Akvariefiskens resa

Att ha akvariefiskar som husdjur är populärt i Sverige. Enligt en undersökning gjord av Novus 2017 finns det ungefär 81 000 akvarier runt om i Sverige. Att ha akvarium är populärt även utomlands. Varje år flyttas cirka 1,3 miljarder akvariefiskar över hela världen.

Det finns lagar för hur akvariefiskarna transporteras. Djuren får inte lida eller plågas under transporterna. Fiskarna transporteras oftast i plastbehållare eller plastpåsar med lite vatten och mycket luft. Detta för att syret ska räcka under transporten, som oftast är med flyg eller kortare sträckor med lastbil. Behållarna värmeisoleras också för fiskarnas vatten ska hålla jämn temperatur. När fiskarna kommer till Sverige hamnar de först hos en leverantör som håller fiskarna i karantän i några veckor, innan de säljs vidare till akvarieaffärerna. Sjuka fiskar får inte säljas vidare.

Odlad akvariefisk

De flesta av de cirka 5000 arter av sötvattensfisk för akvarier är odlade i fångenskap. I bland annat Israel, Tjeckien och Singapore finns storskalig uppfödning av akvariefisk. När det gäller saltvattensfiskar är det bara omkring 10% som odlas, resten är vildfångade. Oftast är odlad fisk mycket billigare än vildfångad. En liten del av akvariefiskarna som säljs i våra butiker är odlade i Sverige. Svenskodlad akvariefisk har genom avel med tiden anpassats till svenska förhållanden, och tål vårt vatten bättre, än fiskar som är vana vid andra sorters vatten.

Men odlad fisk löper större risk att bli inavlad, eftersom den genetiska mångfalden minskar med tiden. Då blir risken för sjukdomar och kroppsliga defekter större. En del odlare försöker genom avel medvetet få fiskar att ändra färg och utseende. Vissa sorter av slöjstjärtar och kampfiskar är så hårt avlade att de inte längre har mycket gemensamt med ursprungsarten. Sådana fiskar kan både ha svårt att bete sig naturligt och lida av olika sjukdomar.

Vildfångad fisk

De flesta vildfångade sötvattensakvariefiskarna kommer från Sydamerika. De transporteras med flyg. I Sydamerika är det mer än 100 000 personer som försörjer sig på att fånga akvariefisk i Amazonas. För många mindre samhällen är det en mycket viktig del av deras ekonomi. Inkomsterna från fisket bidrar till att färre behöver hugga ner regnskog till odling och försörjning. Fisket sker i liten skala, och påverkar inte naturen någon större omfattning. Storskaligt fiske leder i många fall till utfiskning och förstörda livsmiljöer.

Projekt Piaba

Piaba är ett projekt som startades i Rio Negro-området i Amazonas 1991, för att bevara regnskog och biologisk mångfald. När forskare undersökte fisket av den populära akvariefisken kardinaltetra i Rio Negrofloden visade det sig att det gjordes på ett hållbart sätt. Fisket bidrog till att bevara skogen och ekosystemen i området. Projekt Piaba vill skydda det lokala fisket, och utbilda fiskare i hur man fiskar och bedriver handel på ett långsiktigt vis. Projektet arbetar också för att förbättra den internationella handeln med akvariefisk. Projektet har fått stort genomslag och de lokala fiskarna har fått bättre levnadsvillkor och utbildning.

Kardinaltetra

Färger som lyser upp i grumligt vatten

Kardinaltetran lever i något som kallas svartvatten. Svartvatten är bärnstensfärgat och inte svart som man kan tro. Det är rester från exempelvis löv och bark som färgar vattnet brungult. 

Kardinaltetran är en stimfisk. Att leva i ett stim är ett sätt att skydda sig mot rovdjur. De klart lysande blåa och röda banden gör att fiskarna lättare känner igen varandra. Stimmet håller då bättre ihop i det grumliga vattnet. Färgerna förvirrar också större rovfiskar som ger sig in i stimmet för att äta tetrorna.

