Vad är mangrove?

Mangrove är träd och buskar som växer i salt eller bräckt vatten, i tropiska och sub-tropiska kustregioner med tidvatten. Det finns flera olika växtfamiljer av mangroveväxter, och tillsammans skapar de en fantastisk livsmiljö. Mangroveträsk räknas som ett av världens mest produktiva ekosystem i tidvattensområden!

Mangroveväxterna klarar att leva i syrefattig jord, eftersom rötterna kan ta upp syre ur luften. Rötterna är anpassade för att kunna filtrera saltvatten, och växtens löv utsöndrar saltet. Många mangroveväxter har en speciell teknik för förökning. Mangroveträdets frön behöver inte hamna i jord för att gro, utan börjar gro medan fröna fortfarande är fästa vid trädet.

Gömställe och barnkammare

Mangrove växer i regionen mellan land och hav, och skapar där en tät labyrint av rötter. Bland rötterna kan massor av arter av fiskar, och andra vattenlevande djur, fortplanta sig. Ungarna till de olika arterna får ett utmärkt skydd. Även apor, fåglar, reptiler och mer än 20 olika arter av groddjur lever i mangroveträsk. I Sundarban som är världens största mangroveträsk i Indien och Bangladesh, lever bengalisk tiger – ett av jordens mest hotade däggdjur. 

Mangroveskogen renar även vatten som rinner av från land på sediment och vissa näringsämnen. Innan de når viktiga och känsliga sjögräsängar och korallrev i havet. Många fiskar vandrar mellan de olika miljöerna mangrove, sjögräsängar och korallrev under livet, i jakt på foder och skydd.

Skydd vid klimatförändringar och naturkatastrofer

Mangroveträsk tar upp mer växthusgaser än vad regnskogarna gör. De fungerar även som livsviktiga kustbarriärer, mot cykloner, orkaner med skyfall och liknande oväder. Detta skapar ett värdefullt skydd genom att dämpa vinden, så att hus och anlagda jordbruksmarker inte svämmas över. Många miljoner människor är beroende av mangroveträsken för skydd, fiske och ved. Även växter samlas in och används som mediciner.

Hotet mot mangroveskogen

Idag räknas mangrove till en av världens mest hotade miljöer. Mellan 30 och 50 % av mangroveskogar- och träsk har försvunnit. Bara i Indonesien försvann 350 000 hektar mangrove inom ett enda år, under 2010-talet. Det är ett av de största skövlingsprojekten i mänsklighetens historia. 

Mangroven förstörs genom muddring. Det betyder att man gräver bort och suger upp rötter, slam och dy, och ibland fyller i annan jord. Annat som förstör mangroven är utsläpp av olja och andra giftiga ämnen, som rinner ner bland mangroverötterna. Djuruppfödning, storskalig insamling av virke, vägbyggen och saltodlingar är också stora hot mot mangroven.

Jätteräkor det största hotet

Det vanligaste skälet att förstöra mangroven, är för att bygga dammar för odling av jätteräkor. Många tropiska räkarter lever naturligt i dessa områden. När mangroven huggs ner för att bygga dammarna till odlingen, drabbas de vilda, lokala, räkorna hårt. Mat, kemikalier och läkemedel som används i uppfödningen, läcker ut i omkringliggande vatten.

Dessutom matas räkorna med ett foder som innehåller mald, vild fisk. Det betyder att fisketrycket ökar ännu mer, och lokala fiskefamiljer får svårare att försörja sig. Odling på före detta mangrovemark står idag för mer än hälften av all jordens räkodling.

Biologiska mångfalden ändras

När mangroven minskar eller försvinner, hotas eller utrotas många arter av både växter och djur. När sand och jord som bundits av mangrovens rötter transporteras med vattnet ut i havet, förstörs känsliga kustmiljöer och korallrev. Fiskar och andra djur som spenderar sin första tid i livet i mangroveträsket innan de flyttar till korallreven, förlorar en av sina viktigaste livsmiljöer. Fisket för lokalbefolkningen där mangroven huggs ner, minskar radikalt och många fiskare blir av med mycket av sin huvudinkomst. De fattigaste drabbas hårdast.

Vad kan jag göra?

