Pingborre

Amphimallon solstitiale

Storlek: 14 – 19,5 mm lång.
Livslängd: Cirka 4 år.
Äter: vuxna skalbaggar äter bark från lövträd och andra växter. Larverna äter rötter från gräs och träd.

Hårig skalbagge

Pingborren är en halmgul skalbagge som har tunna hår på hela kroppen. Det svenska ordet pingborre har förmodligen uppstått eftersom de är håriga på vingarna. Ping är ett dialektalt ord från Skåne, där ping eller pinge betyder pinne. Även Pingborrens latinska släktnamn Amphimallon beskriver skalbaggens hårighet. Ordet är sammansatt av de två grekiska orden amphi och mallos som betyder ”på båda sidor” respektive ”ullig”.

Svärmar i stora flockar

Pingborren svärmar i stora flockar under stilla kvällar i slutet av juni och juli. Svärmarna avger ofta ett tydligt hörbart surrande ljud. Svärmningen är en del av parningsbeteendet. Efter parningen lägger honorna sina ägg i lätt jord, gärna i gräsmattor. Insekterna utvecklas under flera år. Först kläcks ganska små larver ur äggen. Andra året är larverna tre gånger större och glupskare. Först efter den fjärde sommaren förpuppas ollonborrslarverna, så det kan finnas fyra olika årgångar av ollonborre i samma gräsmatta. Larverna ses som skadedjur som skapar stora hål och skador på gräsmattan när de livnär sig på rötterna. Det gör så att gräset vissnar fläckvis och blir helt brunt.

Pingborren är vanlig i Skåne och man kan träffa på den flygande som en liten helikopter på stränder och i parker.  

Pingborrar som parar sig. Foto: Pere Igor CC-BY-SA