Lunnefågel
Fratercula arctica
Varför är lunnefågeln utrotningshotad?
Lunnefågeln minskade kraftigt i världen redan under 1800-talet då de jagades för köttet och äggen.
Även idag minskar de markant, det är framförallt att rovdjur som trutar, råttor, katter, hundar och rävar tar äggen. Även miljöförstöring, födobrist på grund av människans överfiskning, och att de fastnar som bifångst i fiskenät är ett stort hot. I Norge, där det beräknas finnas 1,5–2 miljoner par lunnefåglar i dag, minskade populationen med nästan 50 % under perioden 1980–2010.
Lunnefågeln övervintrar på öppet vatten, där den lät kan falla offer för mänsklig påverkan som oljeutsläpp. Oljan innehåller gift som fåglarna andas in eller äter. Detta leder till njur- och leverskador. Oljan kan också bidra till sämre häckningsframgångar och skador i embryots utveckling.
Lunnefågeln i Sverige
Genom benfynd vet man att lunnefågeln har häckat under lång tid i Sverige. I modern tid fanns de enda kolonierna vid Väderöarna i Bohuslän, där man tror att ett hundratal par kan ha häckat. Redan 1889 skrev C. A. Hansson att ”denna fogelart borde vid Bohuslän strängt fredas, innan den blir helt och hållet utrotad.” Men kolonierna försvann på grund av jakt, äggplockning och minken trots att lunnefågeln fridlystes i både Göteborgs- och Bohuslän redan 1913. Det sista paret häckade 1970.
Foto: Aconcagua-CC BY
Foto: Andreas Trepte- CC BY
Foto: Matthias Meckel CC BY
Häckar först efter fem år
Lunnefågeln häckar i stora kolonier. Boet byggs i jordhålor eller små hål i stenrösen på gräsbevuxna branta sluttningar på öar och vid klippiga kuststräckor.
När ungarna är färdigvuxna tar sig hela kolonin samtidigt ut till havs. Föräldrarna tar sina ungar på en promenad ut ur bohålan och ner till vattnet och simmar långt ut till havs redan före gryningen. När på året kolonierna ger sig av beror på vid vilken breddgrad de häckat. Flytten sker senare i norr än i söder. Efter cirka två år återvänder de unga lunnefåglarna till häckningsplatsen. Men de bildar inte par och häckar förrän vid fem års ålder, innan dess studerar de bara de vuxna fåglarna. Lunnefåglar kan bli gamla. I Skottland har en del blivit äldre än 30 år.
När lunnefågelhanen uppvaktar honan ger han henne mat i form av småfisk, både före och under äggläggningen. På så sätt vet honan att hon parar sig med en duglig hane, och hanen vet att äggen blir av god kvalitet.
Vad görs för att skydda Lunnefågeln?
Ett projekt för att återintroducera lunnefågeln kallat Project Puffin har påbörjats vid amerikanska delstaten Maines kust och har fått lunnepopulationen att öka.
Lunnefågeln finns med i avtalet om bevarande av flyttande sjöfåglar i Afrika och Eurasien och handlingsplanen för sjöfåglar i västnordiska områden. Den är också upptagen i Bernkonventionen för skyddande av arter.
I Sverige räknas lunnefågeln som nationellt utdöd och det finns heller inget antaget program för att återinföra arten. Tidigare försök att föda upp lunnefåglar för utsättning gjordes i Sverige under 80-talet. Idag är de sista kända häckningsplatserna för lunnefågel skyddade mot landstigning.