Populär akvariefisk

Kardinaltetran infördes 1956 till Sverige. Det är samma år som TV:n kom. Då blev den årets akvariefisk.

Kardinaltetran är en populär fisk att ha i akvarium, men lite känslig. Neontetran, som är en liknande fisk, kan vara bättre att börja med om du är nybörjare som vill ha akvarium. De flesta kardinaltetror i handeln är vildfångade och inte odlade.  
Namnet kardinaltetra kommer från kardinalens kläder. Kardinalen är påvens närmsta medarbetar i den romerskkatolska kyrkan. Kläderna påminner om kardinaltetrans röda skimrande band på undersidan av kroppen.

Black Molly

Framodlad akvariefisk

Viltformen Molly är en liten blekgrön fisk som främst lever i bräckt vatten. Från den artern har man odlat fram akvariefisken Black Molly. Viltformen är sällsynt i akvariehandeln. Det har odlats fram många olika former och färger av Black Molly. Den helsvarta, som är vanligast, anses helt domesticerad. Det betyder att den är avlad och förändrad av att människan styrt urvalet och hållit arten i fångenskap.

Black Molly är avlad så att den behöver skötsel och skyddad miljö, och fisken skulle inte klara sig i det vilda i naturen. Den behöver bra gömställen i akvariet och trivs bäst i ett litet stim, bestående av en hane och några honor. 

Hanen dansar för honan i akvariet

Den könsmogna hanen har fenstrålar i analfenan som är ombildade till ett fortplantningsorgan. Organet kallas för gonopodium. Under parningssäsongen dansar hanen för honan. Efter parningen drar sig honan undan bland växter och inredning och föder levande ungar. Black Molly är en mycket populär och vanlig akvariefisk, men har haft en del problem med inavel. Inaveln har gjort fiskarna mer mottagliga för vissa sjukdomar.   

Tigergrönling

Behöver strömt vatten

Tigergrönlingen lever i större stim och behöver strömt vatten för att må bra. Den håller sig gärna nära kantiga stenar i brant lutning på botten i det tropiska klimatet i Sekongfloden i sydostasien. Tigergrönlingen har platt underkropp för att lättare kunna suga sig fast mot underlaget av stenar och klippor, när vattnet är strömt.  

Äggen sprids i strömmande vatten

Tigergrönlingar kan vara aggressiva mot varandra. Hanarna bevakar noga sina revir och uppvaktar honorna mycket intensivt. De befruktade äggen sprids i strömmande vatten och ynglen får klara sig själva. Tigergrönlingen är en populär akvariefisk med sin förmåga att suga sig fast på stenar och äta alger.

Amanoräka

Ömsar skal ofta

Amanoräka lever i färskt och bräckt vatten, i floder och åar. Den gömmer sig i tät växtlighet på botten som skydd för rovdjur. Amanoräkor är så kallade äkta räkor och de är mycket aktiva och lever i stora stim. Den ägnar mycket stor del av sin tid åt att äta alger. Räkan ömsar ofta skal. Amanoräka är populär att hålla i akvarier, då den äter och håller undan alger som bildas där.

Larver behöver bräckt vatten

Honan är större än hanen, då hon har ett utrymme under magen där hon förvarar äggen. Honan skickar ut doftämnen, så kallade feromoner, i vattnet, när hon är redo för befruktning av äggen. Feromonerna tillverkas i honans kropp och skickas ut i vattnet som en signal som artfränder uppfattar. Äggen och larverna utvecklas och larverna lever i bräckt vatten. Först när larverna är färdigutvecklade, tar de sig till floder med sötvatten.

Körsbärsräka

Humöret kan påverka färgen

Körsbärsräka tillhör ordningen tiofotade kräftdjur. Färgen varierar från mörkrött till brunrött beroende på gener och kost, men även på räkans humör. I naturen är färgen oftast grön-brun, men i akvariehandeln säljs mest röda varianter. Den lever oftast i små stim, i sötvatten, åar och små sjöar.