Ät inte jätteräkor! De kallas också för scampi, tigerräkor eller gambas. Även certifierade jätteräkor är ett stort problem, så hoppa över dem helt. Säg till på restaurangen eller i matbutiken om du ser att de säljer jätteräkor.

Prata med familj och vänner om problemet med jätteräkorna. Be dem läsa på!

Engagera dig i föreningar och organisationer som arbetar för att stoppa mangroveskövlingen.

Sprutfisk

Prickskjuter på insekter

Här bor en riktig prickskytt! En sprutfisk kan skjuta ner insekter på ett avstånd av 2–3 meter. När den ser en lockande insekt sitta på en gren sprutar den vatten med otrolig exakthet. Insekten ramlar ner i vattnet och äts upp av sprutfisken.

Trots att sprutfisken bor i vattnet jagar den insekter på land.

Lär sig av varandra

Unga fiskar tränar upp sin träffsäkerhet och de jagar tillsammans. De lär sig av att titta på hur de vuxna fiskarna gör.

Sprutfiskarna kan leva i både sött och salt vatten. Men de trivs bäst vid kusten med trädgrenar och lövverk som hänger ovanför vattnet. Då finns det mycket insekter att fånga.

Månfisk

Kan leva i många olika miljöer

Månfisken lever i små stim och har en stor anpassningsförmåga till olika typer av miljöer som korallrev, mangroveträsk, öppet hav, i hamnar och i bräckt vatten. Den klarar även att simma in i floder och tidvattenbäckar med sötvatten. Månfisken är mycket glupsk. Det är en långlivad fisk, men när en individ blir äldre tappar den färgen och bli betydligt blekare.

Viltfångad populär akvariefisk

Månfisk försvarar sitt revir kraftfullt. Det finns dock nästan inget dokumenterat om själva fortplantningen. Men arten fångas in i det vilda och säljs, och den är en populär akvariefisk.

Slamkrypare

Märklig fisk som lever på land

På tropiska tidvattenstränder och i leriga mangroveträsk lever en märklig fisk. Den kallas för slamkrypare, och liknar kanske någon slags blandning mellan en fisk och ett grodyngel. Slamkryparen är nämligen en fisk som kan leva både i vattnet och på land! Det finns ungefär 25 olika arter av slamkrypare, där vissa arter bara är ett par centimeter långa, och andra så stora som 30 cm. Några arter av slamkrypare lever nästan hela sina liv på land.

Fisken använder bröstfenorna för att släpa sig eller ”hoppa” fram i leran på land. Det återspeglas i fiskens engelska namn ”mudskipper” (=lerhoppare). När slamkryparen är på land bär den med sig vatten i en sorts påsar vid gälarna, ungefär som de lufttuber dykare har med sig för att kunna andas under vattnet. Men slamkryparen har också anpassningar som gör att den kan andas luft genom huden när den är fuktig. Det är därför viktigt att slamkryparen hela tiden håller sig fuktig – även om den befinner sig på land.

Ser bättre på land

I mangroveträsken där många slamkrypare bor, är miljön mycket påverkad av tidvattnet. Tidvattnet beror på månens och solens dragningskraft, och gör att vattennivån stiger och sjunker i området. När vattennivån är låg exponeras de leriga bottnarna, och slamkryparen använder sina vattensäckar för att kunna andas på land, samtidigt som den försvarar sitt revir och jagar mat att äta i leran. Slamkryparen har faktiskt bättre syn på land än i vattnet – och under varje öga finns en liten ficka med vatten, som slamkryparen kan dra ner sina ögon i för att fukta dem och inte torka ut. När vattennivån är hög drar sig slamkryparna tillbaka till hålor de grävt på bottnen. Vattnet i hålorna kan bli väldigt syrefattigt, men vissa arter av slamkrypare sväljer luft som de släpper ut nere i hålan, för att skapa en syrerik luftficka.

Hård kamp om honorna

Parningstiden är viktig för slamkryparen. Hanarna gör stora ansträngningar för att locka till sig honorna, till just sin håla under vattnet. På land genomför hanarna en slags parningsdans, där de puffar upp kinderna och snärtar med stjärten så att de hoppar. De fäller upp sina ståtliga ryggfenor, och får starka färger för att bli extra snygga för honorna. När en hane övertygat en hona om parning, lockar han med sig henne ner i hålan han grävt i leran, där hon sedan lägger sina ägg. Äggen vaktas noga tills de kläcks efter ungefär en vecka – sedan driver ynglen ut mot havet där de utvecklas som plankton i vattnet, innan de simmar tillbaka in till mangroveträsket igen för att leva resten av sina liv delvis på land.

