Öresundsodlade blåmusslor

Det du ser framför dig i akvariet är odlingsrep för blåmusslor. Ute i havet i Öresund finns mängder av sådana rep, där blåmusslor växer för att rena havsvattnet från näringsämnen. Blåmusslorna växer också under bryggor, på klippor och stenar – och på pelarna som är grunden för Öresundsbron! 2010 påbörjades ett projekt i Öresund, där man ville undersöka om det gick att odla blåmusslor här för att få en bättre vattenkvalitet. Kommuner, region Skåne och Marint kunskapscenter (före detta SEA-U) gick samman för att anlägga stora odlingsplatser i vattnet, och det är från det projektet våra blåmusslor kommer.

Från blåmussla till blåval

Blåmusslor är exempel på ett djur som är filtrerare. Filtrerare får sin mat genom att sila ut den från vattnet, så att maten fastnar i till exempel tunna hår, tentakler eller särskilda tänder. Blåmusslan har två rör, ett som pumpar in vatten och plankton, och ett som släpper ut rent vatten. Där emellan hinner plankton och annat smått löst material i vattnet fastna i musslans fransiga filter – och ätas upp. En enda blåmussla kan filtrera flera liter vatten i timmen. Om man simmar över en musselbank, kan man se att vattnet runt musslorna är klarare än det omgivande vattnet. Men det finns också många andra arter som är viktiga filtrerare. Allt från små djur som kräftdjur, sjöpungar och koraller, till större djur som ostron, maneter, flamingos och vissa fiskar är filtrerare. Men också världens största djur – blåvalen – är faktiskt en filtrerare! Kan du komma på fler djur som filtrerar sin mat?

Levande reningsverk i havet

Musslor, ostron, sjöpungar och andra filtrerare kan kallas för havets reningsverk! När havet får för mycket näring genom mänskliga utsläpp från jordbruk, industrier och avlopp, kallas det övergödning. Ett övergött vatten har hög tillväxt av växtplankton, och riskerar att bli syrefattigt när de döda planktonen ska brytas ned. Men om det finns gott om filtrerare i havet, kan de hjälpa till att äta upp planktonen i vattnet. För att näringen inte ska gå tillbaka till vattnet igen, när de filtrerande djuren dör, är det viktigt att plocka upp dem ur havet. Därför odlar man på många platser musslor, ostron och sjöpungar, som kan skördas för att ätas, göras till djurfoder, eller användas till biogasproduktion. Eftersom musslorna måste plockas upp ur vattnet för att ha en miljöförbättrande effekt – är det faktiskt jättebra, miljövänligt och klimatsmart att äta svenska odlade blåmusslor!

Blåmusslorna som renar hela Öresund

Längs Sveriges västkust har musslor odlats i många år. Där är salthalten så hög att blåmusslor växer sig stora nog att passa för mänsklig konsumtion. Men i Östersjön, som har mycket större problem med övergödning, tror man att odlingarna främst kan användas till foder eller biogas. Idag finns Nordeuropas största sammanhängande musselbank i Öresund. Man uppskattar att den väger sammanlagt 200 000 ton, och att den renar vatten motsvarande hela Öresunds vattenmassa – varje dygn!

Förutom att filtrera vatten från näringsämnen, kan också filtrerande djur rensa vattnet från annat som kan vara skadligt. En grupp nederländska forskare har kunnat visa att filtrerande svampdjur kan rensa vattnet från skadliga virus, något som kan användas i fiskodlingar för att hålla fiskarna friska.

Blåmussla

Flyttar sig med klibbiga trådar

Blåmusslan har en körtel som producerar klibbiga trådar gjorda av protein. Med hjälp av dessa trådar kan musslan fästa sig på ett fast underlag. De kan röra sig genom att skära av dessa trådar och göra nya.

Musslans protein används inom forskning för att ta reda på om det kan förhindra rost och för att limma ihop mänsklig vävnad efter en operation.

Äta musslor

Blåmusslor är nyttiga att äta. Men när musslan filtrerar vattnet kan de absorbera giftiga ämnen, så kallade toxiner. Musslan i sig skadas inte men människor som äter den kan kräkas och mår illa. Gifterna finns endast på vissa ställen. Om du skörda musslor själv, kontrollera först att platsen är säker. Musslor i butikerna innehåller inte några gifter. De är alltid kontrollerade innan de säljs.

