Olika som blir lika
För att en art ska kunna överleva måste den kunna anpassa sig till sin omgivning och fortplanta sig. Många arter specialiserar sig till en viss livsmiljö. De hittar sin egen nisch i naturen. Detta kallas för evolution eller utveckling. När arter som inte är släkt med varandra utvecklar liknande beteenden och utseende kallas det för konvergent evolution. De olika arterna lever i samma klimat och miljö – fast i skilda delar av världen. Vilka djur kan du komma på som liknar varandra utan att vara släkt?
Flygekorren lever från östra delarna av Finlande genom hela asiatiska taigan till Korea och Japan. Den lever i skogen och använder sina hudflikar till att glidflyga upp till 50 meter mellan trädtoppar och grenar.
Flygpungekorrar är pungdjur som liknar flygekorrar både till utseende och levnadssätt. Men de är inte särskilt nära släkt. Flygpungekorrarna lever i Australien, och har utvecklat förmågan att glidflyga mellan träden, helt oberoende av flygekorrarna.
Bild: David-Cook-CC-BY-NC
Vingar har utvecklats flera gånger genom historien, hos olika artgrupper som inte är släkt med varandra. Fladdermöss, fåglar och insekter har alla vingar, som uppstått oberoende av varandra.
Flygpungekorre och flygekorre
Den australiensiska flygpungekorren Petaurus breviceps, är ett pungdjur som kan glidflyga tack vare utsträckbara hudflikar mellan fram- och bakben. Den är mycket lik flygekorren, ett moderkaksdäggdjur som lever i andra delar av världen. Arterna har liknande utseende och flygförmåga, men är inte närmare släkt. De har anpassat sig till samma miljö och fått nästan samma utseende.
De äldsta fynden av hajar är ungefär 420 miljoner år gamla. Hajar är väl anpassade till att simma snabbt och tyst genom vattnet, med sin strömlinjeformade kropp.
Bild: Kakidai-CC-BY-SA
Delfinernas förfäder blev vattenlevande för omkring 40 miljoner år sedan - de har alltså funnits mycket kortare tid än hajarna. Delfinerna är däggdjur, som utvecklat en liknande kropp och ett liknande levnadssätt som hajen, utan att vara släkt.
Bild: sheilapic76-CC-BY
Däggdjuret delfin och fisken haj
Delfiner och hajar är också exempel på konvergent evolution. Delfinen är ett däggdjur vars föregångare levde på land. Med tiden anpassade den sig till ett liv i vatten. Delfinen fick en lång strömlinjeformad kropp. Den har en stark stjärtfena och styrfenor på sidorna och ovandelen av kroppen för att kunna ta sig fram snabbt och smidigt i vattnet. Hajarna har en liknade kroppsform men är en broskfisk. Kroppen hålls upp av brosk, och hajen andas med gälar under vattnet. Delfiner har ett skelett av ben, och andas in luft vid ytan. Trots dessa skillnader är de väldigt lika varandra, och delar samma nisch i naturen.
Kungsboan kramar ihjäl sina byten och sväljer dem hela. Boaormar lever i Sydamerika och föder levande ungar, men förutom det är de väldigt lika pytonormar som lever i Asien. De liknande utseendena och levnadssätten har utvecklats oberoende av varandra.
Kungspytonormen lever i Afrika och många andra pytonormar lever i Asien. De har liknande levnadssätt och utseende som boaormar, men lägger ägg som de ruvar. Likheterna mellan boaormar och pytonormar är ett exempel på konvergent evolution.
Smaragdboan är en boaorm som lever i de tropiska delarna av Sydamerika. Den är mycket lik grön trädpytonorm.
Bild: Joseph-Bylund-CC-BY-SA
Grön trädpyton lever i Sydostasien och Nya Guinea. Den har många likheter med smaragdboa, men inget nära släktskap.
Bild: Jesper-Flygare-Malmö-Museer
Fossan är ett rovdjur som lever på Madagaskar. Kroppen och levnadssättet liknar kattdjurens, men de är inte närmare släkt.
Bild: Rod-Waddington-CC-BY-SA
Jaguarundin är ett litet kattdjur som liknar madagaskarrovdjuret fossa, utan att de är släkt.
Bild: Rod-Waddington-CC-BY-SA
Boaorm och pytonorm – lika men olika
Boaormen och pytonormen är också exempel på konvergent evolution. Det är mer än 60 miljoner år sedan de hade en gemensam anfader, och är inte nära släkt med varandra. Trots detta är de väldigt lika. De har levt i samma naturliga nisch under lång tid och anpassat sig till klimatet och miljön.
Fossan som liknar en katt
Rovdjuret fossa som lever på Madagaskar påminner till utseendet om en katt. Fossan har flexibla fotleder och är bra på att klättra i träd och hoppa precis som en katt. Men de är inte närmare släkt med varandra. Fossan tillhör en helt egen familj av rovdjur – som bara lever på Madagaskar.
Trilobiterna var bland de första djuren på jorden som hade en bra syn. De utvecklades redan för en halv miljard år sedan. Ögonen liknar de som kräftdjur och insekter har idag.
Bläckfiskar tillhör blötdjuren, och har avancerade ögon med näthinna, hornhinna och lins - precis som hos ryggradsdjuren. Ögonen har dock utvecklats genom konvergent evolution - helt oberoende av varandra.
Bild: Laszlo-Ilyes-CC-BY
Ryggradsdjurens ögon utvecklades från hjärnceller, medan blötdjurens ögon utvecklades från hudceller. Ändå har de fått väldigt lika form och funktion.
Bild: Pathogenhk-CC-BY-SA
Ögat har utvecklats många gånger
Ett annat exempel på konvergent evolution är ögats utveckling hos olika arter. Forskare anser att ögat utvecklats många, av varandra oberoende, gånger sedan livet uppstod på jorden. De tidigaste exemplen på ögats utveckling finns redan för mer än 500 miljoner år sedan hos trilobiterna som levde i haven. Många, nu levande, arter har ögon som fungerar på liknande sätt. Däggdjur, bläckfiskar och fiskar har ögon med näthinna, lins och hornhinna.

