Tornuggla
Tyto alba
Tornugglan i Sverige
Första fyndet av tornuggla i Sverige gjordes på ett fartyg i Ystad 1834. På 1870- och 1880-talen fanns det häckande tornugglor i minst 50 skånska kyrkor. I början av 1900-talet hade stammen minskat till cirka 25 par. I dag häckar enstaka par i Skåne och på Gotland, möjligtvis även på Öland.
Varför är tornugglan utrotningshotad?
Globalt har tornugglan ett stort utbredningsområde och en stabil utveckling. Men i Sverige och andra randpopulationer, det vill säga populationer i kanten av utbredningsområdet, är de dock hotade.
Tornugglan föredrar att leva i öppna marker, helst vid betesmarker omväxlande med våtmarker. I Sverige föredrog ugglan kyrktorn som häckningsplats under 1800-talet. Vid sekelskiftet blev det en vana att alla öppningar i kyrktorn stängdes, då flyttade tornugglan i stället in i ladugårdsbyggnader och stora logar. Ett moderniserat jordbruk där både marker och byggnader förändrats har ställt till med problem för tornugglan. Dels går det ut över jaktmöjligheterna, men tornugglan är också naturligt dålig på att lagra fettreserver. Den behöver då i ett land som Sverige skydd mot väder och vind under vintern. Att lador och andra byggnader i jordbruksmiljöer oftare hålls stängda under vintern minskar tornugglans möjligheter att överleva här, eftersom den är en stannfågel som blir kvar på sin häckningsplats över vintern.
Foto: Bjoertvedt - CC BY
Foto: Edd deane from Swaffham England - CC BY
Ser mycket bättre än människan
Ugglor har mycket stora ögon för sin kroppsstorlek – mer än 2 gånger större än den genomsnittliga fågeln med samma vikt. Ibland påstås det att ugglor har en synförmåga som är upp till 100 gånger bättre än människans under dåliga ljusförhållanden, men studier visar att det nog snarare handlar om upp till 10 gånger bättre. Tornugglan är nattaktiv som nästan alla världens ugglor. Men den rör ofta på sig en stund före skymningen, och kan också ibland ses på dagtid när den flyttar sig från en sovplats som den inte trivs med.
Vad görs för att skydda tornugglan?
Eftersom tornugglans naturliga nordgräns går genom Skåne och Gotland kan man förvänta sig fortsatta svängningar i antalet tornugglor beroende på klimatet. Klimatförändringarna med mildare vintrar kan påverka tornugglan positivt. Den nuvarande positiva trenden i Nordvästeuropa kan bero på att vintrarna varit ovanligt milda sedan slutet av 1980-talet, men även att aktiva åtgärder för att hjälpa tornugglan med boplatser gjorts.
I Sydsverige, särskilt i Skåne, Öland och Gotland har omfattande kampanjer med uppsättning av bolådor i byggnader som ligger nära goda födosöksmarker tidvis skett. Det har gett visst positivt resultat.