Anpassat sig till lägre salthalt

Blåmusslor äts inte bara av människor utan även av djur som utter, sjöfåglar och krabbor. Det latinska ordet edulis i artnamnet av blåmusslan betyder ”ätbar”.

Blåmusslans hem är verkligen i havet men det har även anpassat sig till att leva i lägre salthalt som i Östersjön. Den lägre salthalten innebär oftast att musslorna blir mycket mindre.

Havstulpaner

Fastsittande kräftdjur med fjäderliknande armar

Havstulpaner är små djur som tillhör familjen Balanidae. Deras hårda skal kan göra att de liknar musslor, men havstulpanerna är faktiskt kräftdjur! De lever i stora grupper och kan hittas på klippor och stenar längs med kusten. En havstulpan ser ut som en liten kon med ett lock på toppen. När havstulpanen vill äta öppnar den locket och sträcker ut sina fjäderliknande fångstarmar. Det ser ut som att de viftar med en solfjäder! Inuti sitt skal ligger själva djuret på rygg, och fångstarmarna är egentligen kräftdjurets ombildade ben. Havstulpaner filtrerar vatten för att fånga plankton, som de sedan äter.

Klistrar fast sig på hårda ytor

En av de mest imponerande sakerna om havstulpaner är deras förmåga att klamra sig fast på hårda ytor. Havstulpaner har ett starkt klister som de använder för att hålla fast sig själva. När havstulpanen väl har klamrat sig fast kan den sitta kvar i många år. Att havstulpaner fäster så hårt mot många ytor har ställt till med många problem för människor.

Havstulpaner fäster gärna på skrovet på båtar eller på andra människoskapade konstruktioner i havet. Under många år användes giftig färgbeläggning på båtar för att undvika påväxt av havstulpaner, nu för tiden försöker man ersätta det med miljövänliga alternativ. Men havstulpanernas fästförmåga är inte bara ett problem! Forskare studerar havstulpaners lim för att ta reda på hur man kan använda det som en inspirationskälla för att skapa starkare och mer hållbara lim i industrin.

Djurvärldens längsta penis

Havstulpaner är hermafroditer, vilket betyder att de har både hanliga och honliga reproduktionsorgan. De skulle därför kunna para sig med sig själva, men det är mycket vanligare att de parar sig med en annan havstulpan. Eftersom havstulpanerna är fastsittande, sker parningen oftast mellan grannar. För att kunna nå sin granne, har havstulpanerna faktiskt den längsta penisen i djurvärlden i förhållande till sin kroppsstorlek! Penisen kan vara upp till åtta gånger längre än djurets kropp, vilket gör att de kan nå andra havstulpaner. Efter parningen lossnar penisen, och växer ut igen nästa gång det är dags för parning.

Havstulpaner genomgår två olika larvstadier innan de utvecklas till vuxna individer. Först kläcks de som små planktoniska larver, som kallas för naupliuslarver. Dessa larver är små och genomskinliga, och simmar runt i vattnet och äter mikroskopiskt små vattenorganismer. Efter att ha ömsat hud ungefär sex gånger, omvandlas de till något som kallas för cyprislarver. Cyprislarvens uppgift är att leta efter en lämplig plats att fästa sig på, och den har ingen mun och kan inte äta. När den valt en plats börjar den genast producera det lim som fäster havstulpanen mot underlaget, och bygga sitt skal. Som fastsittande omvandlas larven till en vuxen havstulpan.

Vad är Rödlistan?

Rödlistning är ett sätt att bedöma om olika djur- och växtarter är utrotningshotade utifrån kriterier som hur många djur eller växter som finns av arten och hur utbredda de är. En nationell rödlistning bedömer artens risk att dö ut inom ett lands gränser. Den internationella rödlistningen bedömer artens risk att dö ut över hela jorden.

Läs mer

Om rödlistning i Sverige: Artdatabanken, www.artdatabanken.se
Om rödlistning i världen: International Union for Conservation of Nature, IUCN, www.iucn.org

Vad är CITES?

För att bekämpa olaglig handel med djur och växter finns en internationell överenskommelse om handel, som heter CITES. CITES innebär att utrotningshotade djur och växter inte får köpas eller säljas mellan olika länder utan tillstånd.

CITES klassar olika arter i olika kategorier (som kallas Appendix I, II och III) beroende på hur hotad arten är. Ju större hotet från handeln är desto högre skydd. Inom EU finns ytterligare skydd för arter i CITES. EU:s egen klassning har fyra steg: A-D. 

