Hotat liv i sötvatten

Jorden kan kallas för den blå planeten – eftersom mer än 70 procent av jordens yta är täckt av vatten. Men av allt vatten som finns på jorden är bara 3% sötvatten – och två av de tre procenten är fruset i glaciärer och inlandsisar. Det betyder att endast 1% av jordens vatten är flytande sötvatten. Sötvattensmiljöer är mycket viktiga att skydda, både för mänsklig dricksvattentillgång, och för att bevara jordens biologiska mångfald. Trots att sötvattnet utgör en så liten del av jordens yta, är det hem åt mer än 10% av alla nu kända levande arter på jorden – och 50% av alla fiskar! Hoten mot livet i sötvattnet är många – klimatförändringar, miljöförstöring, fiske, gifter och utdikning är några exempel.

I sötvattnet lever några av jordens mest hotade arter, och här finns en mycket stor andel endemiska arter – alltså arter som bara lever på en enda plats. Förutom fiskar, är också arter av däggdjur, reptiler, groddjur, fåglar, insekter, kräftdjur, växter och många andra grupper helt beroende av sötvattenshabitat – både för att bo och hitta mat.

Madagaskars rika sötvatten

För ungefär 88 miljoner år sedan satt ön Madagaskar utanför Afrikas kust ihop med Indien. Men när kontinenterna flyttade på sig blev ön isolerad, och nya arter kunde uppstå utan påverkan från fastlandet. Ön är kanske mest känd för sina lemurer, kameleonter och baobabträd – men faktum är att Madagaskar också har en otrolig mångfald av sötvattenslevande arter. Kombinationen av öns isolering och en mycket stor variation i naturmiljön, har lett till utvecklandet av en mängd sötvattensarter som är unika för ön. Men precis som för sötvattensarter i andra delar av världen, är många av Madagaskars endemiska arter starkt utrotningshotade.

Än så länge går det inte att föda upp och sätta ut individer av de hotade arterna i naturen igen. Det beror på att de naturliga miljöerna är så förstörda eller förändrade – att chansen för överlevnad är för liten. Därför behövs bevarandeprogram för de hotade arterna på andra platser, som universitet, publika akvarier eller hos privatpersoner.

Vad kan jag göra?

-Engagera dig i organisationer som kämpar för bevarandet av sötvattensmiljöer – som Världsnaturfonden WWF eller Naturskyddsföreningen.
-Engagera dig politiskt eller påminn dina politiker om vikten av att arbeta för den biologiska mångfalden.
-Minska din konsumtion av prylar, kläder och mat som kräver mycket vatten i produktionen. Handla second hand, närproducerat och säsongsanpassat.

Afrikas stora sjöar

Afrikas tre största sjöar ligger i Östafrika. Här har det bildats djupa sänkor och sprickor på grund av att den afrikanska och arabiska landplattan rört sig ifrån varandra under årens lopp. I sprickorna har stora sjöar uppstått. Tanganyika och Malawisjön är djupa sjöar med breda stränder. Victoriasjön är grund och bred och ligger utanför själva sprickorna. De tre sjöarna har en enorm biologisk mångfald, med många hundra arter endemiska ciklider. I Victoriasjön räknar man med att det bildas en ny ciklidart vart fyrtionde år. En mycket stor andel av cikliderna är utrotningshotade till följd av övergödning, skogsskövling, klimatförändringar och – framför allt – införandet av invasiva arter i sjöarna.

Tanganyikasjön bildades redan för 20 miljoner år sedan och är cirka 1500 meter djup. Det är en av världens äldsta sjöar. Malawisjön är 2,5 miljoner år gammal och har en mycket stor biologisk mångfald. I sjön lever mer än 700 olika arter av ciklidfiskar. Många av fiskarterna är anpassade till sjöns unika miljö, och finns bara där. Victoriasjön är en mycket yngre sjö. Den bildades för cirka 400 000 år sedan, och är ganska grund. Men Victoriasjön är världens näst största sötvattensjö.