Körsbärsräkan gömmer sig för rovdjur i finbladiga vattenväxter. Räkan är aktiv på dagen och ömsar skal regelbundet. Efter ömsningen är det vanligt att räkan äter upp sitt gamla skal. Då får den tillbaka de mineraler som är viktiga för att bygga nästa skal.

Honan skickar ut doftämnen i vattnet

Honan är större än hanen och har en kraftigare stjärt för att kunna bära äggen. Hon skickar ut feromoner (doftämnen) i vattnet, när hon är redo för befruktning av äggen. Hon bär 30-50 ägg i några veckor, under stjärten. Ungarna är mycket små men fullt utvecklade när äggen kläcks.

Körbärsräka är en populär och lättskött art att hålla i akvarier. 

Iransk bergssalamander

Går i dvala när det är torrt

I ett litet område i västra delen av Zagrosbergen i Iran, lever den iranska bergssalamandern. Den håller till i små, kyliga bäckar, pölar och forsar. Tidigare trodde forskare att salamandern bara fanns på några enstaka platser i området, men under 2010-talet har man kommit fram till att de är mer utspridda än man tidigare trott. Trots det är den iranska bergssalamandern hotad av både miljöförändringar och olaglig insamling för att säljas som husdjur.

Salamandern är beroende av att hålla huden fuktig, men i bergen där den iranska bergssalamandern lever är det ofta torrt. Under torrperioden kan salamandern gå i en slags dvala, och gräver ner sig i jorden för att hålla huden fuktig.

Parningsdans och spermiepaket

När den iranska bergssalamandern parar sig utför honan och hanen en slags dansritual med varandra. De viftar med svansarna och gnuggar sig mot varandra. Sedan placerar hanen ett litet paket med spermier framför honan. Hon ställer sig över paketet och plockar upp det med sin kloaköppning. Efter parningen lägger honan upp till 60 ägg, som sedan får klara sig själva. När salamanderungarna kläcks är de små yngel med huvud, svans och spretiga gälar. Efter ungefär 3–4 månader har ynglen genomgått en förändring – metamorfos – och utvecklat ben, kropp och lungor.

Gaffelstjärtsblåöga

Kanske redan utdöd i det vilda

Gaffelstjärtsblåögat är en liten fisk med en sorglig historia. Sista fisken sågs i det vilda var 2019, när några forskare efter ett otroligt intensivt sökande hittade en liten grupp simmandes i en liten bäck i Indonesien. Idag är det ingen som säkert vet om arten finns kvar i det vilda eller ej. Men det finns hopp för gaffelstjärtsblåögat! Runt om i världen finns både privatpersoner, forskare och publika akvarier, som föder upp gaffelstjärtsblåögon för att kunna bevara arten. Om fiskens naturliga miljö en gång återställs – finns gott om individer som kanske kan användas för att gaffelstjärtsblåögon ska kunna simma i vattnen i Indonesien i framtiden igen.

Klibbiga ägg

Gaffelstjärtsblåögat trivs i små stim, i rinnande tropiskt sötvatten. När det är dags för parning får hanarna starkare färger, och anstränger sig för att imponera på honorna. Honorna sprider ut sina ägg i växtlighet i vattnet, och äggen klibbar fast. Ynglen kläcks efter ett par veckor, och får klara sig själva direkt.

Klimatförändringarna ett hot

Hoten mot gaffelstjärtsblåögat är många. Fiskens livsmiljö har förstörts av människans skogsbruk, och byggande av vägar, jordbruksmark och städer. Dessutom finns många invasiva arter – alltså arter som människan infört till en ny miljö – i området som både konkurrerar med och äter upp den lilla fisken. Klimatförändringarna har bland annat lett till torka, som också blir ett stort hot mot gaffelstjärtsblåögat.

