Lakritsgurami

Liten fisk i mörkt, surt vatten

Lakritsguramis är en grupp fiskar som lever i Malaysia och Indonesien. Där finns en miljö som kallas tropiska torvträsk, som skapar en väldigt speciell livsmiljö för lakritsguramin. Vattnet är mörkt och surt, på grund av de ämnen som läcker ut i vattnet från jorden. På vissa platser kan vattnet vara lika surt som vinäger. Fiskarna lever både i rinnande bäckvatten och mer stillastående pölar där vattnet kan vara så grunt som bara 10-20 centimeter. Men det underliggande vattenfyllda jordlagret, som kallas för torv, kan vara 20 meter djupt. 

Starkt utrotningshotad grupp i bevarandeprojekt

Vetenskapen känner än så länge till 23 olika arter av lakritsgurami, men det kan finnas många fler. Arten här hos oss på Akvariet heter Parosphromenus linkei, och lever på södra Borneo. Alla arter av lakritsgurami är starkt utrotningshotade, och ingen vet hur många arter som redan hunnit utrotas, eller som kommer hinna utrotas innan de är upptäckta.

Hotet beror på att människan förstör fiskens livsmiljö, genom att gräva ur och bränna upp torvmarkerna som fiskarna är beroende av, för att få plats att anlägga palmoljeplantage. Flera av arterna har så små utbredningsområden, att det kanske kan räcka med ett enda tag med grävskopa för att utrota en hel population – och i värsta fall en hel art. För att rädda gruppen lakritsgurami, har ett projekt startats som kallas ”The Parosphromenus-project”. Som en del i det projektet sköter Malmö Museers Akvarium om lakritsguramis av arterna P. linkei och P. deissneri. 

Bygger bon av bubblor

Alla lakritsguramis har gemensamt att hanarna har väldigt spektakulära färger och fenor. De glänser i rött, blått, grönt eller violett, och troligtvis är glansen till för att hanen ska kunna synas i det mörka och dunkla vattnet. Hans färger blir extra starka när det är dags för parning. Honorna, däremot, är bleka och mer matta, och ingen vet ännu hur hanarna egentligen gör för att kunna skilja honorna av olika arter åt. Lakritsguramis använder grottor som bon. Grottorna kan bestå av övergivna snäckskal, en liten hög med löv eller annat växtmaterial. I taket av grottan bygger hanen ibland ett litet bo av bubblor, där honan lägger sina ägg.