Smaragdboa
Corallus caninus




Kan ”se” värme
Smaragboa är en ogiftig orm som lever i tropiska skogar i Sydamerika. Sitt namn på latin, caninus, har den fått eftersom formen på ormens huvud liknar en hund – Canis lupus på latin.
På natten jagar ormen med hjälp av värmegropar. Det är gropar i läppen, som känner av värmeförändringar i omgivningen. Groparna gör att ormen inte behöver kunna se med ögonen för att hitta sitt byte, eftersom bytesdjurens kroppsvärme uppfattas av värmegroparna. När ormen har tagit ett byte så behöver den oftast inte äta på flera månader. Det beror på att matsmältningen är väldigt långsam.

Bild: Pogrebnoj-Alexandroff-CC-BY-SA
Längsta tänderna
Smaragdboan har de längsta tänderna av alla ogiftiga ormar, i förhållande till sin storlek.
Ormen lever mest i träden. På dagen vilar den slingrad runt en gren. När smaragdboan parat sig, bär honan de befruktade äggen i sin kropp tills de kläcks inuti henne. Sedan föder hon ungarna levande. Smaragdboans ungar är ofta rödorangea i färgen.
Ormen lever i regnskogen, som förstörs allt mer av människan. Därför får den allt mindre utrymme att leva på, och riskerar att minska kraftigt i antal.
Smaragdboan är inte giftig men har långa huggtänder. Här är tänderna till viss del infällda.
Bild: Nate-J-E-CC-BY-SA
Smaragdboans ungar är ofta orangea i färgen.
Bild: Johanna-Rylander-Malmö-Museer
Utbredningsområde i världen

Tropiska delarna av Sydamerika.
Vit markering = Utbredningsområde
Hotstatus enligt Rödlistan

Reglerad inom handel
CITES: B-listad.

Vad är Rödlistan?
Rödlistning är ett sätt att bedöma om olika djur- och växtarter är utrotningshotade utifrån kriterier som hur många djur eller växter som finns av arten och hur utbredda de är. En nationell rödlistning bedömer artens risk att dö ut inom ett lands gränser. Den internationella rödlistningen bedömer artens risk att dö ut över hela jorden.
Läs mer

Om rödlistning i Sverige: Artdatabanken, www.artdatabanken.se
Om rödlistning i världen: International Union for Conservation of Nature, IUCN, www.iucn.org

Vad är CITES?
För att bekämpa olaglig handel med djur och växter finns en internationell överenskommelse om handel, som heter CITES. CITES innebär att utrotningshotade djur och växter inte får köpas eller säljas mellan olika länder utan tillstånd.
CITES klassar olika arter i olika kategorier (som kallas Appendix I, II och III) beroende på hur hotad arten är. Ju större hotet från handeln är desto högre skydd. Inom EU finns ytterligare skydd för arter i CITES. EU:s egen klassning har fyra steg: A-D.