Vad är Rödlistan?

Rödlistning är ett sätt att bedöma om olika djur- och växtarter är utrotningshotade utifrån kriterier som hur många djur eller växter som finns av arten och hur utbredda de är. En nationell rödlistning bedömer artens risk att dö ut inom ett lands gränser. Den internationella rödlistningen bedömer artens risk att dö ut över hela jorden.

Läs mer

Om rödlistning i Sverige: Artdatabanken, www.artdatabanken.se
Om rödlistning i världen: International Union for Conservation of Nature, IUCN, www.iucn.org

Vad är CITES?

För att bekämpa olaglig handel med djur och växter finns en internationell överenskommelse om handel, som heter CITES. CITES innebär att utrotningshotade djur och växter inte får köpas eller säljas mellan olika länder utan tillstånd.

CITES klassar olika arter i olika kategorier (som kallas Appendix I, II och III) beroende på hur hotad arten är. Ju större hotet från handeln är desto högre skydd. Inom EU finns ytterligare skydd för arter i CITES. EU:s egen klassning har fyra steg: A-D. 

Förbjudet att handla med viltfångade arter

Högst skydd mot handel har de arter som är inom kategori A och B. Här gäller oftast att handel mellan EU och övriga världen är förbjuden utan tillstånd. Arter som är CITES A eller B-klassade får inte heller köpas eller säljas inom EU om det inte kan bevisas att de har lagligt ursprung och inte fångats i det vilda.

Att använda växter eller djur för att tillverka souvenirer och annat är också förbjudet. Den som bryter mot reglerna kan dömas till böter eller fängelse. 

Kontrollera spridning av arter

Arter som är CITES C-klassade är utrotningshotade i ett visst land men inte nödvändigtvis i hela världen. CITES D-klassning betyder att en art importeras i så stort antal att de behöver regleras för att inte riskera att sprida sig okontrollerat där de inte hör hemma. 

The journey of aquarium fish

Keeping aquarium fish as pets is popular in Sweden. According to a survey conducted by Novus in 2017, there are approximately 81,000 aquariums around Sweden. Keeping an aquarium is popular abroad as well. Every year, approximately 1.3 billion aquarium fish are moved around globally.

There are laws for how aquarium fish are transported. The animals must not suffer or be bothered during transport. The fish are usually transported in plastic containers or bags with a little water and plenty of air. This is so that there is enough oxygen during transport, which is usually by plane, or if shorter distances by truck. The containers are also thermally insulated to keep the water at an even temperature for the fish. When the fish arrive in Sweden, they first arrive at a supplier who keeps the fish in quarantine for a few weeks, before they are sold to aquarium retailers. Sick fish may not be resold.

Farmed aquarium fish

Most of the approximately 5000 species of freshwater fish within the aquarium hobby are bred – farmed – in aquariums. In Israel, the Czech Republic and Singapore, for example, there is large-scale breeding of aquarium fish. In the case of salt-water fish, only about 10% are farmed, the rest are caught in the wild. Most of the time, farmed fish is much cheaper than fish caught in the wild. A small part of the aquarium fish sold in our stores are farmed in Sweden. Swedish-farmed aquarium fish have been adapted to Swedish conditions over time, and tolerate our water better than fish that are used to other types of water.

However, farmed fish are more likely to be inbred, as genetic diversity decreases over time. Then the risk of diseases and physical defects is greater. Some breeders deliberately try to change colour and appearance of the fish through breeding. Some varieties of goldfish and fighting fish are so heavily bred that they no longer have much in common with their counterparts in the wild. Such fish can both display problems with natural behaviour and suffer from various diseases.

