Australisk vitprickig manet

Svagt giftiga

Maneter är så kallade nässeldjur, släkt med till exempel koraller och anemoner. Alla maneter har nässelceller, och vitprickig australisk manet har långa nässelceller med ett svagt gift. Giftet är inte farligt för människor.

Vitprickig australisk manet simmar fritt i havet i stora stim, och trivs bäst i hög salthalt. Arten kan simma långa sträckor, och ett stim kan äta helt rent på stora mängder djurplankton i ett begränsat område i havet. När maneterna tillfälligt blir riktigt många, kan det leda till att andra arter periodvis blir utan mat.

Förökar sig på två olika sätt

Alla maneter har ett speciellt och ganska komplicerat sätt att föröka sig på, med flera olika stadier. När vuxna vitprickiga australiska maneter ska föröka sig, sprutar hanmaneten spermier ut genom munnen i vattnet, som honan fångar upp med sin mun. Hon filtrerar spermierna ner till sitt reproduktionsorgan, där äggen befruktas.

När larverna kläckts lämnar de honans kropp och fortsätter utvecklingen på havsbotten. De växer fast till så kallade polyper. Polyperna reproducerar sig också, men på ett annat sätt än vuxna maneter. Polyperna förökar sig genom delning, där en polyp skapar flera kopior av sig själv. De små kopiorna simmar fritt i vattnet och växer så småningom upp till stora, vuxna maneter. Detta gör att det blir många fler vuxna maneter, än de polyper som hanarna och honorna producerar tillsammans.

Liftat med fartyg

Vitprickig australisk manet har blivit en invasiv art. Invasiv betyder att en art hamnat på en plats där den normalt inte hör hemma och därför gör skada. Arter som räknas som invasiva är ofta snabba på att föröka sig och har mycket få naturliga fiender. När polyper från vitprickig australisk manet har växt fast på fartygsskrov, har arten kunnat sprida sig över stora delar av världen. Maneten har gjort stor skada på det naturliga djurlivet i bland annat Mexikanska golfen och Medelhavet.