Sötvattensmuräna

Liknar en orm

Sötvattensmuräna tillhör ordningen ålartade fiskar. Trots sitt namn lever den främst i bräckt vatten. Arten har ett ormliknande utseende, den saknar bröstfenor och har en tjock läderartad hud utan fjäll. Muränor håller gärna till i grottor, hålor och under stenar, helst på sandiga bottnar. De försvarar noggrant sin bohåla. Sötvattensmuränan har ett väl utvecklat luktsinne och kan fånga stora byten. 

Oförtjänt dåligt rykte

Sötvattensmuräna, och övriga arter av muränor, har tyvärr ett dåligt rykte att de attackerar dykare eller människor som sköter om deras akvarier. Detta är inte sant, då de helst håller sig undan människor. Men i akvarier kan de bli så orädda att de tar mat ur handen. Muränan har massor av sylvassa tänder och gömmer sig ofta så bara huvudet sticker ut och kan kasta sig ut efter bytet.

Vad är Rödlistan?

Rödlistning är ett sätt att bedöma om olika djur- och växtarter är utrotningshotade utifrån kriterier som hur många djur eller växter som finns av arten och hur utbredda de är. En nationell rödlistning bedömer artens risk att dö ut inom ett lands gränser. Den internationella rödlistningen bedömer artens risk att dö ut över hela jorden.

Läs mer

Om rödlistning i Sverige: Artdatabanken, www.artdatabanken.se
Om rödlistning i världen: International Union for Conservation of Nature, IUCN, www.iucn.org

Vad är CITES?

För att bekämpa olaglig handel med djur och växter finns en internationell överenskommelse om handel, som heter CITES. CITES innebär att utrotningshotade djur och växter inte får köpas eller säljas mellan olika länder utan tillstånd.

CITES klassar olika arter i olika kategorier (som kallas Appendix I, II och III) beroende på hur hotad arten är. Ju större hotet från handeln är desto högre skydd. Inom EU finns ytterligare skydd för arter i CITES. EU:s egen klassning har fyra steg: A-D. 

Förbjudet att handla med viltfångade arter

Högst skydd mot handel har de arter som är inom kategori A och B. Här gäller oftast att handel mellan EU och övriga världen är förbjuden utan tillstånd. Arter som är CITES A eller B-klassade får inte heller köpas eller säljas inom EU om det inte kan bevisas att de har lagligt ursprung och inte fångats i det vilda.

Att använda växter eller djur för att tillverka souvenirer och annat är också förbjudet. Den som bryter mot reglerna kan dömas till böter eller fängelse. 

Kontrollera spridning av arter

Arter som är CITES C-klassade är utrotningshotade i ett visst land men inte nödvändigtvis i hela världen. CITES D-klassning betyder att en art importeras i så stort antal att de behöver regleras för att inte riskera att sprida sig okontrollerat där de inte hör hemma. 

What are mangroves?

Mangroves are trees and shrubs that grow in salty or brackish water, in tropical and sub-tropical coastal regions that have tides. There are several different families of mangrove plants, and together they create a fantastic habitat. Mangrove swamps are considered one of the most productive tidal ecosystems in the world!

Mangrove plants can live in oxygen-poor soil because their roots can absorb oxygen from the air. The roots are adapted to filter salt water, and the plant’s leaves excrete the salt. Many mangrove plants have a special reproductive technique. The seeds of the mangrove tree do not need to be in soil to germinate, but start to germinate while the seeds are still attached to the tree. 

Hiding place and nursery

Mangroves grow along the border between land and sea, creating a dense maze of roots. Among the roots, lots of species of fish, and other aquatic animals, are able to reproduce. The young of the various species are given excellent protection. Monkeys, birds, reptiles and more than 20 different species of amphibians also live in mangrove swamps. Sundarbans, the world’s largest mangrove swamp in India and Bangladesh, is home to the Bengal tiger – one of the world’s most endangered mammals.  