Nilabborren, fisket och mångfalden

De afrikanska sjöarna är viktiga för livet runtomkring dem. De ger omkringliggande floder friskt och näringsrikt vatten. Många människor lever av fisket i sjöarna. Fåglar och andra djur lever också av fiskar, och plankton som finns där. När rovfisken nilabborre planterades in i Victoriasjön på 1950-talet utrotade den snabbt många inhemska fiskarter, och mycket av den biologiska mångfalden försvann. De små fiskebyarna ersattes av stora fiskindustrier, vilket ledde till utfiskning i sjön. Men när antalet nilabborrar minskade på grund av överfisket, började en del inhemska fiskarter att återhämta sig.

Övergödning, skogsskövling och klimatförändringar

Sjöarna påverkas också av hur miljön omkring dem förändras. Vid Victoriasjön har man haft stora problem med miljöförändringar. Den invasiva växten vattenhyacint har spridits via människor till sjön. På grund av utsläpp av kväve och fosfor från jordbruk och industrier, har den ökade näringen fått vattenhyacinten att föröka sig snabbt. Den täcker nu stora delar av de grunda kustvattnen i sjön, och sjön lider av övergödning.

Skogsskövling kring de stora sjöarna har också påverkat näringen i sjöarna. När skogen är borta finns inga starka rötter som håller fast i jorden när det regnar. Då spolas stora mängder jord ner i sjöarna. Ämnena som finns i jorden påverkar livet i vattnet, och bidrar till övergödning. Klimatförändringarna har också ändrat hur vinden beter sig runt sjöarna. Vindarna är viktiga för vattenströmmar som blandar olika näringsskikt i sjöarna. Höjda vattentemperaturer på grund av den globala uppvärmningen har gjort att fiskbestånden i sjöarna minskat.

Mangaraharaciklid

Återupptäcktes genom kontaktannons

Under tidigt 2000-tal skänktes några mangaraharaciklider till London Zoo. Arten var inte vetenskapligt beskriven ännu, men man visste att den kom från ett litet område kring Mangaraharafloden på Madagaskar, där den troddes vara helt utdöd. Området var under stort hot av miljöförstöring, till exempel genom uppdämning av floder som torrlade fiskens habitat.

De skänkta fiskarna, tillsammans med ett par av samma art på Berlin Zoo, ansågs vara de sista levande mangaraharacikliderna på jorden. Ett misslyckat parningsförsök gjordes i Berlin, där hanen dödade honan. Efter det, fanns bara 3 hanar kvar. Två i London, och en i Berlin. 2013 gick man därför ut med en efterlysning, och hoppades på att det fanns någon privatperson som hade mangaraharaciklider i sitt akvarium.

Ett svar kom, från en man på Madagaskar, som sa sig känna till en plats där arten levde i det vilda! Under en expedition hittades till sist en liten grupp mangaraharaciklider. De levde i en liten spillra av det område de en gång levt i. 18 individer fångades in, för att kunna födas upp i lite större skala! Efter det, har arten spritts ut till flera publika akvarier och forskare runt om i världen – bland annat till oss här på Malmö Museers Akvarium. Vi deltar nu i ett bevarandeprogram för arten!

Kallas för ”röda damen”

Mangaraharacikliden är endemisk för det lilla området på norra Madagaskar. Att en art är endemisk betyder att den bara finns på en enda plats, som till exempel ett land, en sjö, ett bergsområde eller en ö. På Madagaskar är sötvattensfiskar den mest utrotningshotade gruppen av ryggradsdjur, och av dem är troligen mangaraharacikliden den mest hotade. Mangaraharacikliden kallas också för röda damen, ett namn som kommer från ett lokalt språk på Madagaskar, och syftar på de röda kanterna på hanens vackra, långa fenor. När mangaraharacikliden förökar sig, lägger honan ett par hundra ägg, på bottnen eller på steniga ytor i vattnet. När ynglen kläckts vaktar honan ensam sina yngel, väldigt noga.