Fish caught in the wild

Most freshwater aquarium fish caught in the wild come from South America. They are transported by air. In South America, more than 100,000 people make a living catching aquarium fish in the Amazon. For many smaller communities, it is a very important part of their economy. The income from fishing contributes to fewer people having to cut down the rainforest for cultivation and livelihood. Fishing takes place on a small scale, and does not affect nature to any great extent. Large-scale fishing often leads to overfishing and habitat destruction.

Project Piaba

Piaba is a project that was started in the Rio Negro area of the Amazon in 1991, to preserve rainforest and biodiversity. When scientists investigated the fishing of the popular aquarium fish cardinal tetra in the Rio Negro River, it turned out that it was done in a sustainable way. Fishing helped to preserve the forests and ecosystems in the area. Project Piaba wants to protect local fisheries, and educate fishermen on how to fish and trade in a sustainable way. The project also works to improve the international trade in aquarium fish. The project has had a great impact and the local fishermen have improved their living conditions and education.

Cardinal Tetra

Shiny colours in murky water

The cardinal tetra lives in a type of water called blackwater. This water is actually an amber colour rather than black. The remains of plant matter like leaves and bark give the water a brownish-yellow colour. The cardinal tetralives in shoals (groups). Living together is a way to protect themselves against predators. Their brightly glowing blue and red stripes help the fish to recognize each other.  This helps the shoal to keep together better in murky water. The colours also confuse larger predatory fish that swim into shoals to eat the tetras.

Popular aquarium fish

The cardinal tetra was introduced to Sweden in 1956. That is the same year that television came here. It was the aquarium fish of the year at the time. The cardinal tetra is a popular aquarium fish but is a little sensitive. The neon tetra, which looks like the cardinal tetra, can be an alternative to start with if you are a beginner and want an aquarium. Most cardinal tetras in the aquarium trade are caught in the wild.

The name “cardinal tetra” comes from the robes worn by a cardinal. Cardinals are the men who work closest to the Pope in the Catholic Church. Their robes resemble the shimmering red stripes on the belly of the cardinal tetra. 

Black Molly

Bred aquarium fish

The wild variety of Poecilia sphenops is often called short-finned molly. In the wild, it mainly lives in brackish water and it has a greyish-green body with an orange pattern on its dorsal and anal fins. From this species, aquarium keepers have bred several different varieties and body shapes. One of the most common varieties is the very popular aquarium fish called Black Molly.

This completely black fish is considered wholly domesticated, i.e. it has been bred and developed by people controlling the selection and keeping the species in aquariums. 

The male dances for the female

A sexually mature male short-finned molly has fin rays in its anal fin that have been modified to function as a reproductive organ, known as a gonopodium. During the breeding season, the male puts on a display and “dances” in front of the female. When spawning, the male fertilises the eggs which the female carries inside her body. After spawning, the female withdraws to a place among the plants and roots. The eggs hatch inside the female and she gives birth to small fry that can already swim.

Tiger Hillstream Loach

Dependent on water currents

The tiger hillstream loach lives in large schools and depends on fast-flowing water. It prefers to stay near angular stones in steep-sloped areas on the bottom of the Sekong River in Southeast Asia with its tropical climate. The tiger hillstream loach has a flat underside which makes it easier to suck onto stones and rocks when there are strong water currents.

The eggs are dispersed in flowing water

Tiger hillstream loaches can be aggressive towards each other. The males guard their territories fiercely and court the females intensively. The fertilized eggs are dispersed in flowing water and the fry are left to fend for themselves. With its ability to hold onto stones and graze algae, the tiger hillstream loach is a popular aquarium fish.

Cherry Shrimp

The mood can affect the colour

The cherry shrimp belongs to the Decapoda (“ten feet”) order of crustaceans. Its colour varies from dark red to brownish red depending on its genes and diet, but the colour is also affected by the shrimp’s mood. In the wild, its colour is usually a greenish brown, but the aquarium trade deals mostly in red colour variants. The shrimp usually lives in small schools in freshwater – rivers and small lakes.

