Taggig rustning
Det finns många sätt att skydda sig från att bli uppäten. Djur kan vara giftiga, smaka äckligt, se farliga ut eller vara kamouflerade så de inte syns. En del djur har utvecklat ett skyddande yttre av vassa hudflikar eller taggar, för att de ska bli svåra eller farliga att stoppa i munnen.
Taggagamens kropp är täckt med vassa, skräckinjagande taggar.
Bild: Annette-Teng-CC-BY
Gördelsvansagamen rullar ihop sig till en taggig boll som skydd mot rovdjur.
Bild: Daniel-Heuclin-naturepl.com
Taggagamen ser farligare ut än den är
Taggagamen är en ödla som har sin ovansida täckt med hårda och taggiga hudflikar. Den taggiga kroppen gör det svårt för rovdjur att äta den. Dessutom är den sandfärgad och svår att upptäcka. Taggagamen lever i Australien där den kallas för Thorny Devil – Taggig jävul. Den ser farlig ut, och kan blåsa upp sig för att se större ut. Men den är bara farlig för myror. Den kan äta tusentals på en dag.
Taggagamen är långlivad och kan leva över 20 år. Det är inte illa för en varelse som lever i öknen. En annan taggig ödla är gördelsvansödlan. Precis som taggagamen lever den i ökenområden, fast i Afrika och på Madagaskar. Gördelsvansarna finns i 40 olika arter och kan bli mellan 20 och 70 centimeter långa.
Igelkotten använder sig också av taggar som försvar.
Bild: I-Jorg-Hempel-CC-BY-SA
Närbild på igelkottens taggar.
Bild: BS-Thurner-Hof-CC-BY-SA
Igelkottens taggar håller många rovdjur borta, men berguven låter sig inte skrämmas.
Bild: Piotr_J-CC-BY-SA
En taggig kändis
Den taggiga igelkotten känner de flesta till. Igelkottdjuren finns i Europa, Asien och Afrika i 15 olika arter. I Sverige finns igelkotten överallt utom längst upp i norr. Den är vanlig i våra trädgårdar och trivs även i städernas parker. Igelkottens taggar är faktiskt hår – som genom evolutionen utvecklats till vassa taggar. Om igelkotten känner sig hotad, rullar den ihop sig och fäller ut sina taggar. En vuxen igelkott kan ha upp till 7500 taggar. Taggarna skyddar mot att bli uppäten. Men rävar, mårdar och rovfåglar har igelkottar som föda. Igelkotten själv äter oftast insekter och maskar, men också gärna fläskpannkaka eller hundmat, som människor lägger ut i sina trädgårdar.
Det afrikanska piggsvinet använder också taggar som försvar, precis som...
Bild: Von-Drew-Avery-CC-BY
...det amerikanska trädpiggsvinet.
Taggiga gnagare
Ett annat djur som använder taggar som skydd är Piggsvinet. Piggsvinet är ett gnagardjur som är större än igelkottarna och förekommer i södra Europa och i Afrika. De kan bli mer än 70 centimeter långa och väga upp till 30 kilo. I Sydamerika och Mexiko lever trädpiggsvinen som är en taggig släkting till marsvinen. De använder sin svans för att klättra i träd där de söker föda på vintrarna.
Gördelsvansödla
Cordylus tropidosternum
Benplattor som fungerar som pansar
Gördelsvansens kropp och svans täcks av benplattor som fungerar som ett pansar. Ödlan flyr in i trånga utrymmen och kilar fast sina benplattor när den känner sig hotad. Då är det nästan omöjligt för rovdjur att komma åt den.
Några arter saknar ben
Gördelssvansen är en ödla som lever i torra och klippiga områden.
Det finns omkring 40 arter med olika utseende och levnadssätt. Några har väl utvecklade ben och andra saknar ben. Vissa arter lever av insekter och andra av växter. Vissa lägger ägg och andra föder levande ungar.
Utbredningsområde i världen
Östafrika.
Vit markering = Utbredningsområde
Hotstatus enligt Rödlistan
Reglerad inom handel
CITES: B-listad.
Sköldsvansagam
Xenagama taylori
Täpper till ingången med svansen
Sköldsvansagam är en ödla som lever på torra, platta ytor i halvöken och savann. Ödlan gräver djupa gångar i sanden. Där skyddar sig sköldsvansagamen mot rovdjur, genom att använda sin breda, runda svans till att täppa igen ingången. Ödlan klarar hetta och mycket torra förhållanden ovanligt bra, men är framför allt aktiv på natten.
