Damhattar med fjädrar

Malmösocietetens hattar

I montern framför dig ser du två damhattar dekorerade med fjädrar från fåglar. Den ena är brun med bollar och fjädrar. Den har använts av borgmästarinnan Maria Skytte på 1910-talet. Maria var gift med borgmästare Vilhelm Skytte.  

Den andra är blå och dekorerad med vita fågelvingar, troligtvis från en mås. Den är från Paris och är tillverkad 1912. Hatten har burits av Elisabeth Weibull på Ribersborg.

Fågelarter höll på att utrotas

Redan på 1100-talet användes fjädrar som hattprydnader i Europa. Exotiska fjädrar i hatten signalerade rikedom och social status. Militärer med hög rang hade gärna stora fjäderplymer i sina hattar.  Under 1700-talets början tog sig fjädermodet ner till medelklassen. Strutsar, paradisfåglar, kolibrier och många andra fåglar användes i skapandet av moderiktiga hattar. I mitten av 1800-talet växte fjäderhandeln till extrema proportioner då enklare hattar, så kallade bonnetter ersattes av stora fjäderhattar. År 1892 gjorde en handelsman i London en order på fjädrar från 6000 Paradisfåglar, 40.000 Kolibrier och 360.000 fjädrar från olika Indiska fåglar. Vid en auktion i London år 1902 såldes fjädrar från 192.960 hägrar vid ett och samma tillfälle. Som konsekvens av handeln blev många fågelarter utrotningshotade eller helt utrotade.

Protester

År 1896 organiserades en protest i Boston mot fjädermodet och fågelmasslakten. Fler än 900 inflytelserika kvinnor deltog. År 1897 genomdrevs en av de första lagarna i USA som förbjöd handel med vildfågelfjädrar. I och med detta minskade fjäderanvändandet i modet. Fjädrar används fortfarande över hela världen, inte bara i hattar, utan även i kläder, kuddar, täcken med mera. Numera är det olagligt i nästan alla länder att använda fjädrar fån utrotningshotade fågelarter. Idag är det vanligast med fjädrar från tamfåglar som föds upp för sitt kött och sina fjädrars skull.

Det sjätte massutdöendet

Människan har under hela sin period på jorden, utrotat växt- och djurarter. Just nu befinner sig jorden i det sjätte massutdöendet genom tiderna. En fågelart som utrotades delvis för att människan använde dess kött och fjädrar och delvis på grund av att den åt av grödor i lantbruket, var den amerikanska vandringsduvan. Oavsett skälen till att den jagades, användes fjädrarna till att främst stoppa kuddar och täcken, men även till prydnad. Den amerikanska vandringsduvan var under mitten av 1800-talet USAs vanligaste fågelart. Under början av 1900-talet utrotades den på kort tid. De sista vilda amerikanska vandringsduvorna sköts runt år 1910. Den allra sista individen fanns i djurpark på Cincinnati Zoo och dog 1914, det var en hona som kallades för Martha