Grön vårtbitare

Tettigonia viridissima 

Livslängd: 1 år.
Äter: Allätare. 

Spelar på kvällen 

Sensommarkvällar kan grön vårtbitare höras spela från buskar och träd runt om i södra Sverige. Kanske tänker du att det är syrsor eller gräshoppor, men den enda spelande syrsan vi har i landet håller mest till inomhus och på soptippar, och gräshoppor spelar inte på kvällstid, det gör bara den gröna vårtbitaren. Vårtbitare liknar gräshoppor men skiljer sig genom att deras antenner är mycket längre. 

Grön vårtbitare, hona. Bild: Andreas Eichler CC-BY-SA

Öron under knäna

Den spelar genom att gnida sina vingbaser mot varandra, och det är hanarna som spelar för att locka till sig honor. Vårtbitaren har ett av insektsvärldens mest välutvecklade hörselorgan – och deras öron sitter faktiskt strax under knäna! 

Honorna av vårtbitare har väldigt långa och kraftiga – nästan svärdsliknande – äggläggningsrör, som de sticker ner i marken för att lägga sina ägg. Äggen läggs på sensommaren eller hösten och övervintrar i marken där de sedan kläcks året därpå. Vårtbitare genomgår ofullständig metamorfos, vilket betyder att larverna (nymferna) som kläcks ur äggen redan ser ut som miniversioner av den vuxna vårtbitaren. Sedan genomgår nymferna ett antal ömsningar tills de blivit fullvuxna.  

Den som äter vårtor 

Vårtbitaren fick sitt namn kring 1600-talet av en allmänt utbredd uppfattning bland bönder att insekten kunde användas till att ta bort vårtor. Man lät vårtbitaren sitta på handen och bita i vårtan, och sedan spydde insekten upp en vätska som sades fräta bort vårtan. Carl von Linné uppmärksammade denna folktro under 1700-talet och gav den gröna vårtbitaren det latinska namnet “verrucivorus” som betyder “den som äter vårtor”.