Blåmesen är en liten fågel med blågul fjäderdräkt som är rätt enkel att känna igen. Den är mycket vanlig i stora delar av Europa, och håller till så väl i löv- och blandskog som i parker och trädgårdar. I Sverige finns de överallt utom i fjällen.  

Ultraviolett fjäderdräkt 

Blåmeshanar och -honor är så lika att de kan vara svåra att skilja åt. Däremot är könen tydligt urskiljbara i ljusets ultravioletta spektrum, som är osynligt för det mänskliga ögat. Blåmesens ultravioletta dräktmönster spelar en stor roll vid partnerval. Många fåglar kan se ultraviolett ljus och hos dessa arter är det ultravioletta ljuset en viktig del av fjäderdräkten. Det är dock ovanligt att den ultravioletta fjäderdräkten skiljer sig mellan honor och hanar inom samma art, men det gör den hos blåmesar! 

Ingår i meståg  

Ett meståg är när småfåglar som mesar, sångare, finkfåglar och andra slår sig samman i flockar och drar runt i skogen för att söka mat. Genom att inte vara ensam är risken mindre för varje individ att bli byte åt till exempel en hök eller sparvuggla. Dessutom ökar chanserna att rovdjuren upptäcks ju fler ögon och öron som är på spänn.  

Revirsjunger på vintern 

Redan från mitten av januari börjar revirbeteendet hos blåmesen med att de blandade vinterflockarna, mestågen, upplöses. Hanens revirsång riktar sig inte bara till andra hanar, utan även till partnern. Även honan kan använda revirsång för att försvara reviret. Blåmesar häckar oftast i trädhål eller fågelholkar. Honan ruvar äggen, men ungarna tas om hand av både hanen och honan.  

Oftast stannfågel 

Blåmesen är en stannfågel eller partiell flyttfågel. Det betyder att en del blåmesar flyttar kortare sträckor, i genomsnitt 80 kilometer från häckningsområdet över vintern medan andra blåmesar stannar kvar kring häckningsområdet. De som flyttar flyger inte mer än en mil om dagen.