The cherry shrimp hides from predators in fine-leaved aquatic plants. The shrimp is active during the day and moults regularly. After moulting, the shrimp often eats its old shell in order to absorb important minerals that will help it to create the new shell.  

Females release pheromones into the water

The female is larger than the male and has a more powerful tail so that she can carry the eggs. She releases pheromones into the water when the eggs are ready to be fertilised. She carries 30–50 eggs under her tail for a few weeks. The fry are small but fully developed when the eggs hatch.

The cherry shrimp is a popular aquarium species that is easy to maintain. 

Amano Shrimp

Moults regularly

The Amano shrimp lives in freshwater and brackish water, in rivers and streams. It hides from predators in the thick vegetation on the bottom. Amano shrimp are so-called true shrimp and they are very active and live in large schools. They spend a lot of time eating algae, and they moult regularly. The Amano shrimp is a popular aquarium species as it eats algae, thus helping to keep the tank clean.

Larvae needs brackish water

The female is larger than the male because she has a space under the belly where she keeps her eggs. The female releases pheromones into the water when the eggs are ready to be fertilised. The pheromones are produced in the female’s body and released into the water as a signal that other members of its species read. After the eggs hatch, the larvae live in brackish water until they have developed into small shrimp; then they find their way into freshwater rivers.

Luristan newt

Hibernates when conditions are dry

The Luristan newt lives in a small area in the western part of the Zagros Mountains in Iran. It lives in small, chilly streams, puddles and rapids. Previously, researchers thought that the newt was only found in a few places in the area, but in the 2010s it has been concluded that they are more widespread than previously thought. Despite this, the Luristan newt is threatened by both environmental changes and illegal collection for the pet trade. 

The newt is dependent on keeping its skin moist, but in the mountains where the Luristan newt lives, it is often dry. During the dry season, the newt can go into a kind of hibernation, burrowing into the soil to keep its skin moist. 

Mating dance and sperm pack

When the Luristan newt mates, the female and the male perform a kind of dance ritual with each other. They wag their tails and rub themselves against each other. Then, the male places a small packet of sperm in front of the female. She stands over the package and picks it up with her cloaca. After mating, the female lays up to 60 eggs, which are then abandoned. When the newt larvae hatch, they are small fry with heads, tails and straggly gills. After about 3-4 months, the fry has undergone a change – metamorphosis – and developed legs, body and lungs. 

What is the Red List?

The Red List is a way to assess whether different animal and plant species are at risk of extinction based on criteria such as how many animals or plants of a species exist and how widely distributed they are. A national Red List assesses a species’ risk of dying out within national borders. The international Red List assesses a species’ risk of dying out worldwide. 

Read more

About the Red List in Sweden: The Swedish Species Information Centre (Artdatabanken), www.artdatabanken.se/en/ 
About the Red List worldwide: The International Union for Conservation of Nature (IUCN), www.iucn.org

What is CITES?

CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is a treaty that makes it illegal to buy or sell animals and plants that are at risk of extinction between countries without a permit.

CITES classifies species into different categories (called Appendix I, II and III) depending on how endangered each species is. In addition, the more the species is threatened by international trade, the higher its level of protection. Within the EU, CITES-listed species are further classified and protected by the EU’s own classification system. This has four Annexes, from A to D. 

Ban on trading wild-caught species

The highest protection against trade is given to CITES-listed species included in the EU’s Annexes A and B. Usually this means that trade between the EU and the rest of the world is illegal without a permit. There is also a ban on trading these species within the EU unless it can be proved that they have a lawful origin and were not caught in the wild.

It is also forbidden to use plants or animals to make souvenirs etc. Anyone who breaks these regulations can be fined or imprisoned.   

Controlling the spread of species

CITES-listed species that are in the EU’s Annex C are classified as endangered in at least one country but not necessarily in the whole world. An Annex D classification means that individual members of a species may be imported to the extent that they do not need to be regulated to avoid any risk of them spreading uncontrollably where they do not belong.