Sakaramykilli

Var försvunnen i 70 år

Sakaramykillifisken är döpt efter floden Sakaramy som rinner på norra Madagaskar. Fisken är endemisk för området kring den floden, vilket betyder att den finns där – och ingen annanstans på jorden. Men det är inte så länge sedan man trodde att sakaramykillin var helt utdöd. Efter att den beskrevs vetenskapligt på 1920-talet, var fisken spårlöst försvunnen i många år. Till slut hittades en liten grupp i början av 90-talet. Då fångades 5 honor och 5 hanar in, för att man skulle vara säker på att kunna hålla en liten population vid liv i akvarier, ifall arten skulle dö ut helt i naturen. Det är från dessa 10 sakaramykillis som alla nu levande individer av den arten, i privata och publika akvarier, kommer – också dessa som du ser framför dig i akvariet! Som tur är förökar sig arten lätt i fångenskap, där den lägger många ägg som klibbar fast i växtligheten. Det finns ett bevarandeprogram för sakaramykillin, för att arten en dag ska kunna återföras till sitt ursprungsområde på Madagaskar.

Guppyn äter ynglen

Många inhemska arter av sötvattensfiskar är akut utrotningshotade på Madagaskar. Det finns många skäl till det, men ofta handlar det om miljöförstöring som skogsskövling och vägbyggen, eller om införandet av främmande, invasiva arter. I sakaramykillins fall är det precis samma skäl. Skog i området skövlas, vattnet leds bort för att bli dricksvatten och invasiva fiskar som guppys äter gärna sakaramykilliyngel.

Madagaskarciklid

Krossar snäckskal med tänderna

Madagaskarcikliden kan se lite skrämmande ut med tänder som liknar vampyrtänder. Tänderna använder den för att krossa snäckskal.

Troddes vara utrotad

Precis som många andra ciklider på Madagaskar är även denna art akut hotad. Madagaskarcikliden troddes vara utrotad i vilt tillstånd. Men så hittades fisken i flod på Madagaskar.

Den fiskas för mycket och miljöproblem förstör livsmiljön för fisken. Inplanterade arter tar dessutom över ciklidens miljö.   

Silverkatana

Ändrat sina matvanor

Silverkatanan är en fredlig fisk som har drabbats hårt av inplanteringen av nilabborren i Victoriasjön. Nilabborren är en stor rovfisk som inplanterades på 1950-talet och den äter upp mängder av inhemska arter.

Innan nilabborren planterades in i Viktoriasjön var det vanligast att silverkatanan åt insekter precis vid vattenytan. Efter att nilabborren flyttade in och började konkurrera om både mat och plats, trodde man att silverkatanan hade blivit utrotad. Senare upptäckte man att silverkatana oftare håller till i klippiga områden av sjön och äter insektslarver i vattnet. Troligtvis är det en anpassning fisken gjort för att klara konkurrensen med nilabborren.

Snabb simmare

Silverkatana är en snabb simmare som rör sig lätt på öppet vatten. Hanen är större än honan, och när han blir könsmogen får han svart huvud och silveraktiga sidor. Honan lägger ungefär 15 ägg per kull. Silverkatanan är en vanlig och populär akvariefisk av familjen ciklider.

Munruvande fisk

Silverkatanan är munruvare. Munruvare innebär att fisken under de första dygnen efter parningen bär sina ägg, och i många fall även nykläckta yngel, i munnen. Det är ett bra skydd mot andra fiskar och rovdjur. Det ger också en bättre syresättning av äggen, eftersom syrerikt vatten passerar genom fiskens gälar in i munnen. Munruvning ökar ynglens chans att överleva. Munruvande arter lägger färre ägg och investerar mycket arbete. Föräldern som munruvar äter inget, eller mycket lite under tiden.