Förbjudet att handla med viltfångade arter

Högst skydd mot handel har de arter som är inom kategori A och B. Här gäller oftast att handel mellan EU och övriga världen är förbjuden utan tillstånd. Arter som är CITES A eller B-klassade får inte heller köpas eller säljas inom EU om det inte kan bevisas att de har lagligt ursprung och inte fångats i det vilda.

Att använda växter eller djur för att tillverka souvenirer och annat är också förbjudet. Den som bryter mot reglerna kan dömas till böter eller fängelse. 

Kontrollera spridning av arter

Arter som är CITES C-klassade är utrotningshotade i ett visst land men inte nödvändigtvis i hela världen. CITES D-klassning betyder att en art importeras i så stort antal att de behöver regleras för att inte riskera att sprida sig okontrollerat där de inte hör hemma. 

Öresund-farmed blue mussels

What you see in front of you in the aquarium are ropes for growing blue mussels. Out in the open waters of Öresund there are lots of such ropes, where blue mussels grow to clean the seawater from nutrients. The blue mussels also grow under jetties, on rocks and boulders – and on the pillars that are the foundation of the Öresund Bridge! In 2010, a project was started in Öresund, where they wanted to investigate whether it was possible to grow blue mussels here to obtain a better water quality. Municipalities, Region Skåne and the Marine Education Centre (formerly SEA-U) joined forces to establish large cultivation sites in the water, and it is from this project that we get our blue mussels.

From blue mussel to blue whale

Blue mussels are an example of a filter feeding animal. Filter feeders get their food by straining it out of the water, so that the food gets captured by e.g., thin hairs, tentacles or special teeth. The blue mussel has two tubes (siphons), one that pumps in water and plankton, and one that releases clean water. Between them, plankton and other small loose material in the water attach to the mussel’s ragged filter – and are ingested. A single blue mussel can filter several litres of water per hour. If you swim across a mussel bank, you can see that the water around the mussels is clearer than the surrounding water. But there are also many other species that are important filter feeders. Everything from small animals such as crustaceans, sea squirts and corals, to larger animals such as oysters, jellyfish, flamingos and some fish are filter feeders. But even the world’s largest animal – the blue whale – is actually a filter feeder! Can you think of more animals that filter their food? 

Living water treatment plants in the sea

Mussels, oysters, sea squirts and other filter feeders can be called the water treatment plants of the sea! When the sea receives an excess of nutrients through human release from agriculture, industry and sewage, it is called eutrophication. Eutrophicated water has a high growth of phytoplankton, and risks becoming oxygen-poor when dead plankton decompose. However, if there are plenty of filter feeders in the ocean, they can help eat the plankton in the water. In order for the nutrients not to go back into the water again, when the filter-feeding animals die, it is important to pick them out of the sea. Therefore, mussels, oysters and sea squirts are grown in many places, where they can be harvested to be eaten, made into animal feed, or used for biogas production. Since the mussels have to be picked up from the water in order to improve the environment – it is actually great, environmentally friendly and climate-smart to eat Swedish farmed blue mussels! 

The blue mussels that cleanse the entire Öresund

Along the west coast of Sweden, mussels have been farmed for many years. There, the salinity is so high that blue mussels grow large enough to be suitable for human consumption. But in the Baltic Sea, where the problems with eutrophication are much larger, it is believed that the crops can mainly be used for animal feed or biogas. Today, Northern Europe’s largest contiguous mussel bank is located in Öresund It is estimated to have a total weight of 200,000 tonnes, and that it cleanses water equivalent to the entire body of water in the Öresund – every day! 

In addition to filtering water from nutrients, filter-feeding animals can also cleanse the water for other things that can be harmful. A group of Dutch researchers has been able to show that filter-feeding sponges can cleanse the water of harmful viruses, something that can be used in fish farms to keep the fish healthy. 

Blue mussel

Moves with sticky threads

The mussel has a gland that produces sticky threads made of protein. Using these threads the mussel can attach itself to a firm surface. It can move by cutting these threads and making new ones.

The mussel’s protein is being used in research to find out how it can help to prevent rust and how it can glue human tissue together after surgery.

Eating mussels

Blue mussels are healthy food. They contain good fats. But when the mussel filters the water it can absorb poisonous substances called toxins. The mussel itself is not harmed. But a human being who eats it can vomit and feel sick.