Mangrove forests also capture sediment and certain nutrients from water that runs off the land, stopping them reaching important and sensitive seagrass beds and coral reefs in the sea. Many fish migrate between mangroves, seagrass beds and coral reefs during their lifetime, in search of food and shelter.

Protection against climate change and natural disasters

Mangrove swamps absorb more greenhouse gases than rainforests do. They also act as vital coastal barriers, against cyclones, hurricanes with torrential rain and similar storms. The mangroves reduce the force of the wind, so that houses and farmland are not flooded. Many millions of people depend on mangrove swamps for protection, fishing and firewood. Plants are also collected and used as medicines.

Threat to mangrove forests

Today, mangroves are one of the world’s most endangered habitats. Between 30% and 50% of mangrove forests and swamps have disappeared. In Indonesia alone, 350,000 hectares of mangroves disappeared in a single year, in the 2010s. It is one of the largest deforestation projects in human history. 

Mangroves are destroyed by dredging. This means excavating and sucking up roots, silt and mud, and sometimes filling in with other soil. Other things that destroy mangroves are spills of oil and other toxic substances, which gets to the mangrove roots. Livestock farming, large-scale logging, road building and salt farming are also major threats to mangroves.

Shrimp farming the biggest threat

The most common reason for destroying mangroves is to build ponds for shrimp and prawn farming. Many tropical shrimp species live naturally in these areas. When the mangroves are cut down to build the dams for the farm, the wild, local shrimp are hit hard. Food, chemicals and pharmaceuticals used in farming leak into surrounding waters.

In addition, the shrimp are fed a diet containing ground, wild fish. This makes the pressure on fisheries even higher, and local fishing families will find it more difficult to make a living. Farming on former mangrove land now accounts for more than half of all shrimp farming on earth.

Biodiversity changing

As mangroves diminish or disappear, many species of both plants and animals are threatened or become extinct. When sand and soil bound by mangrove roots are carried by the water into the sea, sensitive coastal environments and coral reefs are destroyed. Fish and other animals that spend their early life in mangrove swamps before moving to coral reefs are losing one of their most important habitats. Where the mangroves are cut down, fishing is radically reduced for the local population and many fishermen lose much of their main income. The poorest are hardest hit.

What can I do?

Don’t eat giant shrimp! They are also known as scampi, king prawns, tiger prawns and giant prawns. Even certified giant shrimp are a big problem, so skip them altogether. If you see a restaurant or grocery store selling giant shrimp or prawns, tell them.

Talk to family and friends about the problem of shrimp farming. Ask them to read up about them!

Get involved in associations and organisations working to stop mangroves being destroyed.

Banded Archerfish

An insect sniper

A real sharpshooter lives here! A banded archerfish can shoot down insects at a distance of 2-3 metres. When it sees a tempting insect sitting on a branch it sprays water with incredible accuracy. The insect falls down into the water and is eaten by the archerfish.

Even though the banded archerfish lives in the water it hunts insects on land.

Learn from watching eachother

Young fish practise their accuracy and hunt together. They learn from watching what the adult fish do.

Banded archerfish can live in both fresh and salt water. But they are happiest by the coast with tree branches and leaves hanging over the water. Then there are a lot of insects to catch. 

Silver Moonyfish

Can live in many different environments

The silver moonyfish lives in small schools and has an amazing adaptability to different environments such as coral reefs, mangrove swamps, the open sea, harbours, and brackish water. It can also survive in freshwater rivers and tidewater streams. The silver moonyfish is a voracious predator. It is a long-lived species, but as the fish grows older it becomes significantly paler in colour.

Popular aquarium fish caught in the wild

As of today, attempts to breed silver moonyfish through natural means in tanks have failed. There is very little documentation about their breeding behaviour. One trial succeeded in breeding silver moonyfish, but only using added hormones. But the species is caught in the wild and sold, and it is a popular aquarium fish.

Mudskipper

Peculiar fish that lives on land

A peculiar fish lives on tropical tidal beaches and in muddy mangrove swamps. It is called a mudskipper, and may resemble some kind of mix between a fish and a tadpole. The mudskipper is a fish that can live both in the water and on land! There are about 25 different species of mudskippers, with some species only a few centimetres long, and others as large as 30 cm. Some species of mudskippers live almost their entire lives on land. 