Nyerereciklid

Socialt beteende

Nyerereciklid är en intelligent fisk med ett socialt beteende. Arten är en mycket populär akvariefisk. Den lever på grunt vatten, sällan djupare än 5 meter och helst nära klippor. De könsmogna hanarna av nyerereciklid är betydligt färggrannare än honorna och ungarna. Hanarna är revirhävdande och kan bli aggressiva. Arten lever i det vilda enbart i Viktoriasjön som är världens näst största sjö.

Ruvar äggen in munnen

Nyerereciklider är munruvare. Det betyder att fisken under de första dygnen efter parningen bär sina ägg, och i många fall även nykläckta yngel, i munnen. Det är ett bra skydd mot andra fiskar och rovdjur, och ger ynglen en bättre chans att överleva. Dessutom ger munruvning en bättre syresättning av äggen, eftersom syrerikt vatten passerar genom fiskens gälar in i munnen. Munruvande arter lägger färre ägg än andra fiskar, men arbetet som läggs ned på att ta hand om äggen är stort. Föräldern som munruvar äter inget, eller mycket lite, under tiden. 

Hotas från flera håll

Viktoriasjön, där nyererecikliden lever, är en ganska grund sjö som är känslig för klimatförändringar. Det påverkar arterna som lever där. Som många andra inhemska arter i Viktoriasjön har nyerereciklid minskat i antal. En viktig orsak är att de blivit uppätna av nilabborren, en stor rovfisk som inplanterades i Viktoriasjön på 1950-talet.

Vad är Rödlistan?

Rödlistning är ett sätt att bedöma om olika djur- och växtarter är utrotningshotade utifrån kriterier som hur många djur eller växter som finns av arten och hur utbredda de är. En nationell rödlistning bedömer artens risk att dö ut inom ett lands gränser. Den internationella rödlistningen bedömer artens risk att dö ut över hela jorden.

Läs mer

Om rödlistning i Sverige: Artdatabanken, www.artdatabanken.se
Om rödlistning i världen: International Union for Conservation of Nature, IUCN, www.iucn.org

Vad är CITES?

För att bekämpa olaglig handel med djur och växter finns en internationell överenskommelse om handel, som heter CITES. CITES innebär att utrotningshotade djur och växter inte får köpas eller säljas mellan olika länder utan tillstånd.

CITES klassar olika arter i olika kategorier (som kallas Appendix I, II och III) beroende på hur hotad arten är. Ju större hotet från handeln är desto högre skydd. Inom EU finns ytterligare skydd för arter i CITES. EU:s egen klassning har fyra steg: A-D. 

Förbjudet att handla med viltfångade arter

Högst skydd mot handel har de arter som är inom kategori A och B. Här gäller oftast att handel mellan EU och övriga världen är förbjuden utan tillstånd. Arter som är CITES A eller B-klassade får inte heller köpas eller säljas inom EU om det inte kan bevisas att de har lagligt ursprung och inte fångats i det vilda.

Att använda växter eller djur för att tillverka souvenirer och annat är också förbjudet. Den som bryter mot reglerna kan dömas till böter eller fängelse. 

Kontrollera spridning av arter

Arter som är CITES C-klassade är utrotningshotade i ett visst land men inte nödvändigtvis i hela världen. CITES D-klassning betyder att en art importeras i så stort antal att de behöver regleras för att inte riskera att sprida sig okontrollerat där de inte hör hemma. 

Endangered freshwater life

The Earth can be called the Blue Planet – because more than 70 percent of the Earth’s surface is covered by water. But of all the water on Earth, only 3% is freshwater – and two of the three percent is frozen in glaciers and ice caps. This means that only 1% of the Earth’s water is liquid freshwater. Freshwater habitats are very important to protect, both for human drinking water supply, and for preserving the Earth’s biodiversity. Despite being such a small fraction of the Earth’s surface, freshwater is home to more than 10% of all known living species on Earth – and 50% of all fish! The threats to life in freshwater are many – climate change, environmental degradation, fishing, toxins and drainage are some examples.