Blå färg visar dominans
Hanarna hos sköldsvansagam får en karaktäristisk blå färg på hakan och undersidan av huvudet, under parningssäsongen. Den skarpa blå färgen används för att visa dominans över andra hanar, och för att locka honor. Efter parningen lägger honan 4–8 ägg, som hon gräver ner i sanden. De nykläckta små ödlorna äter insekter och klarar sig själva direkt efter kläckning.
Husdjurspopularitet ett hot
Sköldsvansagamen är populär att hålla som husdjur i terrarier, precis som många andra små ödlor. Ödlans popularitet leder till att många individer vildfångas och transporteras långa sträckor för att sedan säljas. På sikt kan det leda till att sköldsvansagamen blir utrotningshotad. Därför är det bättre att köpa husdjursödlor som är uppfödda i fångenskap.
Utbredningsområde i världen
Nordvästra Somalia och östra Etiopien.
Hotstatus enligt Rödlistan
Reglerad inom handel
CITES: Ej listad.
Vad är Rödlistan?
Rödlistning är ett sätt att bedöma om olika djur- och växtarter är utrotningshotade utifrån kriterier som hur många djur eller växter som finns av arten och hur utbredda de är. En nationell rödlistning bedömer artens risk att dö ut inom ett lands gränser. Den internationella rödlistningen bedömer artens risk att dö ut över hela jorden.
Läs mer
Om rödlistning i Sverige: Artdatabanken, www.artdatabanken.se
Om rödlistning i världen: International Union for Conservation of Nature, IUCN, www.iucn.org
Vad är CITES?
För att bekämpa olaglig handel med djur och växter finns en internationell överenskommelse om handel, som heter CITES. CITES innebär att utrotningshotade djur och växter inte får köpas eller säljas mellan olika länder utan tillstånd.
CITES klassar olika arter i olika kategorier (som kallas Appendix I, II och III) beroende på hur hotad arten är. Ju större hotet från handeln är desto högre skydd. Inom EU finns ytterligare skydd för arter i CITES. EU:s egen klassning har fyra steg: A-D.
Förbjudet att handla med viltfångade arter
Högst skydd mot handel har de arter som är inom kategori A och B. Här gäller oftast att handel mellan EU och övriga världen är förbjuden utan tillstånd. Arter som är CITES A eller B-klassade får inte heller köpas eller säljas inom EU om det inte kan bevisas att de har lagligt ursprung och inte fångats i det vilda.
Att använda växter eller djur för att tillverka souvenirer och annat är också förbjudet. Den som bryter mot reglerna kan dömas till böter eller fängelse.
Kontrollera spridning av arter
Arter som är CITES C-klassade är utrotningshotade i ett visst land men inte nödvändigtvis i hela världen. CITES D-klassning betyder att en art importeras i så stort antal att de behöver regleras för att inte riskera att sprida sig okontrollerat där de inte hör hemma.
Spiky scales
There are many ways to protect yourself from being eaten. Animals can be poisonous, taste disgusting, look dangerous or be camouflaged so as not to be visible. Some animals have developed a protective covering of sharp skin flaps or spines and thorns, making them difficult or dangerous to put in the mouth.
The thorny devil's body is covered in sharp, scary thorns.
Photo: Annette-Teng-CC-BY
The spiny-tailed lizard rolls itself to a spiky ball when it feels threatened.
Photo: Daniel-Heuclin-naturepl.com
The thorny devil looks more dangerous than it is
The thorny devil is a lizard that has its upper body covered in hard, spiny skin flaps. The thorny body makes it difficult for predators to eat it. In addition, it is sand-coloured and difficult to spot. The thorny devil is native to Australia. It looks dangerous, and can inflate itself to look bigger. But it’s really only dangerous to ants. It can eat thousands of ants in a day.
The thorny devil is long-lived and can live for over 20 years. That’s not bad for a creature that inhabits the desert. Another thorny lizard is the East African spiny-tailed lizard. Like the thorny devil, it lives in desert areas, but in Africa and Madagascar. There are 40 different species and they can grow from 20 to 70 centimetres in length.
The hedgehog uses its spines as a defense.
Photo: I-Jorg-Hempel-CC-BY-SA
Close-up of the hedgehog's spines.
Photo: BS-Thurner-Hof-CC-BY-SA
The hedgehog's spines keeps many predators away, but the Eurasian eagle-owl doesn't get intimidated.
Photo: Piotr_J-CC-BY-SA
A spiny celebrity
The spiny hedgehog is familiar to most people. Hedgehogs are found in Europe, Asia and Africa in 15 different species. In Sweden, the hedgehog is found everywhere except in the far north. It is common in our gardens and also thrives in city parks. The spines of the hedgehog are actually hairs – developed through evolution into sharp spines. If the hedgehog feels threatened, it curls up and erects its spines. An adult hedgehog can have up to 7,500 spines. The spines protect them from being eaten. But foxes, martens and birds of prey all feed on hedgehogs. The hedgehog itself usually eats insects and worms, but it also likes to eat pancakes or dog food that people place in their gardens.
