldwide: The International Union for Conservation of Nature (IUCN), www.iucn.org

What is CITES?

CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is a treaty that makes it illegal to buy or sell animals and plants that are at risk of extinction between countries without a permit.

CITES classifies species into different categories (called Appendix I, II and III) depending on how endangered each species is. In addition, the more the species is threatened by international trade, the higher its level of protection. Within the EU, CITES-listed species are further classified and protected by the EU’s own classification system. This has four Annexes, from A to D. 

Ban on trading wild-caught species

The highest protection against trade is given to CITES-listed species included in the EU’s Annexes A and B. Usually this means that trade between the EU and the rest of the world is illegal without a permit. There is also a ban on trading these species within the EU unless it can be proved that they have a lawful origin and were not caught in the wild.

It is also forbidden to use plants or animals to make souvenirs etc. Anyone who breaks these regulations can be fined or imprisoned.   

Controlling the spread of species

CITES-listed species that are in the EU’s Annex C are classified as endangered in at least one country but not necessarily in the whole world. An Annex D classification means that individual members of a species may be imported to the extent that they do not need to be regulated to avoid any risk of them spreading uncontrollably where they do not belong.