Freshwater is home to some of the world’s most endangered species, and to a very large proportion of endemic species – species that only live in one place. In addition to fish, species of mammals, reptiles, amphibians, birds, insects, crustaceans, plants, and many other groups are also completely dependent on freshwater habitats – both for living and finding food.

Madagascar’s rich freshwater

About 88 million years ago, the island of Madagascar off the coast of Africa was connected to India. However, as the continents shifted, the island became isolated, and new species could emerge without interference from the mainland. The island is perhaps best known for its lemurs, chameleons and baobab trees – but the fact is that Madagascar also has an incredible diversity of freshwater species. The combination of the island’s isolation and a very large variety of natural habitats has led to the development of a variety of freshwater species that are unique to the island. However, as with freshwater species in other parts of the world, many of Madagascar’s endemic species are highly endangered.

So far, it is not possible to breed and release individuals of the endangered species back into the wild. This is because the natural environments are so degraded or altered – that the chance of survival is too small. Therefore, conservation programmes for the endangered species are needed in other places, such as universities, public aquariums or with private individuals.

What can I do?

-Get involved in organisations that fight for the conservation of freshwater environments – such as the World Wide Fund for Nature (WWF) or the Swedish Society for Nature Conservation.
-Get involved in politics or remind your politicians of the importance of working for biodiversity.
-Reduce your consumption of gadgets, clothes and food that require a lot of water in production. Shop second-hand, locally produced and seasonal.

The great lakes of Africa

Africa’s three largest lakes are located in East Africa. Deep depressions and rifts have formed here, due to the movement of the African and Arabian tectonic plates over the years. Large lakes have formed in the rifts. Lake Tanganyika and Lake Malawi are deep lakes with wide shores. Lake Victoria is shallow and wide and located outside the rifts themselves. The three lakes have enormous biodiversity, with many hundreds of species of endemic cichlids. In Lake Victoria, it is estimated that a new cichlid species evolves approximately every forty years. A very large proportion of cichlids are threatened with extinction as a result of eutrophication, deforestation, climate change and – above all – the introduction of invasive species in the lakes.

Lake Tanganyika was formed 20 million years ago and is about 1,500 metres deep. It is one of the oldest lakes in the world. Lake Malawi is 2.5 million years old and is extremely rich in biodiversity, with more than 700 species of cichlid fish living in the lake. Many of the fish species are adapted to the lake’s unique environment, and are found only there. Lake Victoria is a much younger lake. It was formed about 400,000 years ago, and is quite shallow. But Lake Victoria is the second largest freshwater lake in the world.

The Nile perch, fishing and biodiversity

The African lakes are important for the life around them. They provide surrounding rivers with fresh, nutrient-rich water. Many people make their living from fishing in the lakes. Birds and other animals also feed on the fish and plankton found there. When the predatory Nile perch was introduced into Lake Victoria in the 1950s, it quickly wiped out many native fish species, and much of the biodiversity was lost. Small fishing villages were replaced by large fishing industries, leading to fish depletion in the lake. But as the numbers of Nile perch declined due to overfishing, some native fish species began to recover. 

Eutrophication, deforestation and climate change

The lakes are also affected by changes in the environment around them. Lake Victoria has had major problems with environmental change. The invasive plant common water hyacinth has been spread to the lake by humans. Due to nitrogen and phosphorus emissions from agriculture and industry, the increased nutrients have caused the common water hyacinth to multiply rapidly. It now covers much of the shallow coastal waters of the lake, and the lake is suffering from eutrophication. 

Deforestation around the Great Lakes has also affected the nutritional balance of the lakes. When the forest is gone, there are no strong roots to help the soil stay in place when it rains. Large amounts of soil are then washed into the lakes. The substances in the soil affect life in the water, contributing to eutrophication. Climate change has also changed the way the wind behaves around the lakes. Winds are important for water currents that mix different nutrient layers in the lakes. Higher water temperatures due to global warming have reduced fish populations in the lakes. 

