Ålen försvinner!

Den mytomspunna ålen föds i Sargassohavet, utanför Nordamerikas kust på andra sidan Atlanten. Med hjälp av Golfströmmen tar den sig till våra vatten i norra Europa, samtidigt som den genomgår en märklig förvandling från larv till ung ål. Men ålens resa från Sargassohavet tur och retur, är fylld av svåra hinder.

Framme vid Nordeuropas kuststräckor, börjar en lång vandring upp längs med olika vattendrag. Längs vägen finns bland annat vattenkraftverk – som är mycket svåra för ålen att ta sig förbi med livet i behåll. De som trots allt klarar sig hela vägen till en sjö eller stillsam å – behöver sedan, många år senare, ta sig samma väg tillbaka igen för att kunna återvända till Sargassohavet och föröka sig. Vattenkraftverken blir en dödsfälla på väg tillbaka till havet. Många ålar fastnar i de stora turbinerna där vattnet forsar igenom. Endast en mycket liten del av ålarna tar sig hela vägen tillbaka till Sargassohavet igen.

Vandringshinder i vatten och på land

Vandringshinder är ett problem för många arter, inte bara ålen. Ett vandringshinder kan vara vad som helst som gör att ett djur inte kan ta sig från en plats till en annan. Vattenkraft och andra dammar, är problem för många fler fiskarter än ålen. För att hjälpa fiskarna kan man bygga trappor, kanaler eller andra leder som förhoppningsvis guidar fiskarna förbi de farliga turbinerna. Andra vandringshinder kan vara vägtrummor, vägar eller broar som inte byggts med djuren i åtanke. Groddjur som behöver ta sig från ett vatten till ett annat, kan behöva passera en farlig väg för att komma dit, och viltstängsel längs med stora vägar kan hindra större djur från att på ett säkert sätt röra sig fritt.

Tillstånd för att fiska ål

Förutom vandringshinder är ett av de största hoten mot ålen fisket. Internationella Havsforskningsrådet (ICES) rekommenderar att ålfisket helt ska stoppas, men trots det fortsätter fisket både lagligt och olagligt. Innan julen 2013 upptäcktes en container i Danmark med 7 ton levande ål. De var tjuvfiskade. Det betyder att fiskaren inte hade något tillstånd att fiska. Ålen skulle skickas till Japan.

Men det är bara yrkesfiskare som får fånga ål. Dessutom får de bara fånga en liten mängd ål för försäljning. I Sverige finns en lång tradition av ålfiske. Därför har många svenska politiker kämpat för att fisket ska få fortsätta – trots forskarnas rekommendationer om att det ska stoppas.

Vad kan jag göra?

Ät inte ål. Berätta för andra om att ålen är hotad. 

Byt elbolag till ett som väljer att leverera el med Naturskyddsföreningens Bra Miljöval-märkning. Dessa avsätter varje år pengar för att bland annat hjälpa ålen.

Engagera dig i Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden WWF eller en annan organisation som arbetar för att skydda ålen.

Europeisk ål

Mystisk slemmig fisk

Ålen är en mycket hal och slemmig fisk, som liknar en orm i kroppsformen. De kan både simma och ta sig fram flera hundra meter genom att slingra sig på land! Det finns många myter och sägner om ålar. Det är inte så konstigt, för trots att ålen är en välkänd art är det många saker vi fortfarande inte vet om den. Till exempel hur fortplantningen går till, eller varför ålen blir en hane eller en hona. I stort sett alla ålar i svenska vatten är honor, medan hanar är vanligare i södra Europa.

155 år gammal brunnsål!

Ålar kan bli mycket gamla. Förr i tiden hade många en ål i sin dricksvattenbrunn. Ålen höll vattnet rent, genom att äta upp döda djur och annat som fanns i vattnet. Att ålar hållits i brunnar är en anledning att vi vet hur gamla de kan bli. ”Branteviksålen” som dog 2014 blev troligen 155 år gammal! Den släpptes ner i brunnen i skånska Brantevik år 1859.  