The toxins only exist in some places. If you harvest mussels yourself, check first to make sure that the place is safe. The mussels in the shops do not contain any toxins. They are always inspected well before they are sold.

Adapted to lower salinity

Blue mussels are eaten by humans but also by animals such as otters, seabirds and crabs. The Latin word edulis in the species name of the blue mussel means “edible”.

The blue mussel’s true home is really the ocean but it has adapted to living in the lower salt content (salinity) of the Baltic Sea. The lower salt content means the mussels are smaller. A mussel has a ligament that acts as a hinge. The shell is closed with the help of a muscle. The mussel’s shell protects it. 

Barnacles

Sessile crustaceans with feather-like arms

Barnacles are small animals that belong to the family Balanidae. Their hard shells may make them resemble mussels, but barnacles are actually crustaceans! They live in large groups and can be found on rocks and boulders along the coast. A barnacle looks like a small cone with a lid on top. When the barnacle wants to eat, it opens the lid and stretches out its feathery appendages to catch food. It looks like they are using a fan! Inside its shell, the animal itself lies on its back, and the catchment arms are actually the crustacean’s modified legs. Barnacles filter water to catch plankton, which they then eat. 

Sticking to hard surfaces

One of the most impressive things about barnacles is their ability to attach to hard surfaces. Barnacles have a strong natural cement that they use for attachment. Once the barnacle has attached, it can remain in place for many years. The fact that barnacles attach so tightly to many surfaces has caused many problems for humans.

Barnacles like to attach to the hull of boats or other man-made structures in the sea. For many years, toxic paints were used on boats to avoid barnacle growth; nowadays we are trying to replace it with environmentally friendly alternatives. But the barnacles’ ability to attach is not just a problem! Researchers are studying barnacle cement to find out how to use it as a source of inspiration to create stronger and more durable adhesives in industry. 

The longest penis among animals

Barnacles are hermaphrodites, meaning they have both male and female reproductive organs. They are therefore able to mate with themselves, but it is much more common for them to mate with another barnacle. Since barnacles are attached, mating usually takes place between neighbours. To be able to reach their neighbour, barnacles actually have the longest penis in the animal world in relation to their body size! The penis can have a length of up to eight times the length of the animal’s body, which allows them to reach other barnacles. After mating, the penis detaches, and it grows back in time for the next mating. 

Barnacles go through two different larval stages before they develop into adults. First, they hatch as small planktonic larvae, called nauplius larvae. These larvae are small and translucent, swimming around in the water and eating microscopically tiny aquatic organisms. After shedding their skin about six times, they transform into something called cyprid larvae. The job of the cyprid larva is to look for a suitable place to attach itself, and it has no mouth and cannot eat. Once it has chosen a location, it immediately begins to produce the cement that attaches the barnacle to the surface, and build its shell. When attached, the larva transforms into an adult barnacle. 

What is the Red List?

The Red List is a way to assess whether different animal and plant species are at risk of extinction based on criteria such as how many animals or plants of a species exist and how widely distributed they are. A national Red List assesses a species’ risk of dying out within national borders. The international Red List assesses a species’ risk of dying out worldwide. 

Read more

About the Red List in Sweden: The Swedish Species Information Centre (Artdatabanken), www.artdatabanken.se/en/ 
About the Red List worldwide: The International Union for Conservation of Nature (IUCN), www.iucn.org

What is CITES?

CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is a treaty that makes it illegal to buy or sell animals and plants that are at risk of extinction between countries without a permit.

CITES classifies species into different categories (called Appendix I, II and III) depending on how endangered each species is. In addition, the more the species is threatened by international trade, the higher its level of protection. Within the EU, CITES-listed species are further classified and protected by the EU’s own classification system. This has four Annexes, from A to D. 

Ban on trading wild-caught species

The highest protection against trade is given to CITES-listed species included in the EU’s Annexes A and B. Usually this means that trade between the EU and the rest of the world is illegal without a permit. There is also a ban on trading these species within the EU unless it can be proved that they have a lawful origin and were not caught in the wild.

It is also forbidden to use plants or animals to make souvenirs etc. Anyone who breaks these regulations can be fined or imprisoned.   

Controlling the spread of species

CITES-listed species that are in the EU’s Annex C are classified as endangered in at least one country but not necessarily in the whole world. An Annex D classification means that individual members of a species may be imported to the extent that they do not need to be regulated to avoid any risk of them spreading uncontrollably where they do not belong.