Bild: Steve-Hillebrand
Förbjudet att handla med viltfångade arter
Högst skydd mot handel har de arter som är inom kategori A och B. Här gäller oftast att handel mellan EU och övriga världen är förbjuden utan tillstånd. Arter som är CITES A eller B-klassade får inte heller köpas eller säljas inom EU om det inte kan bevisas att de har lagligt ursprung och inte fångats i det vilda.
Att använda växter eller djur för att tillverka souvenirer och annat är också förbjudet. Den som bryter mot reglerna kan dömas till böter eller fängelse.
Kontrollera spridning av arter

Arter som är CITES C-klassade är utrotningshotade i ett visst land men inte nödvändigtvis i hela världen. CITES D-klassning betyder att en art importeras i så stort antal att de behöver regleras för att inte riskera att sprida sig okontrollerat där de inte hör hemma.

Different but becoming similar
For a species to survive, it must be able to adapt to its environment and reproduce. Many species specialise in a particular habitat. They find their own niche in nature. This is called evolution or development. When unrelated species develop similar behaviours and appearance, it is called convergent evolution. The different species live in the same climate and environment – but in different parts of the world. What animals can you think of that are similar but not related?
The Siberian flying squirrel lives from the eastern parts of Finland all the way through the Asian taiga to Korea and Japan. It lives in the forest, and uses its skin flaps to glide up to 50 meters between treetops and branches.
The flying phalangers such as the sugar glider, are marsupials that resemble flying squirrels both in apperence and way of living. But they are not closely related. The sugar glider lives in Australia, and has developed the ability to glide completely separate from the flying squirrels.
Photo: David-Cook-CC-BY-NC
Wings has evolved many times through history, in different groups of species unrelated to eachother. Bats, birds and insects all have wings, that have evolved independantly.
Gliders and flying squirrels
The sugar glider, Petaurus breviceps, is a marsupial native to Australia, that can glide thanks to extendable skin flaps between its front and back legs. It is very similar to the flying squirrel, a placental mammal that lives in other parts of the world. The species have a similar appearance and flying ability, but are not closely related. They have adapted to a similar environment and have almost the same appearance.
The oldest shark finds are about 420 million years old. Sharks are well adapted to swimming quickly and silently through the water, with their streamlined bodies.
Photo: Kakidai-CC-BY-SA
The ancient relatives of dolphins became water-living arond 40 million years ago - meaning they have existed much shorter than sharks. Dolphins are mammals, that have gotten a similar body and way of living as the sharks - without being related.
Photo: sheilapic76-CC-BY
Dolphins are mammals and sharks are fish
Dolphins and sharks are also examples of convergent evolution. The dolphin is a mammal whose predecessor lived on land. Over time, it adapted to life in the water. The dolphin developed a long, streamlined body. It has a powerful tail fin and fins on the sides and top of its body that allow it to move quickly and smoothly through the water. Sharks have a similar body shape but are a cartilaginous fish. The body is held up by cartilage, and the shark breathes with gills beneath the water. Dolphins have a skeleton of bones, and breathe air at the surface. Despite these differences, they are very similar, and share the same niche in nature.
The boa constrictor squeezes its prey to death and swallows it whole. Boas live in South America and give birth to live young, but apart from that, they are very similar to pythons living in Asia. The similarities in appearance and ways of living have developed independant of eachother.
The royal python lives in Africa, and many other pythons live in Asia. They have a similar way of living and appearance as boas, but they lay eggs which they incubate. The similarities between boas and pythons are examples of convergent evolution.
The emerald boa is a boa living in the tropical parts of South America. It is very similar to the green tree python.
Photo: Joseph-Bylund-CC-BY-SA
The green tree python lives in Southeast Asia and New Guinea. It has many similarities with the emerald boa, but the species are not closely related.
Photo: Jesper-Flygare-Malmö-Museer
The fossa is predator living in Madagascar. Its body and way of living is similar to cats, but they are not closely related.
Photo: Rod-Waddington-CC-BY-SA
The jaguarundin is a small wild cat, that resembles the madagascan predator fossa, without being closely related.
Photo: Rod-Waddington-CC-BY-SA
Boas and pythons – similar but different
The boa and the python are also examples of convergent evolution. They shared a common ancestor more than 60 million years ago, and are not closely related. Nevertheless, they are very similar. They have lived in the same natural niche for a long time, adapting to the climate and environment.
The fossa that looks like a cat
The predator known as the fossa, which lives in Madagascar, resembles a cat in appearance. The fossa has flexible ankles and is a good tree climber and can jump just as well as a cat. But they are not closely related. The fossa belongs to a unique family of predators – only found in Madagascar.
The trilobites were among the first animals on Earth with good eyesight. The eyes evolved about half a billion years ago! The trilobites' eyes are similar to those of today's crustaceans and insects.
The cephalopods, such as octopuses, belong to the molluscs. Cephalopods have advanced eyes, with retina, cornea and lens - just like vertebrates have. However, the eyes have evolved through convergent evolution - completely independently of each other.
Photo: Laszlo-Ilyes-CC-BY
Vertebrates' eyes developed from brain cells, while the molluscs' eyes developed from skin cells. Yet, they have gotten very similar shapes and functions.
Photo: Pathogenhk-CC-BY-SA
The eye has evolved many times
Another example of convergent evolution is the evolution of the eye in different species. Scientists believe that the eye has evolved many independent times since life first appeared on Earth. The earliest examples of eye evolution date back more than 500 million years to the trilobites that lived in the oceans. Many species alive today have eyes that function in a similar way. Mammals, cephalopods (such octopuses) and fish have eyes with a retina, lens and cornea.