Föds 700 mil bort

Alla europeiska ålar föds någonstans i Sargassohavet, på andra sidan Atlanten. Direkt påbörjar de en lång resa, 700 mil, via Golfströmmen, för att komma till Europa. Väl framme sprider de ut sig över hela Europa, en del simmar genom floder och älvar till sötvatten. Andra håller sig i salt- eller bräckvatten längs kusterna.

Längs vägen finns många hinder, som ett intensivt fiske på unga ålar, och vattenkraftverk när ålarna ska ta sig upp genom älvar och floder. Ålen genomgår många olika utvecklingsstadier, där varje stadie skiljer sig så mycket åt att de länge troddes vara helt olika arter. Nykläckta ålar är helt genomskinliga och tillplattade. De kallas för leptocephalus-larver.

Dör efter fortplantning

När ålarna börjar närma sig Europa har de hunnit till nästa stadie som kallas för glasål. Då är ynglen längre, har fått sin runda form, och är ungefär 8 cm långa. Nästa stadie kallas gulål. Europeiska ålar lever som gulålar i många år, efter 5-20 år som gulålar blir de könsmogna.

I det könsmogna stadiet kallas de för silverål eller blankål. Då är det dags att återvända till Sargassohavet för att föröka sig. Ålens ögon växer, och matsmältningssystemet tillbakabildas under färden till Sargassohavet. Ålen äter inget mer utan lever på fettreserver. Exakt hur fortplantningen går till är det ingen som vet, men troligen dör de vuxna ålarna kort efteråt – och en ny generation ållarver börjar sin färd mot Europa.

Abborre

Vanligaste fisken i sötvatten

Brukar du fiska? Då har du säkert fått upp en abborre. Det är den vanligaste sötvattensfisken i Sverige. Den trivs bäst i djupa sjöar och stora åar, men finns också i bräckt vatten. Det vill säga vatten som är både salt och sött. Abborrarna lever i stim. Honorna blir i regel större än hanarna. 

Äter varandra!

Abborrar är glupska rovdjur. Det är faktiskt vanligare att de är kannibaler än att de inte är det. I mindre sjöar är abborryngel en viktig del av maten för större abborrar. Att äta varandra ingår i en livscykel för abborren, där gruppen abborrar i en sjö kan växla mellan ett tillstånd som kallas tusenbröder och ett med så kallade kannibalgiganter. Det här är något som påverkar hela sjöns ekosystem!

Tusenbröder och kannibalgiganter

Tusenbröder kallas det när ett stort antal abborrar når vuxen ålder, men samtidigt en väldigt liten storlek. Det beror på hård konkurrens om maten, bland annat nykläckta abborryngel. Detta byts så småningom till ett tillstånd med ett litet antal mycket stora abborrar som är mycket bra på att föröka sig. De nya ynglen tävlar med småabborrar om mat. Det gör att färre och färre abborrar växer sig stora. Så småningom leder det tillbaka till ett tillstånd med tusenbröder. 

Vad är Rödlistan?

Rödlistning är ett sätt att bedöma om olika djur- och växtarter är utrotningshotade utifrån kriterier som hur många djur eller växter som finns av arten och hur utbredda de är. En nationell rödlistning bedömer artens risk att dö ut inom ett lands gränser. Den internationella rödlistningen bedömer artens risk att dö ut över hela jorden.

Läs mer

Om rödlistning i Sverige: Artdatabanken, www.artdatabanken.se
Om rödlistning i världen: International Union for Conservation of Nature, IUCN, www.iucn.org

Vad är CITES?

För att bekämpa olaglig handel med djur och växter finns en internationell överenskommelse om handel, som heter CITES. CITES innebär att utrotningshotade djur och växter inte får köpas eller säljas mellan olika länder utan tillstånd.

CITES klassar olika arter i olika kategorier (som kallas Appendix I, II och III) beroende på hur hotad arten är. Ju större hotet från handeln är desto högre skydd. Inom EU finns ytterligare skydd för arter i CITES. EU:s egen klassning har fyra steg: A-D. 