The fish uses its pectoral fins to drag itself or “jump” through the mud on land. This is reflected in the fish’s English name “mudskipper”. When the mudskipper is on land, it carries water in some kinds of gill chambers, much like the air tanks that divers carry with them to be able to breathe underwater. But the mudskipper also has adaptations that allow it to breathe air through the skin when it is moist. It is therefore important that the mudskipper stays moist at all times – even when it is on land. 

Better vision on land

In the mangrove swamps where many mudskippers live, the environment is highly affected by the tide. The tides depend on the gravitational pull of the moon and sun, causing the water level to rise and fall in the area. When the water level is low, the mudflats are exposed, and the mudskipper uses its water chambers for breathing on land, while defending its territory and hunting for food to eat in the mud. The mudskipper does in fact have better vision on land than in the water – and under each eye there is a small pocket of water, which the mudskipper can pull its eyes into to moisten them and not dry them out. When the water level is high, the mudskipper retreat to burrows they have dug on the bottom. The water in the burrows can become very oxygen-poor, but some species of mudskippers swallow air that they release down in the burrow, to create an oxygen-rich air pocket.

Fierce battle for the females

Mating time is important for the mudskipper. The males go to great lengths to attract the females to their underwater burrow. On land, the males perform a kind of mating dance, where they puff up their cheeks and flick their tails in order to jump. They unfold their stately dorsal fins, and develop bright colours to look extra good for the females. When a male convinces a female to mate, she follows him down into the burrow he has dug in the mud, where she then lays her eggs. The eggs are carefully guarded until they hatch after about a week – then the fry drift out to sea where they develop as plankton in the water, before swimming back into the mangrove swamp to live the rest of their lives partly on land.

Freshwater Moray

Looks like a snake

The freshwater moray belongs to the order known as Anguilliformes, or eels. Despite its name it usually lives in brackish water. It lacks pectoral fins, giving it a snake-like appearance, and it has a thick, leathery skin without scales. Moray eels prefer to live in caves, holes, and beneath stones, preferably on sandy bottoms. They vigilantly defend their nesting holes. The freshwater moray has a keen sense of smell and can catch large prey. 

An undeserved bad reputation

Freshwater morays – and other moray eels – unfortunately have a bad reputation of attacking divers or people tending to the eels’ tanks. This is not true, however, as they prefer to stay away from people. But aquarium-living specimens can become fearless enough to eat out of a person’s hand. The freshwater moray has plenty of very sharp teeth. It often hides so that only the head is visible, and when a prey approaches it strikes out. 

What is the Red List?

The Red List is a way to assess whether different animal and plant species are at risk of extinction based on criteria such as how many animals or plants of a species exist and how widely distributed they are. A national Red List assesses a species’ risk of dying out within national borders. The international Red List assesses a species’ risk of dying out worldwide. 

Read more

About the Red List in Sweden: The Swedish Species Information Centre (Artdatabanken), www.artdatabanken.se/en/ 
About the Red List worldwide: The International Union for Conservation of Nature (IUCN), www.iucn.org

What is CITES?

CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is a treaty that makes it illegal to buy or sell animals and plants that are at risk of extinction between countries without a permit.

CITES classifies species into different categories (called Appendix I, II and III) depending on how endangered each species is. In addition, the more the species is threatened by international trade, the higher its level of protection. Within the EU, CITES-listed species are further classified and protected by the EU’s own classification system. This has four Annexes, from A to D. 

Ban on trading wild-caught species

The highest protection against trade is given to CITES-listed species included in the EU’s Annexes A and B. Usually this means that trade between the EU and the rest of the world is illegal without a permit. There is also a ban on trading these species within the EU unless it can be proved that they have a lawful origin and were not caught in the wild.

It is also forbidden to use plants or animals to make souvenirs etc. Anyone who breaks these regulations can be fined or imprisoned.   

Controlling the spread of species

CITES-listed species that are in the EU’s Annex C are classified as endangered in at least one country but not necessarily in the whole world. An Annex D classification means that individual members of a species may be imported to the extent that they do not need to be regulated to avoid any risk of them spreading uncontrollably where they do not belong.