När människan härmar naturen

När vi människor försöker efterlikna och använda oss funktioner och fenomen som redan finns i naturen kallar vi detta för biomimikry. Biologer, ingenjörer, arkitekter och designers samarbetar för att med hjälp av naturen hitta lösningar på problem som finns runt om oss.

Kardborrebandet en uppfinning från en blomsteräng

När den schweiziske ingenjören Georges de Mestral kom hem från en jakttur såg han att pälsen på hans hund var full av blomhuvud från kardborreväxten. Kardborrens förmåga att fastna i pälsen på djur gör att den lättare kan sprida sina frön vidare i naturen. Mestral blev inspirerad av kardborrens taggar. Han konstruerade ett band där ena sidan är taggig som själva kardborren och den andra sidan är mjuk och luddig som pälsen på ett djur.

Mestral fick patent på sitt kardborreband 1955 och sedan dess används hans uppfinning till kläder, skor, leksaker, armband och den används till och med i rymden – i astronauternas verktygsbälten. Har du någonting hemma med kardborreband på?

Geckons magiska fötter

Geckoödlorna har gjort sig kända för att både kunna gå eller klättra på lodräta väggar och jaga insekter springande upp och ner i ett tak. Deras fötter fäster på alla möjliga ytor inklusive helt plana glasrutor. Det var inte förrän forskare började studera deras fötter på molekylnivå som man förstod hur det går till. På undersidan av geckons fötter finns det mycket små hår som kallas Setae. De har mer än 14 000 hårstrån på en kvadratmillimeter! Längst ut på håren finns det ännu mindre hullingar som fäster mot underlaget ända ner på nanonivå.

Geckofötterna inte bara fäster på underlaget utan släpper också när geckon flyttar sig. Dessutom är fötterna självrengörande och lämnar inga smutsiga spår efter sig. Nu har forskare lyckats tillverka vad som kallas ”geckotejp”, och andra produkter med liknande egenskaper. Produkter med mycket stark fästförmåga, som är lätta att ta loss och som inte smutsar ner underlaget. Tänk om en fotbollsmålvakt hade sådana handskar!

Inte nytt att härmas

Biomimikry kan uppfattas som en ganska ny teknik. Men den har egentligen funnits hos oss länge. Paddlar och åror efterliknar vattenfåglars fötter. Om du tittar på en ankas fötter när den simmar så förstår du hur en paddel fungerar. Bröderna Wright, som uppfann det första fungerande flygplanet, studerade hur duvor rörde sig i luften. Kanske kan du komma på fler sätt som vi har efterapat naturen om du tittar dig omkring?

Guldgecko

Jagas för sitt kött

I tre olika, små och tropiska skogsområden i Vietnam lever guldgeckon. Mellan de tre områdena där arten lever, verkar det inte finnas någon spridning av arten. Därför diskuterar forskare om ifall guldgeckon kanske egentligen består av i alla fall två olika arter. Men än så länge anses ödlorna på de tre olika platserna tillhöra samma art. Eftersom spridningen av guldgeckon är så liten, och antalet individer minskar, är ödlan utrotningshotad. Det största problemet är att guldgeckon jagas för sitt kött.

Klättrar på alla ytor

Som andra arter av geckos är guldgeckon en fantastisk klättrare. På undersidan av fötterna har geckos hudflikar, som i sin tur är klädda med mikroskopiskt små hår, som tillsammans gör att kontaktytan mellan geckons fötter och ytan den klättrar på blir enormt stor. Det gör att guldgeckon, precis som många andra geckos, kan klättra på alla möjliga ytor – och till och med hänga upp och ned på glas.

Kan tappa sin svans

Guldgeckon är en nattaktiv ödla. På dagarna sitter den helst och gömmer sig, medan den är ute och jagar på nätterna. Den är väldigt snabb, och kan hoppa både långt och högt. Om guldgeckon blir skrämd, jagad eller fasthållen kan den släppa sin svans som självförsvar. Svansen fortsätter röra sig lång tid efter att den släppt från kroppen, och kan på så sätt förvirra rovdjuret och guldgeckon hinner komma undan. Svansen växer ut igen, men den blir aldrig lika lång och stark som den första.

Vad är Rödlistan?

Rödlistning är ett sätt att bedöma om olika djur- och växtarter är utrotningshotade utifrån kriterier som hur många djur eller växter som finns av arten och hur utbredda de är. En nationell rödlistning bedömer artens risk att dö ut inom ett lands gränser. Den internationella rödlistningen bedömer artens risk att dö ut över hela jorden.

Läs mer

Om rödlistning i Sverige: Artdatabanken, www.artdatabanken.se
Om rödlistning i världen: International Union for Conservation of Nature, IUCN, www.iucn.org

Vad är CITES?