The African crested porcupine also uses its spines as a defense, just like...
Photo: Von-Drew-Avery-CC-BY
...the North American porcupine.
Spiny rodents
Another animal that uses spines for protection is the porcupine. The porcupine is a rodent larger than hedgehogs and is found in southern Europe and Africa. They can reach lengths of up to 70 centimetres and weigh as much as 30 kilograms. In South America and Mexico, the New World porcupines are a spiny relative of the guinea pig. They use their tails to climb trees where they look for food in the winter.
East African spiny-tailed lizard
Cordylus tropidosternum
Stores fat in spiny tail
The East African spiny-tailed lizard inhabits dry forests, in trees and on rocks, and is at its most active during mornings. The species stores fat in its spiny tail in preparation for the dry season. It is a cautious lizard that can move very quickly when seeking shelter, and it prefers to live in groups. Males become aggressive and territorial during mating season. After mating, the female gives birth to up to 6 live young.
The body and tail of the East African spiny-tailed lizard are covered with bone plates that serve as armour. The lizard escapes into tight spaces and wedges itself with its bone plates when it feels threatened. This makes it almost impossible for predators to get at it.
Caught in the wild and made into pets
Like many other species of lizards, the East African spiny-tailed lizard is a popular animal to keep in terrariums. However, people’s desire to keep lizards as pets is leading to many individuals being caught in the wild and transported long distances. At the moment the species is not endangered, but many other species of lizards have declined in numbers because of humans, and this could happen to the East African spiny-tailed lizard too.
Distribution worldwide
East Africa.
White marking = Distribution
Threat based on the Red List
Trade regulations
CITES: B-listed.
Shield-tailed agama
Xenagama taylori
Blocks the entrance with its tail
The shield-tailed agama is a lizard that lives in dry, flat areas of the semi-desert and savannah. The lizard digs deep burrows in the sand. There, the shield-tailed agama protects itself from predators by using its thick, round tail to block the entrance. The lizard is exceptionally good at coping with heat and very dry conditions, but is particularly active at night.
Blue colour signals dominance
Male shield-tailed agamas get a characteristic blue colour on the chin and underside of the head during mating season. The sharp blue colour is used to demonstrate dominance over other males, and to attract females. After mating, the female lays 4–8 eggs, which she buries in the sand. The newly hatched lizards eat insects and are self-sufficient immediately after hatching.
Popularisation of pet poses a threat
The shield-tailed agama is a popular terrarium pet, as are many other small lizards. The popularity of the lizard leads to many individuals being caught in the wild and transported long distances to be sold. In the long term, this could lead to the endangerment of the shield-tailed agama. It is therefore better to buy captive-bred lizards and keep as pets.
Distribution worldwide
North-western Somalia and eastern Ethiopia.
Threat based on the Red List
Trade regulations
CITES: Not listed.
What is the Red List?
The Red List is a way to assess whether different animal and plant species are at risk of extinction based on criteria such as how many animals or plants of a species exist and how widely distributed they are. A national Red List assesses a species’ risk of dying out within national borders. The international Red List assesses a species’ risk of dying out worldwide.
Read more
About the Red List in Sweden: The Swedish Species Information Centre (Artdatabanken), www.artdatabanken.se/en/
About the Red List worldwide: The International Union for Conservation of Nature (IUCN), www.iucn.org
What is CITES?
CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is a treaty that makes it illegal to buy or sell animals and plants that are at risk of extinction between countries without a permit.
CITES classifies species into different categories (called Appendix I, II and III) depending on how endangered each species is. In addition, the more the species is threatened by international trade, the higher its level of protection. Within the EU, CITES-listed species are further classified and protected by the EU’s own classification system. This has four Annexes, from A to D.
Ban on trading wild-caught species
The highest protection against trade is given to CITES-listed species included in the EU’s Annexes A and B. Usually this means that trade between the EU and the rest of the world is illegal without a permit. There is also a ban on trading these species within the EU unless it can be proved that they have a lawful origin and were not caught in the wild.
It is also forbidden to use plants or animals to make souvenirs etc. Anyone who breaks these regulations can be fined or imprisoned.
Controlling the spread of species
CITES-listed species that are in the EU’s Annex C are classified as endangered in at least one country but not necessarily in the whole world. An Annex D classification means that individual members of a species may be imported to the extent that they do not need to be regulated to avoid any risk of them spreading uncontrollably where they do not belong.