Mangarahara cichlid

Rediscovered through personal ad

In the early 2000s, some Mangarahara cichlids were donated to London Zoo. The species had not yet been scientifically described, but it was known that it came from a small area around the Mangarahara River in Madagascar, where it was believed to be completely extinct. The area was under great threat of environmental degradation, for example through the damming of rivers that drained the fish’s habitat. 

The donated fish, along with a pair of the same species at the Berlin Zoo, were considered to be the last living Mangarahara cichlids on earth. An unsuccessful mating attempt was made in Berlin, where the male killed the female. After that, there were only 3 males left. Two in London, and one in Berlin. In 2013, a search was therefore started, hoping that there was a private individual who had Mangarahara cichlids in their aquarium. 

An answer came from a man in Madagascar, who said he knew of a place where the species lived in the wild! During an expedition, a small group of Mangarahara cichlids was finally found. They lived in a small remnant of the area they once lived in. 18 specimens were captured, to be bred on a slightly larger scale! Since then, the species has spread to several public aquariums and researchers around the world – including us here at Malmö Museum’s Aquarium. We are now participating in a conservation programme for the species! 

Known as the “Red Lady”

The Mangarahara cichlid is endemic to the small area of northern Madagascar. When a species is endemic it means that it is only found in a single place, such as a country, a lake, a mountainous area, or an island. In Madagascar, freshwater fish are the most endangered group of vertebrates, and of those, the Mangarahara cichlid is probably the most endangered. The Mangarahara cichlid is also called the Red Lady, a name that comes from a local language in Madagascar, and refers to the red edges of the male’s beautiful, long fins. When the Mangarahara cichlid reproduces, the female lays a couple of hundred eggs, on the bottom or on rocky surfaces in the water. When the fry have hatched, the female guards her fry alone, very closely. 

Sakaramy killifish

Was missing for 70 years

The Sakaramy killifish is named after the Sakaramy River that runs through Northern Madagascar. The fish is endemic to the area around that river, which means it can be found there – and nowhere else on Earth. But it is not that long ago that it was thought that the Sakaramy killifish was completely extinct. After it was scientifically described in the 1920s, the fish disappeared without a trace for many years. Finally, a small group was found in the early 90s. At that time, 5 females and 5 males were captured, to ensure that a small population is kept alive in aquariums, in case the species becomes extinct in the wild. It is from these 10 Sakaramy killifish that all living individuals of that species, in private and public aquariums, descend from – also the ones you see in front of you in the aquarium! Luckily, the species reproduces easily in captivity, where it lays many eggs that stick to the vegetation. There is a conservation programme for the Sakaramy killifish, so that the species can one day be returned to its area of origin in Madagascar. 

The guppy eats the fry

Many native species of freshwater fish are critically endangered in Madagascar. There are many reasons for this, but often it is environmental degradation such as deforestation and road construction, or the introduction of non-native, invasive species. In the case of the Sakaramy killifish, this is exactly the reason. Forests in the area are being cleared, the water is diverted to become drinking water and the invasive guppy fish likes to eat the Sakaramy killifish fry. 

Pinstripe Menarambo

Crushes shells with its teeth

The pinstripe menarambo or pinstripe damba can look a little fierce with teeth that look like vampire fangs. The fish uses the teeth to crush the shells of its prey.  

Thought to be extinct

Just like many other cichlids in Madagascar this species is also extremely endangered. The pinstripe menarambo was thought to be extinct in the wild but then it was found in a river in Madagascar.

It is overfished and environmental problems are destroying its habitat. Implanted species are also taking over the cichlids’ habitat.  

Silver Katana

Changed feeding habits

The Silver Katana is a peaceful fish that has been severely affected by the introduction of the Nile perch to Lake Victoria. The Nile perch is a large predator that was introduced in the 1950s, and it eats many indigenous species.

