Sädesärla
Motacilla alba
Punktlig flyttfågel!
Sädesärlan är en flyttfågel, men några stannar kvar över vintern i de södra delarna av Sverige. Sädesärlorna som flyttar, kommer tillbaka till sin hemtrakt vid exakt samma tidpunkt till samma ställe, varje vår oavsett vädret. Sädesärlan kan leva i flockar under flyttningen och övernattar ofta på gemensamma platser. Däremot söker fåglarna föda var för sig. Sädesärlan är mycket lätt att känna igen, på den långa konstant vickande stjärten. Forskarna tror att den vickar tydligt på stjärten, antingen för att det skrämmer upp insekter eller för att signalera att den är vaksam mot rovdjur, men man vet inte säkert. Sädesärlan skrämmer också bort rovdjur med ett skarpt kvittrande ljud i snabba ramsor. Annars är lätet mer korta kvittranden än sång.
Sädesärla är mycket lätt att känna igen, på den långa konstant vickande stjärten. Foto: Charles J. Sharp CC-BY-SA
Foto: Fischer. H CC-BY-SA
En sädesärla matar sin unge. Foto: Wigola CC-BY-SA
Foto: Zeynel Cebeci CC-BY-SA
Anpassningsbar bobyggare
Sädesärlan är mycket anpassningsbar när det gäller var den bor och den kan placera boet på många olika platser. Honan och hanen hjälps först åt, men honan avslutar alltid byggandet av boet. Det byggs av strån, mossa, gräs och blad och fodras med ull och hår. Hanen och honan håller ihop hela livet och försvarar sitt häckningsrevir tillsammans. Båda könen hjälps åt att ruva äggen. Föräldrarna hjälps också åt att mata ungarna som börjar flyga efter två veckor. Ungarna får hjälp och mat under ytterligare en vecka utanför boet. Sädesärlanlägger ofta två kullar. Sädesärlan finns i hela Sverige. Utbredningsområdet är större delen av Europa, Asien, delar av norra Afrika och Alaska i Nordamerika.
Gammalt ordspråk
Sädesärlor kan följa efter traktorer som plöjer åkrar och hämta maskar i jorden. Den lever i öppna biotoper, gärna i närheten av bebyggelse eller vatten. Det finns ett gammalt ordspråk om arten: När man går förbi en ärla på en åker skall man tala till den för då blir det ett gott år.