Förbjudet att handla med viltfångade arter

Högst skydd mot handel har de arter som är inom kategori A och B. Här gäller oftast att handel mellan EU och övriga världen är förbjuden utan tillstånd. Arter som är CITES A eller B-klassade får inte heller köpas eller säljas inom EU om det inte kan bevisas att de har lagligt ursprung och inte fångats i det vilda.

Att använda växter eller djur för att tillverka souvenirer och annat är också förbjudet. Den som bryter mot reglerna kan dömas till böter eller fängelse. 

Kontrollera spridning av arter

Arter som är CITES C-klassade är utrotningshotade i ett visst land men inte nödvändigtvis i hela världen. CITES D-klassning betyder att en art importeras i så stort antal att de behöver regleras för att inte riskera att sprida sig okontrollerat där de inte hör hemma. 

The eel is disappearing!

The mythical eel is born in the Sargasso Sea, off the coast of North America on the other side of the Atlantic. With the help of the Gulf Stream, it makes its way to our waters in northern Europe, while at the same time undergoing a remarkable transformation from larva to juvenile eel. But the eel’s journey is fraught with tough obstacles. 

Arriving at the coastline of Northern Europe, a long swim up along various watercourses begins. Along the way, there are e.g., hydroelectric power plants – which are very difficult for the eel to get past alive. Those who still make it all the way to a lake or a quiet stream – then, many years later, need to take the same route back again to return to the Sargasso Sea and reproduce. Hydroelectric power plants become a death trap on their way back to the sea. Many eels get stuck in the large turbines where the water rushes through. Only a very small fraction of the eels makes it all the way back to the Sargasso Sea again. 

Migration obstacles in water and on land

Migration obstacles are a problem for many species, not just the eel. A migration obstacle can be anything that prevents an animal from getting from one place to another. Hydropower and other dams are problems for many more fish species than the eel. To help the fish, stairs, canals or other trails can be built that hopefully will guide the fish past the dangerous turbines. Other migration obstacles can be culverts, roads or bridges that were not built with the animals in mind. Amphibians that need to move from one body of water to another may have to cross a dangerous road to get there, and wildlife fencing along major roads can prevent larger animals from moving freely in a safe manner.

Authorisation to fish for eel

In addition to migration obstacles, one of the biggest threats to eels is fishing. The International Council for the Exploration of the Sea (ICES) recommends that eel fishing should be completely stopped, but despite this, fishing continues both legally and illegally. Before Christmas 2013, a container containing 7 tonnes of live eel was discovered in Denmark. They were poached. This means that the fisherman did not have a permit to fish. The eel was to be sent to Japan.  

However, only professional fishermen are allowed to catch eel. In addition, they are only allowed to catch a small number of eels for sale. In Sweden, there is a long tradition of eel fishing. Therefore, many Swedish politicians have fought for fishing to be allowed to continue – despite the scientists recommending that it should be stopped. 

What can I do?

Do not eat eels. Inform others that the eel is endangered.
Change your electricity company to one that chooses to supply electricity with the Swedish Society for Nature Conservation’s Good Environmental Choice label. Every year they earmark money to help e.g. the eel. 
Get involved in the Swedish Society for Nature Conservation, the World Wide Fund for Nature (WWF) or another organisation that works to protect the eel. 

European Eel

Mysterious, slippery fish

The eel is a very slippery and slimy fish, with a body like a snake. It can swim as well as slither on land – for several hundred metres! There are many legends and tales about the eel, which is not surprising considering how many things we do not about it, even if it is a well-known fish. For example, we do not know how eels spawn or what determines the sex. Pretty much all eels in Swedish waters are female, while males are more common in southern Europe. 

155 years old!

Eels can live to a very old age. Back in the day, many people kept eels in their wells. The eel kept the drinking water clean by eating dead animals and other contaminants in the water. Such captive specimens have helped us to learn how old eels can become. “The Brantevik Eel”, who died in 2014, was probably 155 years old at the time. It was dropped into a well in Brantevik, a fishing village in Skåne, in 1859.