Before the introduction of the Nile perch to Lake Victoria, the Silver Katana used to eat insects by the lake surface. After the Nile perch moved in and began to compete for both food and space, it was believed that the Silver Katana had become extinct. But it was later discovered that Silver Katanas occur around rocky areas of the lake where they eat insect larvae in the water. This is most likely an adaptation that the fish has developed in order to deal with the competition from the Nile perch. 

Quick swimmer

The Silver Katana is a quick swimmer that navigates easily in open water. The male is larger than the female, and when he reaches sexual maturity his head turns black and his sides turn silver. The female lays around 15 eggs at a time. The Silver Katana is a common and popular aquarium fish that belongs to the cichlid family.  

Mouthbrooding fish

The Silver Katana is a mouthbrooding species, which means that the fish carries the eggs in its mouth for a period of time after spawning, and in many cases also the newly hatched fry. Mouthbrooding is a great way to protect the eggs from predators. It also provides better oxygenation of the eggs, since oxygenated water passes through the gills of the fish and into the mouth. Mouthbrooding increases the frys’ chances of survival. Mouthbrooding species lay fewer eggs but invest a lot of work. The mouthbrooding parent eats nothing, or close to nothing, during the brooding. 

Nyererei Cichlid

Social behaviour

Nyererei cichlid is an intelligent fish exhibiting a social behaviour. It is a very popular aquarium fish. It lives in shallow water, rarely deeper than 5 metres, and prefers to be in close vicinity of rocks. The sexually mature males are significantly more colourful than females and young fish. The males are territorial and can become aggressive. In the wild, the species is endemic to Lake Victoria, the world’s second largest lake.

Mouthbrooder

Nyererei cichlid is a mouthbrooding species. That means the fish carries the eggs in its mouth for a period of time after spawning, and in many cases also the newly hatched fry. Mouthbrooding is a great way to protect the eggs from predators, and it increases the frys’ chances of survival. It also provides better oxygenation of the eggs, since oxygenated water passes through the gills of the fish and into the mouth. Mouthbrooding species lay fewer eggs than other fish, but they invest a lot of work taking care of the eggs. The mouthbrooding parent eats nothing, or close to nothing, during the brooding. 

Many threats

Lake Victoria, which this species is endemic to, is a rather shallow lake that is sensitive to climate change. This affects all species living there. Like many other species endemic to Lake Victoria, Nyererei cichlid are becoming rarer. One important reason is that they are being eaten by the Nile perch, a large predator that was introduced to Lake Victoria in the 1950s.

What is the Red List?

The Red List is a way to assess whether different animal and plant species are at risk of extinction based on criteria such as how many animals or plants of a species exist and how widely distributed they are. A national Red List assesses a species’ risk of dying out within national borders. The international Red List assesses a species’ risk of dying out worldwide. 

Read more

About the Red List in Sweden: The Swedish Species Information Centre (Artdatabanken), www.artdatabanken.se/en/ 
About the Red List worldwide: The International Union for Conservation of Nature (IUCN), www.iucn.org

What is CITES?

CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is a treaty that makes it illegal to buy or sell animals and plants that are at risk of extinction between countries without a permit.

CITES classifies species into different categories (called Appendix I, II and III) depending on how endangered each species is. In addition, the more the species is threatened by international trade, the higher its level of protection. Within the EU, CITES-listed species are further classified and protected by the EU’s own classification system. This has four Annexes, from A to D. 

Ban on trading wild-caught species

The highest protection against trade is given to CITES-listed species included in the EU’s Annexes A and B. Usually this means that trade between the EU and the rest of the world is illegal without a permit. There is also a ban on trading these species within the EU unless it can be proved that they have a lawful origin and were not caught in the wild.

It is also forbidden to use plants or animals to make souvenirs etc. Anyone who breaks these regulations can be fined or imprisoned.   

Controlling the spread of species

CITES-listed species that are in the EU’s Annex C are classified as endangered in at least one country but not necessarily in the whole world. An Annex D classification means that individual members of a species may be imported to the extent that they do not need to be regulated to avoid any risk of them spreading uncontrollably where they do not belong.