För att bekämpa olaglig handel med djur och växter finns en internationell överenskommelse om handel, som heter CITES. CITES innebär att utrotningshotade djur och växter inte får köpas eller säljas mellan olika länder utan tillstånd.

CITES klassar olika arter i olika kategorier (som kallas Appendix I, II och III) beroende på hur hotad arten är. Ju större hotet från handeln är desto högre skydd. Inom EU finns ytterligare skydd för arter i CITES. EU:s egen klassning har fyra steg: A-D. 

Förbjudet att handla med viltfångade arter

Högst skydd mot handel har de arter som är inom kategori A och B. Här gäller oftast att handel mellan EU och övriga världen är förbjuden utan tillstånd. Arter som är CITES A eller B-klassade får inte heller köpas eller säljas inom EU om det inte kan bevisas att de har lagligt ursprung och inte fångats i det vilda.

Att använda växter eller djur för att tillverka souvenirer och annat är också förbjudet. Den som bryter mot reglerna kan dömas till böter eller fängelse. 

Kontrollera spridning av arter

Arter som är CITES C-klassade är utrotningshotade i ett visst land men inte nödvändigtvis i hela världen. CITES D-klassning betyder att en art importeras i så stort antal att de behöver regleras för att inte riskera att sprida sig okontrollerat där de inte hör hemma. 

Mimicking nature

When we as humans try to mimic and use features and phenomena that already exist in nature, we call it biomimicry. Biologists, engineers, architects and designers work together to use nature as a way of finding solutions to problems that exist around us. 

Velcro – an invention from a meadow of flowers

When Swiss engineer Georges de Mestral returned from a hunting trip, he found his dog’s coat full of the flower heads of burdocks known as burrs. The ability of these burrs to stick to the fur of animals makes it easier for the burdock to spread its seeds around in the wild. Mestral was inspired by the hooks of the burrs. He designed a fastener where one side is spiny like the burrs themself and the other side is soft and fuzzy like the fur of an animal.

Mestral patented his fabric fastener in 1955 and since then his invention known as Velcro has been used for clothes, shoes, toys, bracelets and even in space – in the tool belts of astronauts. Do you have anything at home with Velcro on it? 

The ingenious feet of the gecko

The geckos have been known to both walk and climb vertical walls and hunt insects while running upside down across a ceiling. Their feet attach to all sorts of surfaces including perfectly flat panes of glass. It wasn’t until scientists started studying their feet at the molecular level that they understood how this works. On the underside of the gecko’s feet are tiny hairs known as setae. They have more than 14,000 hairs in one square millimetre! At the end of the hairs there are even smaller barbs that stick to the surface down to the nano level.

The gecko feet not only attach to the surface but also release when the gecko moves. In addition, the feet are self-cleaning and leave no dirty marks. Scientists have now succeeded in producing what is called ”gecko tape”, and other products with similar properties. Products with very strong adhesive properties, which are easy to remove and do not stain the surface. Imagine if a goalkeeper in football wore gloves like that! 

Mimicking is hardly new

Biomimicry may be thought of as a fairly new technique. But it has actually been with us for a long time. Paddles and oars mimic the feet of waterbirds. If you look at a duck’s feet as it swims, you’ll understand how a paddle works. The Wright brothers, who invented the first working aeroplane, studied how pigeons moved in the air. Maybe if you look around, you can think of more ways we’ve mimicked nature? 

What is the Red List?

The Red List is a way to assess whether different animal and plant species are at risk of extinction based on criteria such as how many animals or plants of a species exist and how widely distributed they are. A national Red List assesses a species’ risk of dying out within national borders. The international Red List assesses a species’ risk of dying out worldwide. 

Read more

About the Red List in Sweden: The Swedish Species Information Centre (Artdatabanken), www.artdatabanken.se/en/ 
About the Red List worldwide: The International Union for Conservation of Nature (IUCN), www.iucn.org

What is CITES?

CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is a treaty that makes it illegal to buy or sell animals and plants that are at risk of extinction between countries without a permit.

CITES classifies species into different categories (called Appendix I, II and III) depending on how endangered each species is. In addition, the more the species is threatened by international trade, the higher its level of protection. Within the EU, CITES-listed species are further classified and protected by the EU’s own classification system. This has four Annexes, from A to D. 

Ban on trading wild-caught species

The highest protection against trade is given to CITES-listed species included in the EU’s Annexes A and B. Usually this means that trade between the EU and the rest of the world is illegal without a permit. There is also a ban on trading these species within the EU unless it can be proved that they have a lawful origin and were not caught in the wild.

It is also forbidden to use plants or animals to make souvenirs etc. Anyone who breaks these regulations can be fined or imprisoned.   

Controlling the spread of species

CITES-listed species that are in the EU’s Annex C are classified as endangered in at least one country but not necessarily in the whole world. An Annex D classification means that individual members of a species may be imported to the extent that they do not need to be regulated to avoid any risk of them spreading uncontrollably where they do not belong.