Born 7,000 kilometers away

All European eels are born in the Sargasso Sea, across the Atlantic. They immediately begin a long journey: 7,000 kilometres along the Gulf Stream to Europe. Once here, they spread out all across Europe; some swim along rivers and streams into freshwater, while others stay in saltwater or brackish water along the coasts.

There are many obstacles along the way to Europe, including a very intensive fishing of young eels and hydropower plants when the eels try to migrate up through rivers and streams. The eel goes through many different stages during its development, and each stage is so different that for a long time they were believed to be different species. Newly hatched eels are completely transparent and flat. They are known as leptocephali larvae.  

Dies after breeding

When the eels begin to approach Europe, they have reached the next stage in their development, which is called glass eel. The fry are longer, about 8 cm, and are now round instead of flat. The next stage is called yellow eel. European eels live as yellow eels for many years; after 5–20 years as yellow eels, they become sexually mature.

The sexually mature stage is called silver eel. It is now time to return to the Sargasso Sea to spawn. Their eyes grow and their digestive system regresses during the journey to the Sargasso Sea. The eel eats nothing but survives on fat reserves. It is not known exactly how the spawning happens, but the adult eels probably die shortly afterwards – and a new generation of eel larvae begin their journey towards Europe.  

European Perch 

The most common freshwater fish

Do you like to go fishing? If so, you have most likely caught a perch. It is the most common freshwater fish in Sweden. It prefers deep lakes and large rivers, but can also be found in brackish water, i.e. water which is a mixture of saltwater and freshwater. Perch is a schooling fish. The females are generally larger than the males.

Eating each other

Perch are voracious predators. They are actually more often than not cannibals. In smaller lakes, perch fry constitute an important part of the diet of larger perch. Eating each other is part of the life cycle for perch, as the perch population in a lake can oscillate between being comprised of a large number of stunted individuals and being comprised of a smaller number of so-called giant cannibals. 

Stunting and giant cannibals

Stunting occurs when a large number of perch reach maturity despite tough competition for food, including newly-hatched perch fry. Stunting means that there are a lot of mature perch, but of a stunted size. This condition eventually changes into a condition with a small number of very large perch who are excellent breeders. The new fry compete with small perch for food, leading to fewer and fewer perch reaching a large size and eventually to a new phase of stunting. 

What is the Red List?

The Red List is a way to assess whether different animal and plant species are at risk of extinction based on criteria such as how many animals or plants of a species exist and how widely distributed they are. A national Red List assesses a species’ risk of dying out within national borders. The international Red List assesses a species’ risk of dying out worldwide. 

Read more

About the Red List in Sweden: The Swedish Species Information Centre (Artdatabanken), www.artdatabanken.se/en/ 
About the Red List worldwide: The International Union for Conservation of Nature (IUCN), www.iucn.org

What is CITES?

CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is a treaty that makes it illegal to buy or sell animals and plants that are at risk of extinction between countries without a permit.

CITES classifies species into different categories (called Appendix I, II and III) depending on how endangered each species is. In addition, the more the species is threatened by international trade, the higher its level of protection. Within the EU, CITES-listed species are further classified and protected by the EU’s own classification system. This has four Annexes, from A to D. 

Ban on trading wild-caught species

The highest protection against trade is given to CITES-listed species included in the EU’s Annexes A and B. Usually this means that trade between the EU and the rest of the world is illegal without a permit. There is also a ban on trading these species within the EU unless it can be proved that they have a lawful origin and were not caught in the wild.

It is also forbidden to use plants or animals to make souvenirs etc. Anyone who breaks these regulations can be fined or imprisoned.   

Controlling the spread of species

CITES-listed species that are in the EU’s Annex C are classified as endangered in at least one country but not necessarily in the whole world. An Annex D classification means that individual members of a species may be imported to the extent that they do not need to be regulated to avoid any risk of them spreading uncontrollably where they do not belong.