Emerald Tree Boa
Corallus caninus




Can ”see” heat
The emerald tree boa is a nonvenomous snake that lives in tropical forests in South America. It gets its Latin name, caninus, because the shape of the snake’s head resembles a dog – Canis lupus in Latin.
By night, the snake hunts with the help of heat pits. These are pits on the lip that detect changes in the temperature of the environment. The pits eliminate the need for the snake to use its eyes when looking for prey, as the body heat of the prey is detected by the heat pits. Once the snake has captured its prey, it does not need to eat for several months. This is because digestion is very slow.

Photo: Pogrebnoj-Alexandroff-CC-BY-SA
The longest teeth
The emerald tree boa has the longest teeth of all nonvenomous snakes, relative to its size. The snake lives mostly in trees. During the day it rests wrapped around a branch. Once the emerald tree boa has mated, the female carries the fertilised eggs in her body until they hatch inside her. She then gives birth to the young alive. The babies of the emerald tree boa are often red orange in colour.
The snake inhabits the rainforest, which is undergoing increasing human destruction. As a result, it has less and less space to live in, and is in danger of being greatly reduced in numbers.
The Emerald tree boa is not venomous, but has long fangs. In this photo, the fangs are partially recessed.
Photo: Nate-J-E-CC-BY-SA
The emerald boa's young are often orange coloured.
Photo: Johanna-Rylander-Malmö-Museer
Distribution worldwide
Tropical parts of South America.
White marking = Distribution

Threat based on the Red List

Trade regulations
CITES: B-listed.

What is the Red List?
The Red List is a way to assess whether different animal and plant species are at risk of extinction based on criteria such as how many animals or plants of a species exist and how widely distributed they are. A national Red List assesses a species’ risk of dying out within national borders. The international Red List assesses a species’ risk of dying out worldwide.
Read more

About the Red List in Sweden: The Swedish Species Information Centre (Artdatabanken), www.artdatabanken.se/en/
About the Red List worldwide: The International Union for Conservation of Nature (IUCN), www.iucn.org

What is CITES?
CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is a treaty that makes it illegal to buy or sell animals and plants that are at risk of extinction between countries without a permit.
CITES classifies species into different categories (called Appendix I, II and III) depending on how endangered each species is. In addition, the more the species is threatened by international trade, the higher its level of protection. Within the EU, CITES-listed species are further classified and protected by the EU’s own classification system. This has four Annexes, from A to D.

Photo: Steve-Hillebrand
Ban on trading wild-caught species
The highest protection against trade is given to CITES-listed species included in the EU’s Annexes A and B. Usually this means that trade between the EU and the rest of the world is illegal without a permit. There is also a ban on trading these species within the EU unless it can be proved that they have a lawful origin and were not caught in the wild.
It is also forbidden to use plants or animals to make souvenirs etc. Anyone who breaks these regulations can be fined or imprisoned.
Controlling the spread of species

CITES-listed species that are in the EU’s Annex C are classified as endangered in at least one country but not necessarily in the whole world. An Annex D classification means that individual members of a species may be imported to the extent that they do not need to be regulated to avoid any risk of them spreading uncontrollably where they do not belong.
