Dront

Raphus cucullatus

Utbredningsområde: Mauritius.
Utdöd (EX) sedan 1600-talet.

Varför är dronten utdöd?

Dronten dog ut ungefär 100 år efter att den upptäckts, och har varit en av de viktigaste arterna som har riktat fokus på människans ansvar i arters utdöende. Dronten var en fågel, endemisk art för ön Mauritius. Endemisk betyder att en art bara förekommer inom ett specifikt geografiskt område. Som många andra djur som utvecklats isolerade från rovdjur var dronten helt orädd för människor. Det, tillsammans med dess oförmåga att flyga, gjorde dronten till ett lätt byte, när ön Mauritius koloniserades av holländare i slutet av 1500-talet. Med kolonisatörernas båtar kom en hel del invasiva arter och husdjur till Mauritius. Hundar, grisar, katter, råttor och krabbmakaker plundrade drontbon på ägg samtidigt som människan förstörde drontens livsmiljöer. De introducerade djurens negativa påverkan bedöms idag ha varit den främsta orsaken till drontens utdöende, men mänsklig jakt på dront bidrog också.

Vissa jagade dronten bara för att äta muskelmagen som ansågs vara den mest välsmakande delen på fågeln, eftersom en del ansåg att köttet var osmakligt. Kaptenen Willem Van West-Zanen, beskriver i en skeppsdagbok från 1602 att ca 25 dronter fångades för att bli mat, och att dessa var så stora att två räckte för att mätta en hel besättning. De övriga saltades in för att ätas senare.

Dront från skeppsdagboken på det holländska skeppet Gelderland.

Erkändes inte som utdöd

När holländarna lämnade Mauritius 1710 var dronten och de flesta större landlevande däggdjur på ön utdöda. Drontens utdöende erkändes dock inte förrän under 1800-talet. Delvis för att utrotning av djur inte ansågs möjlig förrän det bevisades av zoologen och paleontologen Georges Cuvier, och dessutom trodde många länge att dronten bara var en myt.
Dronten används som symbol för organisationer som arbetar med skyddandet av hotade arter. Varje år delar Center for Biological Diversity ut en gummidront, The Rubber Dodo Award, till den som ”gjort mest för att förstöra för vildmark, arter och biologisk mångfald”.

Okänt exakt hur dronten såg ut

I vår monter står en modell av en dront. Men exakt hur en dront såg ut är osäkert. Drontens utseende finns bara bevarat i teckningar, målningar och beskrivningar som alla är från 1600-talet. De varierar kraftigt och bara ett fåtal tros ha skapats utifrån levande vilda djur. Genom benfynd vet vi att dronten var ungefär en meter hög och kan ha vägt mellan 10 – 17 kg i det vilda, medan gödda fåglar i fångenskap vägde runt 21 – 27 kg.

Även om dronten har beskrivits som fet och klumpig så har den troligtvis varit mycket välanpassad till sitt ekosystem. Att dronten inte kunde flyga beror troligen på god tillgång på föda i kombination med få naturliga fiender på ön.

Dronten i Alice i underlandet.